Antingen eller så går ni vidare till något roligare

I det här inlägget skulle jag kunna berätta om att jag i morse var så himlans stolt över mig själv att jag nästan kunde ha spruckit. Också kunde jag ha berättat om att jag, lika stolt som jag var på förmiddagen, tröttnade på min glömska på eftermiddagen och att jag återigen insåg att jag var och är en människa.
Men det var skönt så länge jag satt där på min höga häst.

Eller så skulle jag kunna ta mitt ansvar och börja rekommendera andra internetsidor, när jag nu inte tycker att jag själv har så himlans mycket att bidra med.

Det är ju ändå första december. Och då MÅSTE man öppna luckor. Oioioi. (Du som är insatt eller som klickar > här < kommer att fatta min lilla pastisch på häpetuttrycket ojojoj.)

Varsågoda.