Dagens körskola. Om vinterväglagskörning

Det är vinter.
Kanske inte överallt, men på lite olika ställen är det vinter. När det är vinter brukar det komma snö. Antingen gillar folk snö eller så avskyr de snö. Eller så är de mitt emellan. Alla har en åsikt om snö.

När snön faller så blir väglaget lite halare. Folk tenderar att halka omkring i väglaget som om de inte har varit på någon halkbana på länge, och det tycker jag är lite oroväckande. Därför har vi på Kavelmora Ink bestämt oss för att ha en grundkurs, teoretisk givetvis, i hur man kör på snöigt väglag.

Varför jag vågar ta upp ett sånt här ämne? Jo, det vågar jag eftersom jag har enorm erfarenhet av snökörning. Jag har stått fast i drivor i Hemavan, jag har sladdat in i snö oftare än du kan räkna till och jag vet faktiskt hur man gör. (Med detta sagt kommer jag väl sitta i diket i morgon på väg till jobbet, men det får det vara värt.)

Del I. Slira aldrig
En gång när jag bodde på en gata som jag kallade Forsränningsgatan i Farsta hörde jag en bil stå och spinna. Det hade snöat ymnigt och jag var på väg hem. Säkert hade jag skottat loss vår egen bil, det var en sån kväll. Jag upptäckte en Mercedes som stod och slirade för fullt, på ett och samma ställe. Han som körde trodde att det skulle gå bättre om han slipade till vägen lite extra så att den blev ännu glashalare för hans sommardäck genom att gasa som en galning, men han hade fel. Bilen stod på en parkering plan som ett salsgolv men däcken hade grävt små gropar i snöisen så bilen stod som i små gropar. Jag gick fram till bilen och frågade om han kunde sluta slira. Det kunde han. Sen bad jag om nåt spadlikt - fick en skurkäpp. Jag högg lite i snön så att groparna inte var lika djupa för hjulen och sen bad jag honom att inte slira. Han kom loss.

Del II. Slira aldrig
Idag hade vi varit och fikat hos grannarna. Vi gör så i den här byn. Fikar. (Jag gillar den här byn.) Det är en backe från våra grannar upp till vägen, och en av våra grannar skulle åka från våra grannar hem till sitt hus, som ligger i grannskapet. Han kom inte upp för backen för han slirade. (Han hade inte läst den här bloggen, det är ett som är säkert.)
Om han hade undvikit att slira från början så hade jag och vår andre granne sluppit springa upp för backen, puttandes hans lilla bil (medan han med en dåres envishet fortsatte slira) upp till vägen. Men eftersom han inte hade läst här så är vi generösa med vår feedback och hoppas att det ska gå bättre nästa gång!

Del III. Slira aldrig
Om det nu, mot all förmodan, skulle vara så att du får slir på dina däck så behöver du inte bryta ihop och sluta köra bil för alltid. Det kan hända den bäste. Hände mig idag, till exempel. Och jag har inte slutat köra bil, vad jag vet.
Det finns ett knep: Märker du att det börjar slira så släpp på gasen. Lägg i motsvarande växel (framåtväxel om du slirar bakåt och vice versa) och försök få grepp för däcken som driver. Är det svårt att få grepp, försök få bilen i "gungning". Detta betyder att du kan få växla som en galning fram och tillbaka tills du får sånt momentum att bilen faktiskt rör sig dit du vill att den ska. Har du någon som kan hjälpa dig så kan du be honom eller henne att putta bilen lite lagom - se bara till att detta sker i synkroni med växleriet så att bilen inte puttas framåt när den ska åka bakåt och vice versa.

Sammanfattning:
Det är ganska lätt att köra i vinterväglag om man undviker att slira.

Så, frågor på det?