Ett inlägg om självinsikt

Jag glömmer inte bort Kavelmora Ink.

Jag tänker mycket.
Lite för mycket, ibland. Jag mår bra, men tvivlar ändå. Min dröm är att vara äkta, men det får man väl inte säga i det här landet för då blir man väl falsk.
Såg på fotboll med lite grannar igår. Insåg att jag verkligen har svårt för en spelare i ett av lagen som möttes, och jag kom på mig själv med att skratta till när nån råkade tackla till honom. Inget jag är stolt över, men tydligen har jag sånt i mig också. Jag vet ändå att jag är en omtänksam och ärlig person.

Jag kan bli väldigt besviken på dubbelmoral. Jag blir så otroligt störd när jag ser människor som rider på höga hästar, som ser flisan i andras ögon men inte timmerstocken i sitt eget. Jag är sjukt rädd att jag är en sån, själv, (så om ni märker det så kan ni väl säga till?)

Men jag vågar nog tro att jag inte är sådan.

Sen TROR jag att man tjänar på att (försöka) behandla andra som man VILL bli behandlad själv och inte behandla andra som man BLIR behandlad själv.

Vad tror ni? Eller har ni glömt bort Kavelmora Ink?