Dagens Konferensskola/Caféskola/Livsskola. Om tappkranar

Det är inte så roligt att ta fram pekpinnen med jämna mellanrum, men nån måste göra det. Det håller inte. Så pay attention, för jag kommer bara säga det här en gång och det är inte särskilt roligt att gå igenom det här heller. Jag gör det för er skull. Och era medmänniskors skull, för jag räknar iskallt att ni sprider det här vidare. För det är en farsot som vi måste mota i grind. Lite som Olle. (Stackars Olle.)

Först vill jag börja med att säga att Ni börjar bli bra på det här med att inte trycka ner servetter i kopparna. Ni har bara en liten bit kvar till perfektion, men snart är Ni där. Vi på Kavelmora Ink tror på Er!

Nåväl. Nog med silkeshandskar. Nu har rektorn ordet.

Idag ska vi prata om det här med tappkranar. Ni vet såna här som finns på större kaffedispensrar, vattenbehållare och kanske bensinpumpar. (Den här lektionen kommer inte att fokusera just på bensinpumpar, men principen funkar där också.)

Det finns en vattenmaskin utanför mitt akvarium på jobbet. Man kan välja på bubblande vatten eller stilla vatten. Man kan blanda, för det är två kranar. Själva maskinen lockar lätt fram ett vattensug, men det går även att missbruka den. Jag gillar inte att generalisera, men oftast så är det barn som väljer att vara och okynnesanvända den där vattenmaskinen, och det är inget vi Konferenskoordinatorer gillar. Vi gillar barn, ofta har vi ett par stycken själva hemma, men vi har svårt för de som dricker och sen går direkt in på toan, för då känns det som onödigt. Många barn är vattenmaskinsmissbrukare. Det vill vi Konferenskoordinatorer sätta P för. Därför brukar vi stänga av maskinen.
Vi brukar dra ur sladden, ta bort muggarna och sätta på två pappmuggar på kranarna. Så att man ska förstå att den inte är i funktion. Är det inte tydligt, så säg?

Men det är tydligen otydligt. Idag, när vi hade "stängt av" vattenmaskinen för att rädda några vattenmissbrukarbarn från att fylla sina blåsor innan föreställning så blev jag varse att det bara satt kvar en mugg på den ena kranen efter lunchen. Jag tänkte inte nåt mer på det annat än att det kanske berodde på nån vindpust som knackat ner koppen eller så kanske nån hustomte hade plockat av den eller så kanske nån behövde en liten pappkopp. Vad visste jag?
Mitt schema just då hindrade mig från att sätta dit en ny mugg och jag la ingen vikt på det.
Men då kom konferensdeltagare ner från sin lokal. De ställde sig framför vattenmaskinen som saknade muggar och hade den ena kranen övertäckt.
Tror ni det hindrade dem?
Nej. Självklart tog en av konferensdeltagarna den kvarvarande, kranskylande muggen och försökte fylla den med vatten.

Varför gör man så? Är det verkligen så otydligt att maskinen är "ur funktion"? Det kan ni diskutera i smågrupper.

Detsamma gäller för färdigfyllda termosar med kaffe med en kopp över kranen, eller vadsomhelst annat som kanske på ett tydligt sätt är markerat att det är off limits.

Så alltså. Vi på Kavelmora Inks Konferensskola/Caféskola/Livsskola vill alltså idag lära er om hur man måste/bör respektera avstängda saker. Eller fråga nån i närheten om det är okej att ta.

Frågor? Annars är det hopp och lek.