Vi lägger det här inlägget på kö

Det är något jag gör. Upprepar mig. Men vissa saker måste tydligen skrivas om flera gånger!
Köer till exempel. När det fanns en Caféskola här på Internet så handlade många lektioner om hur man köar. Hur man kan göra det enklare, svårare, bättre, sämre.

Nu finns inte Caféskolan längre (i sin forna glans). Men köandet har inte tagit slut för det, och han Rektorn för Caféskolan jobbar ju numera med konferenser. Och serverar kaffe, även där, på det nya jobbet.

Och det är så fascinerande hur människor hanterar köer. De ställer sig där (vilket är bra, eftersom det är ett rättvist system och vi på Kavelmora Ink gillar rättvisa) och så ska det mycket till att de flyttar sig. Även om det är en hejdundrandes lång kö till Konferenskoordinatorns kaffe och hans kollega står och tvingas sms:a för att inte tråkas ut pga inga gäster vid sin kaffebuffé.
Det spelar ingen roll att den här Konferenskoordinatorn tipsar, med ganska hög röst, att det finns INGEN kö på andra sidan foajén och att det är lika gott kaffe där.
Folket står kvar. Orubbliga. Låtsas inte höra uppmaningen att byta kö - DE ÄR JU NÄSTAN FRAMME!

Även om det är så att Konferenskoordinatorn kanske drabbas av slut i termosen så står folk kvar. "Det finns väl liiiite kaffe till mig?" verkar det som de tänker. Bara de slipper lämna sin plats i kön.

En annan bra sak med köer är om man har en lite sjuk son som pga logistik får tvärfölja med sin pappa till jobbet. Om man sätter denne son på pappans kontorsstol vid en dator som visar traktorfilmer på nån sån där filmsida så kan det leda till att medelgamla damer (och yngre/äldre) blir lite gladare och trivs i kön lite bättre.

Men det är ändå fascinerande det här med köer. Jag tänker att det kanske inte finns så många frågor på det här, utan kanske lite sanningar - så dela med dig av det i kommentarsfältet!