Man vill egentligen bara skriva om det rosa. Det som är fint, glatt, kul. Barnen som leker med sina stjärnögon. Lagom högljudda. Solens strålar. Glädjen.
Om att man mår bra. Att bilen rullar. Att det bara snöar på vägen så man slipper skotta uppfarten och att det aldrig slaskar. Att man får vara pigg och alert.
Det är lite skämmigt att erkänna att det inte bara är tiptop hela tiden. Även om jag fattar att det är få (om ens någon) som alltid har det toppen.
Jag brukar ha en ganska tjock fasad. En glädjens fasad. Som jag har valt själv, för jag tänker att den funkar. Det gör den också.
Men ibland, bakom fasaden, så är det lite oglatt. Jag grubblar mycket. Har extremt dåligt självförtroende. (Emellanåt.) Kanske provocerar jag någon med att skriva det här, men jag gör det ändå. Jag kanske provocerar mig själv? Jag vet inte.
För det ser så fint ut. Vi bor bra. Har fina barn. Jobb. Hela tjottaballongen. Vi gillar varandra, min fru och jag. Och det finns ändå en grå, trist sida. En liten del av insidan. Ofta orkar jag inte med att vara tålmodig här hemma. Skyller på barnen. Är tråkig, sur och tråkig. Det är det aldrig nån som får se det. Knappt så att jag vågar skriva det här, för internet är ju öppet så folk kan läsa. Har jag förstått.
Men jag vill bara visa en så hel bild som möjligt. Så långt jag vågar. Jag hoppas inte jag stjälper någon, bara. Det är aldrig min mening. Jag vill bara hjälpa. Tänker att det är något jag är bra på.
Känner att lite grubbel lossnar. Glömmer bort hyperstressande virvelbarn med gnällröst. Tänker på luciatåg. Tre barn hand i hand, de lite större dragandes de mindre. Milt. Fyra lucior, 2 av dem tjejer. 2 pepparkaksfigurer. Andra outklädda. Alla fina. Sockerstinna på pepparkakor och lussekatter. Livet.
Det är så det är. Bådeoch. Inget är rättare eller felare än det andra.
Jag fortsätter.
tisdag 20 december 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tycker att det är skönt att du skriver om det som inte är så rosa också. Tycker att man känner en, kanske ibland lite omedveten press på att livet ska vara så perfekt när man läser mångas bloggar och även på fejan. Men börjar man se hur människor verkligen har det och hur de verkligen mår så är det ju bara en yta. Och de som även skriver om det som kanske inte är så romantiskt och fint alla gånger vinner ett större förtoende hos mig och blir mer intressanta!
SvaraRaderaGod Jul och Gott Nytt År önskar vi i Hackmora!
God fortsättning, Sandra!
SvaraRaderaTack för din fina kommentar på mitt inlägg. Ja, livet är ju inte alltid rosa - och jag håller med dig till fullo! Man blir stressad av hur man tror att andra har det. Det är lite tokigt.
Jag har börjat skala av lite av lagren fernissa som jag har målat på min verklighet, och det är ibland ganska skönt att dela med mig av hur det egentligen är. Inte för att "skryta", men kanske för att hjälpa?
Kul att du gillart.
Nu hann jag ju inte hälsa God Jul, men väl Gott Nytt År kan jag ju säga! Hälsa resten av Hackmora (dom jag känner alltså.)