Vilodagen

Efter TV-inspelning passar det enormt bra att lämna sina barn till deras morföräldrar för ett ledigt dygn av vila.
Vi har varit enormt trötta den senaste tiden, och stressade. Stressade över livet, jobbet, relationer, tankar och allt annat man kan vara stressad över. Nu skulle vi få en paus.

Vi gick på restaurang. Avnjöt lite fläskfilé snabbt som ögat och åkte hem till TV'n. Och glassen. Och chipsen. Och vilan.
Att få sova helt ostört en hel natt, att vakna klockan sex och inse att jag får somna om - somna om och sedan vakna runt halvelvablecket - utan nån stress; det är medicin. Som gör underverk.
Frukost i lugn och ro, med lite kaffe och äggmacka - det är genialt! Gör underverk.
Att sedan få åka in till stan, parkera bilen på min egen parkeringsplats, kliva ur, låsa och gå in i förstabästa butik och bara flanera - det är sånt man hör om i sagorna. Men idag var det verklighet.
En jacka till frun och ett par strumpor till mig senare avnjöt vi en restauranglunch med ostressat samtal till dessert och kände att jo, det finns hopp om livet.
Att sedan kaffet på annan lokal var jättegott och trivsamt gjorde ingenting sämre.

Efter en sån här dag av vila känner man att man orkar en stund till.

Så tack kära svärföräldrar för att ni orkade låna våra barn i helgen. Och smart kära svärmor att ta semester imorgon. Du är ett geni.



Ps. Vi älskar våra barn jättemycket och är otroligt välsignade att ha fått dem. Som gåvor. Men ibland så ledsnar vi lite. Mest på oss själva. Och då kan det faktist behövas en liten paus. På typ 14-16 timmar. Av lugn och ro. Och jösses vad man kramar sina barn sen. När man fått vila lite. Ds.