Hemtjänsten

Det finns roliga saker och det finns tråkiga saker. Jag gillar mest roliga saker, men tvingas ofta göra tråkiga saker också. Vad är tråkiga saker då? Jo, till exempel att rensa avlopp. Att betala räkningar. Att säga hejdå till vänner som flyttar.
Idag har jag firat mina barns mor! Det var roligt och vi lyckades göra grymt många roliga saker! Fikade gott, njöt av solsken, gick på loppis och fyndade och så fick vi hem Leonidas också! Vi fick även besök av vänner och i kvällssolen fick jag inviga min hamburgerpress!
Det var jätteroligt tills vi kom på igen varför de var på besök. Det är nämligen så att de ska flytta utomlands, till Gotland. Frågar du mig så tycker jag det är onödigt, men jag har inte så mycket att säga till om här i världen märker jag…

Hursomhelst.

Det är tråkigt när vänner flyttar men kul för dem som de flyttar till! Man kan välja att se det svarta bara och tycka att det bara är surt att de flyttar, eller så kan man se det vita och positiva i det. Minnen man samlat ihop finns alltid kvar och det är ju inte fel att ha några att hälsa på när man ska ge sig ut i sin ac-befriade bil på en långtur.
Men just ikväll ska jag se lite mörkt på det hela och sakna dem lite extra fast de knappt lämnat Kavelmora, det är de värda.

Dia de la madre

Så här ska mors dag firas! Bagarstugan vid gruvan är dagens tips om du inte har vägarna förbi Sågmyra.
Jag hade finaste morssällskapet man kan tänka sig…

Att sova ut

Jag steg upp klockan efter 10 idag! (Iofs hade jag varit uppe ett par ggr väntande på avlösning, men det spelar ingen roll.)
Vilken känsla att vakna och känna: "Jamen då har jag sovit färdigt då!" och bara vara laddad för en ledig dag, det är underbart.

Vi har en son som tog en road trip till Linkan igår. FF för honom, och jag tror han växte ett par cm när han ringde och berättade att han skulle vara borta hela helgen.
Idag spelar vi alltså 5 mot 5 och slipper numerärt underläge och det ska bli intressant. (Längtar däremot efter Leslie - att man aldrig blir nöjd.)

Om man äter frukost på lunchtid blir det brunch, men vad kallas det när en person äter frukost på andras lunchtid? Jag tror det heter lyxliv.

Den berömda väggen

Det gör nog inte så ont att gå in i den här väggen.

Dagens genus

Man ska inte cementera könsroller, det är inte bra. Man kan cementera baksidor av hus, det är bra.

Obs, cool måne ikväll va...

Doris n' Daryl

I minneapolis gick husfrun och jag ofta ner på stan och då passerade vi ett ställe där några hade signerat betongen. Doris and Daryl stod det - vad tycker ni vi ska skriva nu?

I morse

Vi hann se cementblandaren innan avfärd till Bystugan!

Ingen pergola i år heller

Nu är sista biten tårta uppäten, nu ses vi väl inte förrän nästa år då gamle tårtvän. Så kan det vara.

Har förut pratat om att göra en sån där pergola av armeringsnät som de har på Bäsna Trädgård men det blir nog inget med det i år. Vår supersnickare har ju använt de näten som låg på gräsmattan till vår utbyggnad! Han hävdar att de behövs där längst ner under cementen...

And now off to bed. Med tårta i magen.

32+1

Jamen då var firandet över för den här gången då. Gick rätt smidigt måste jag säga, klart godkänt tycker jag. Less is more brukar folk säga och det blev en sån dag igår.

• Blev hemskickad från jobbet tidigare än väntat. Undrar fortfarande vad jag gjorde fel... men less work ledde till more time med familj.
• Åkte förbi Hökviken och samlade in familj och fick höra lite bevingade ord:
  Leonidas hade letat efter sin mormor och frågade sin mamma om hon visste var hon var? Mamman svarade att han kunde kolla i köket, för mormor var säkert inte långt borta.
  Glädjen blev stor när Leonardus hittade sin mormor och kommenterade det hela såhär:
  "Mojmoj, däj äj du! Jag tjodde du hade gått in i dimman!"
  Man blir aldrig less på såna kommentarer, och there is plenty of more where that came from märker man!
• En annan rolig sak som hände var att min 10 år äldre bror ringde mig. Vi brukar prata i telefon, så det var inte så konstigt - men nu var det ett tag sen. Jag tog för givet att han ringde för att gratulera mig på min födelsedag, men där tog jag lite fel. Det är kul när man måste påminna den som man tror ska gratulera en att man fyller år och se hur den personen hanterar situationen - där har ni min typ av humor. Det är ju skönt att min käre bror som jag ser upp till enormt mycket i alla fall har koll på viktigare saker än sin lillebrors födelsedag...
• Kom hem till middagskonstruktion i form av grillning. Jag hade fått en wireless stektermometer som jag skulle få prova! Med den prylen kan jag alltså sitta inne i huset medans grillen sköter jobbet - jag behöver alltså inte stå och vakta köttet hela tiden! Om nån kommer och tar det, så piper det. Tror jag.
• När middagen var inmundigad väntade tårta, som det sig bör på en födelsedag. Om jag hade ätit lite less food hade jag fått plats med more tårta - men som tur var gick det ju att äta tårta idag med!
• I samband med tårtan dök ännu en gäst upp i Kavelmora. (Det fanns redan en familj med ett nytt namn på plats, så det var inte trångt riktigt.) Vi kan kalla den nya gästen för Nicless. Han var sugen på att titta på fotboll, så då gjorde vi det. Jag störde mig igen på en viss tränares slipsknut, men han väljer att ignorera mina åsikter i ämnet - och det kommer nog inte bli någon ändring på det heller. Vi kan kalla den tränaren för Moreinho, så vet vi vem vi klagar på. Vanligtvis brukar tyskarna ta hem det i slutet, men en kille som har en son med samma namn som min son gjorde lite fler mål än tyskarna, och då vinner man ju inte.
• Sen tog kvällen liksom slut. No more födelsedag utan att jag hann bli less.

Den här dagen då? Dagen efter. Vad har den för rolig liten ordvits som man implementera här? Man tycker att jag borde ha kommit på något kul eftersom jag varit vaken sen 5.20 och har haft en lång dag på mig, men så blev det inte den här gången. Det kanske blir så när man blir lite äldre, hjärnan är kanske inte lika vass längre.

Men kniven jag fick av mina inlaws, den var vass!

32

Is age just a number?
Jag vet inte men jag vet att det är kul att fylla år. Berättar mer sen…

Dalakampen 2010

Fashion Update, upon request

En kollega till mig, alltså i mitt jobb som diagnostiserande läkare, och tillika trogen läsare sa ikväll att hon saknade inlägg om mode. Tydligen har jag skrivit nånstans att det kommer hamna lite inlägg om mode - men uppenbarligen så har jag inte prioriterat det. Inte det att jag inte gillar mode, det gör jag jättemycket - jag tror bara att det är det att jag inte är så himla bra på det så då kanske jag inte riktigt vågar skriva om det. Jag jobbar ju trots allt i fiket på en klädbutik, förklarar det inte det hela lite?
Det jag vet däremot är att chinos är hett, gärna röda och det finns faktiskt lite exempel på Lager 157 i Sågmyra om du är extra nyfiken. Där finns även snickerskaka mm...

En annan rolig sak med tanke på mode var att jag gick och vann en grej häromdagen! Tänk va, FT vinner något! Det är helt otroligt, så det måste jag berätta om:
CTHmini heter ett företag som gör kepsar till barn. De anordnade en tävling där man fick anmäla sig, och så hade man chansen att vinna en keps. Vem går och vinner, av kanske 350000 tävlande (lite osäker på antal deltagare, men det måste ha varit massor...)? Jo, jag. Kändes lika stort som när jag vann 20:- på barnkorsordet i VK 1988 (eller nåt sånt)!!
Besök gärna deras hemsida och kommentera vilken keps ni tycker jag ska välja. Kom ihåg bara att det inte är till mig, utan till något av mina barn...

Sen lite mer mode. Min kollegas man (alltså min doktorkollega) gav mig en bunt med KING-tidningar. Där har ni mode så vi klarar oss ett par inlägg!

Mer då?

Jo, drömde att jag var med i Idol i morse. Jag hade inte sökt själv utan hade liksom blivit head huntad av Bagge och hans kompisar, och det kändes stort. Tror ni de här minuterna som drömmen var räknas in i mina 15 minutes of fame? Om det är så har jag inte många minuter kvar, så jag lär disponera dem rätt. Vad tycker ni jag ska satsa på? Tacksam för förslag.

En bild såhär på slutet. Så här kan det se ut när man kommer hem efter jobbet.

Nil nove sub sole

Ännu en dag till enda. Eller som den gamla roliga historien gick:
En liten pojke ramlade med sin cykel.
Då kom en dam fram till honom och frågade hur det hade gått för honom.
"Jag slog i ändan" snyftade pojken.
"Det heter inte ändan, det heter stjärten" sa den något fisförnäma damen.
"Var bor du?" fortsatte hon.
"I andra stjärten av stan..."

Ja, nu är ju klockan ganska mycket och då blir kvaliteten på skämt lite sämre här i Kavelmora. Jag ber om ursäkt för det och vi får hoppas på nåt bättre imorgon.
Förresten, om du har någon rolig historia, skriv in den i kommentarsfältet - lite skämt sitter väl aldrig fel? Ja, såvida det inte är nåt ruttet...

Uppdatering igen.

Nu har det hänt grejer. Det blir ju så när det är ett tag mellan inläggen...
Det har varit måndag och idag har det varit tisdag, och vi har bland annat fått höra att norrmännen har firat till det nu igen. Det är ju roligt för dem att de får ha lite roligt också - det kan vi väl unna dem?

Jaja. Vi ska inte prata för mycket politik på den här internetsidan, för då ger jag mig ut på djupt vatten - och är det djupare än grannens soluppvärmda pool så ger jag mig inte ut dit.

Vad har mer hänt?
Jo, jag har fått uppdatera min arbetsklädsel. Numer kommer jag även att få ha ett nyckelband, jag väntar bara på att få den tillhörande nyckeln. Min kollega håller på att lära sig att spela golf och han får gå en massa kurser, och det är lite lika för mig och det här med nyckelansvaret. Jag började min kurs igår och fortsatte idag, och har väl ett par gånger till på mig innan jag får dubbas till nyckelinnehavare. Imorgon berättade min lärare att han kommer gå med linjal efter mig, och om jag låser fel... så smäller det. Det kallar jag pedagogik!
Det känns enormt stort och ärofyllt - tänk att lilla jag som inte ens varit nyckelbarn får det här förtroendet. Nu kommer nog mamma att bli stolt över sin lille grabb...

Igår fick jag även baka chokladkaka, så nu kan jag bocka av det också på min lista. Jag hann till och med göra lite chokladbollsdeg innan lunch, så behöver ni nåt bakat så är det bara att höra av sig. Det bör med fördel vara stora laddningar som önskas, för det är så jag jobbar. Nu kan jag ju inte avslöja några recept med tanke på min tystnadsplikt, så jag låter bli.

Idag så träffade jag en kund som också var tvillingförälder. När hon fick veta hur gamla Tigne och Hänju var så konstaterade hon att vi var i den tidsperioden som hon hade blank i sin minnesbank. Sen sa hon också att hennes minnesbilder började komma tillbaka när barnen blev fyra ungefär - så det är lite därför jag skriver här - för att minnas. Hon pratade också om det här med koppel på sina barn, så jag ska nog forska vidare i det ämnet. Återkommer om det.

Idag hade jag även stora delar av grannskapet här på Kavelmorabygget. Som ni ser på bilden nedan jobbas det hårt av alla och det enda jag bävar lite för är fakturorna som kommer ramla in så småningom... (En av grannarna saknas på bild, för han pratade i telefon. Men han var där, och det är viktigast.)
Nu är andra lagret frigolit på plats, så nu är det snart klart.

Zlatan då. Var kommer han att spela nästa säsong tro? Kavelmora IF kanske? Nej, vi kvalificerade oss ju inte för champions leauge, så det är väl inte så sannolikt kanske.
Den som lever får se.

Vad blev det för mat?

Till förrätt bjöds en kräftrörstoast med smak av kummin.
Till varmrätt en mustig älggryta med vahettere-korvar och hasselbackspotatis.
Till dessert, tam ta da: Marängsvisch (med reservation för stavning) med klassiska smaker.

Till barnen bjöds potatis och köttbullar.

Hela middagen kryddad med goda vänners sällskap!

Sen hem till La Liga och ¡Visca Barça!

Candle lit dinner

Outside 21.15 och grillen startade. Direkt.

Helg!

Lördagskväll, solsken, Leonidas har foppa-tofflor, man möts med en kram av Sinco, Hank har svettlockigt hår och lördagsgodiset inmundigas av äldste sonen för fullt - kan det bli bättre?
Skulle vara om grillen startar på första försöket när vi kommer hem - det vore grädden på moset.
Får åka hem och kolla om det går...

Dagens Paddhistoria och Kavelmorabygget, kort II

Antingen är det så att ni har hört den här storyn förut eller så är det första gången. Hursomhelst kommer jag att skriva den här texten som en liten terapitext. Håll till godo.

För många många år sedan var jag på Lapplandsveckan. Jag bodde i tält på Raggarbacken, och ni som bodde med mig vet vilka ni är. Jag tycker fortfarande om er, oroa er inte för det. Den här berättelsen måste ändå skrivas, men jag väljer att inte använda några namn.
En kväll gled vi omkring där på Raggarbacken bland tälten och husvagnarna. Vi var kungar. (Inte jag kanske, men ni som jag bodde med var kungar. Jag hängde mest med.) Jag vet inte hur det hände, men helt plötsligt tog två av er min kudde och började jaga varandra! Ett oskyldigt, lite grabbigt bus mellan två polare, inget konstigt alls. Tills ni kom tillbaka. Sakta gående, kikande ner i mitt kuddfodral kom ni tillbaka och jag anade inga oråd när ni ville att jag skulle kika ner i mitt kuddfodral.

Det skulle jag inte ha gjort.

Nu väcktes en fobi. De talade om fobier på Morgonpasset i P3 igår och jag kunde verkligen känna med Moa som har ormfobi.

Paddan krälade med sina långa ben på min kudde. Jag vände snabbt bort blicken, men den hade etsats sig fast på min näthinna och kommer för alltid att sitta kvar. Huvva.

Jag övertalade mina tältkompisar att ta bort paddan vilket de gjorde. De la den i ett tält med folk från Storuman... och då trodde jag att problemet var över. (Inte för att det var just ett tält med folk från Storuman, men ja... äh, ni fattar va?)

Dagen därpå skulle jag köra tillbaka till LSE på min Crescent Sachs Compact för att jobba på Skogsmuséet. Jag skulle bara hämta mina saker i tältet och ta på mig hjälmen och glida in till stan (en resa på styvt 55 minuter (20 km ca...)), sådär som man gjorde när man var 15-16 år.
När jag kommer in i tältet och vänder mig om plirar två svarta små ögon mot mig och jag hoppar bakåt i skräck!
Är det en orm? Är det ett monster?
Nej på första, ja på andra. Det är en padda. Förmodligen samma stackars padda som redan har varit i mitt kuddfodral och i tältet med Storumanfolk, men jag tycker inte synd om den. Jag tycker synd om mig. Den sitter mellan mig och öppningen av tältet, hur ska jag ta mig ut? Och hur ska jag få ut paddan? Det är en solig dag och förmodligen skulle den ha stekts lite levande om jag inte får ut den ur tältet!

Det tar säkert en kvart för mig att samla så mycket mod att jag vågar ta en toffel från någon av mina tältkompisar för att försöka fösa ut paddan. Det är ett tidskrävande uppdrag eftersom varje gång den rör sig, blir jag så rädd att jag rycker undan handen - varpå paddan inte kommer så långt.
Tillslut, efter många om och men så lyckas jag få ut paddan - och jag har gråten i halsen av skräck hela tiden - och jag kan börja min resa mot Lycksele. Jag är i chock hela vägen i till stan men jag lyckas ändå jobba.

Den här händelsen väckte alltså en enorm paddfobi hos mig. Jag klarar inte deras krälande, deras feta kropp, deras oberäkneliga rörelsemönster eller deras små luriga små ögon som alltid har något lurigt i sig. Jag har tvingats säga "Tvi tvi fläske" varje gång jag sett en padda, bara för att minimera minnesbilderna från den krälande paddan i mitt kuddfodral för 15 år sedan.

Jag har lyckats undvika dem ganska bra. Tills idag.

Jag skulle låsa upp entrén till mitt jobb och jag hade kunder som väntade på att komma in - så jag skyndade mig. Jag hälsade dem välkomna och höll upp dörren för att släppa in dem för att sedan själv gå in för att fortsätta med mina mackor.
Jag stelnade till. En fet, stor, vidrig padda krälade fram - och var nästan på väg in i butiken! Minnesbilderna från Lapplandsveckan kom tillbaka på en gång - men den här gången var jag inte själv! Kunder fanns där, och paddan var mellanden öppnade dörren och ingången så jag kunde inte släppa dörren och springa in och gömma mig, för då hade jag klämt ihjäl den (och säkert tvingats städa upp kladdet...)

Vad gör jag? Jag kan inte ropa på någon kollega, för de är för långt borta. Jag kan inte springa själv, för kunderna tittar på mig och förväntar sig att jag ska lösa problemet. Jag vågar inte röra paddan, som verkar ha brutit ena benet för den trillar liksom omkull varannat kliv - och blir lite extra äcklig eftersom rörelsen blir ännu mer oberäknelig.
Som tur är kommer en av kunderna, min hjältinna, med ett reklamblad för våra jeans som jag kan använda som fösdon.

Jag lyckas få upp paddan på tidningen och den stannar på fösdonet så pass länge att jag kan hiva (försiktigt) iväg den från entrén.

Efter det är jag helt i upplösningstillstånd, får till och med sitta på "gravidpallen" som vi har i vårt kök. (Det är en pall som mina fd och nuvarande havande kollegor använt som viloplats i sina delikata tillstånd.) Till slut lyckas jag samla mig såpass att jag kan fortsätta arbeta, men det var inte bara att sätta igång med baguetterna om ni förstår vad jag menar...

Tillbaka till Morgonpasset i P3 och Moas ormfobi. Tydligen ska man ändra inställning till sina minnen man har av det som man är rädd för, så att de positiva minnena blir fler än de negativa. Problemet med mig och paddor är att jag inte har några positiva minnen att byta plats med alla mina negativa... så jag får väl fortsätta vara livrädd för paddor resten av livet. Såvida inte någon har ett tips på hur man kan göra!

Nog om paddor. Dagens Kavelmorabyggetbild ser ni nedan. Kantblocken är på plats, Big Up för Anders och Gustav som jobbade hela dagen ute i hällande ösregn! En annan fick ju vara inne större delen av dagen...

Nu är det närmare, igen. Hoppas bygget gör att paddorna skräms bort från Kavelmora...

Nu är det snart klart!

Idag kom bilen med allt material till grunden. Lite grundläggande material alltså för vår utbyggnad. Jag skojade lite med mannen med kranbilen och sa "det måste vara lite som en bebisleksak för vuxna det här" och han måste inte ha hört vad jag sa, för han skrattade inte så särskilt mycket. Men han var trevlig!

Eftersom jag hade vabkostymen på mig så var Leod hemma också. Han har fått ett par snickarbyxor idag, så när vi har innejobb att göra kan han ju hjälpa till. Han har ju bara inneverktyg förstår ni...

Dala Allbygg. Lite reklam är väl aldrig fel?

Nu ser huset ut såhär. Vi får se hur det ser ut nästa gång jag tar kort från den här vinkeln!

Ja, då är det väl inte så mycket kvar att göra? Avloppen kommer ligga såhär, men tunnan ska flyttas. Det är väl egentligen det hele'?!

_______________________

Visst har jag fått till "inredningsrenoveringslingon" (alltså hur man pratar, alltså snacket ni vet) ganska bra?

Annars då? Jo, det knallar och går. Helst Hank. Och imorgon åker förklädet på igen.

Förresten. Har vi bestämt vilken dessert vi kör på söndag? Vad tycker Ni?

Snicker - s - i

Mitt jobb innehåller lite bakning, det kanske ni har förstått. Vi bakar chokladbollar, snickerskaka, kladdkaka med mera med mera. Idag blev det lite snickerskaka, och ja - jag brände ett par skålar med choklad. Man är väl inte mer än människa, eller?

Sen var det storfrämmande på besök idag igen! Det var mycket roligt att träffa Er, så roligt att jag glömde att jag skulle hämta kaffe till min kollega när jag började prata med er. När jag aldrig kom upp så insåg hon att hon fick reda sig själv... lite som en sås.

Nu har jag skrivit lite om Snicker - s. Nu blir det Snicker - i. Del 1.

Om ni läst min statusrad just nu på FB så står det att säkra källor antyder att material till vår grund är på ingång. Det känns fett med bra! Äntligen kanske vi kommer få en liten tvättstuga, ett litet nytt badrum och ett litet krypin som man kan kalla gästrum. Det är lite på tiden - men det finns ju iofs folk som har bott på typ 5 kvadrat och haft 14 barn (bättre förr? I doubt it) så vi ska inte klaga.
Jag lovar att hålla Er uppdaterade under byggets gång - för ni är väl lika intresserade som vi? Trodde väl det...

Nu blir det Snicker -i. Del 2.

Trogna läsare vet att mina föräldrar var här förra veckan och svartjobbade i vår trädgård. Min pappa har, om jag får skryta lite, varit lärare på Capellagården på Öland - alltså Carl Malmsten's snickeriskola. Min pappa kan hantera hammare och såg och det kan inte jag. Därför har han erbjudit sig att göra en grind till vårt stakethål (som vi nu stänger igen med kompostgaller) och det är vi enormt tacksamma för! Här nedan kan ni se den lilla skiss som han skickade till oss, via snigelpost. Ganska fin va?

Så här ser Capellagårdens grind ut. Jag tycker och tror vår kommer bli finare...

Imorgon är det vabkostym som gäller. Och lite vafkostym också. Vård av barn och Vård av fru. Och så lite vanlig servicebutler morgon och kväll också.

Plus att jag nog måste ta på mig åka-till-verkstan-igen-stassen. Vi var där och hämtade bussen idag, och lite stilla undrar jag om det är någon som har en hel AC till salu? Om ni inte har det, är det någon som sätter sig emot att jag önskar för en sval sommar?
Nu är det bara Opeln kvar som vi måste kolla upp. Den har inte heller någon fungerande AC. Och så låter det mystiskt när man kör, och jag har förstått att det kan vara dumt att ha det så.

Lika lite som jag kan hantera en hammare kan jag om bilars mekanik, och jag tror att jag gärna skulle byta bort min kunskap om snickerskakans recpet för att åtminstone kunna lite om hur man lagar bilar. Fast å andra sidan är snickerskakan mycket god, och vi har en bra verkstad som kan laga våra bilar. Jag tror vi kör på som det är.

Svar på er undran

Jomen han kom krypande den natten också. Verkar bli "det nya svarta" hos Timeus.

Att sova

Egentligen borde den här internetdagboken kunna kallas något med "sömn" i namnet eftersom ungefär vart 5 inlägg handlar om det. Så även det här:

Igår pratade jag med mina kollegor (det här är inte sekretessbelagt) om hur busiga man var när man var liten, hur vissas barn hade låst sig inne/ute och faktiskt hur någon hade blivit inlåst - tills resten av familjen hade vaknat.
Jag la mig i debatten och sa att "våra barn kommer få sova i sina spjälsängar tills de är fem" och så sa jag också "det är kanske lite märkligt, men våra barn har alltid sovit i sina sängar - de har aldrig kommit krypande upp i vår säng".
Vad tror ni hände inatt?
Jo, Leonidas kommer gående in i vårt sovrum och klättrar upp i sängen mellan mig och ingen. (Eftersom husfrun fortfarande sover i gäststugan så fanns det ju inga att ligga mellan, förutom mig och ingen.) Mycket märklig känsla och det märkligaste av allt var att jag fick ca 45 cm längst ut till vänster att disponera! Av 180 cm fick jag alltså 45. Varför blir det så?

Hursomhelst.

Vi somnade om och sov tills vi vaknade. Han lite längre än mig - men så är jag väl lite friskare, åtminstone fysiskt.
Undra hur den här natten kommer bli? Ni får veta på tisdag... för imorgonkväll är det surfledigt!

Ha en härlig början av veckan! Om det är något ni undrar över så är det bara att höra av er.

Lika som bär

När man jobbar händer det egentligen inte så mycket som triggar igång ens bloggnerv.

Inget ont om jobbet, för det är toppen, men man vill ju liksom komma med några intressanta rader så här på kvällskvisten. Man har ju sekretessen att tänka på också…
Idag vet jag inte vad jag ska hitta på att skriva men eftersom en bild säger mer än 1000 ord räcker det väl så här för ikväll.

Hill of Crosses och Tree of Napps

För 12 år sedan gick jag InterConnect på Mariannelund. Ett ganska lyckat folkhögskoleår eftersom jag tog examen med en fru på köpet...
Vi gjorde en resa ett par månader in på hösten till Litauen. Vilket fantastiskt land! De säger ju att det inte är lett att vara est, men det är balt att vara litau.

Hursomhelst.

Den här resan var ganska märklig och det borde finnas underlag till kanske 15 inlägg här på Kavelmora Ink, bara från den resan på ca 2 veckor. Här kommer ett:
En dag var vi på ett otroligt klassiskt turistresemål som heter "Hill of Crosses". (Bilden som ni ser är inte tagen av mig utan av Internet. På 90-talet fanns väl knappt digitalkameror...) Tanken med Hill of Crosses är alltså att det är en minnesplats där katolska pilgrimer kommer för att lämna ett kors - och för att det på så vis ska bringa, som Lasse "Micke Wärja" Berghagen skulle ha sagt: Kärlek, värme och respekt. Ingen vet hur många kors som finns där på kullen men uppskattningsvis är det över 100 000 st. Ganska många...

Idag, tolv år senare, så har vi idag besökt ett lokalt turistmål av lite samma stil: Nappträdet vid Stennäset här i Falun. Historien bakom det här monumentet kan du läsa om här och jag tycker att det finns likheter med Hill of Crosses:

• Funnits här sen 1800-talet
• Skövlats flera gånger av myndigheter
• Pilgrimer från hela världen vallfärdar hit till Falun för att lämna sina nappar
• Det är ibland en religiös handling - både från barnen och de vuxna som skjutsar dit barnen
• Det finns ca 100 000 nappar (även om ingen har räknat dem)

Nu hoppas jag ni förstår att lite av det jag skrivit ovan inte är helt sant. (Jag säger det nu så jag slipper dementera det i nästa inlägg som kanske kommer handla om nåt annat.)
Vad som dock är sant däremot är att både Hill of Crosses och Nappträdet finns, för jag har sett dem båda!

Snart kommer det även finnas ett Tree of Napps i Kavelmora där barn och vuxna kan komma och hänga upp sina nappar, och så snart som vi har hängt upp några där så kommer bildbevis i form av kort. Som vi har tagit själva. (Eller i alla fall husfrun har tagit korten.)
Vi kommer även anlita Google Maps för kartritning så ni kan hitta dit. Välkomna!

Pom poms

Igår skrev jag att tre av tre går och att en av tre pratar rent. (Jag kanske inte skrev exakt de orden, men andemeningen var den i alla fall.)

Idag har det hänt mer saker:

Efter fjorton velvändor skickade jag husfrun på after work med sina kollegor. Eftersom det var after work för mig så tyckte jag att det kunde vara rättvist att hon också fick lite sådant.

Det här betydde alltså att jag nu var i så mycket numerärt underläge som det går! Hur skulle det gå? Skulle de gnälla vidare resten av kvällen? Hur skulle vällingmatningen gå? Vem skulle få vällingen först? Vem skulle få offras för lagets bästa?

Det gick bra. De slutade gnälla när jag körde en sån här cheerleaderdans med lite hushållspapper som pompoms. (Synd va att det inte kommer film på det?)

Jag bestämde mig också för att både Hänju och Sänch skulle få välling samtidigt - Singo fick sitta i babysittern och käka.

Det gick alltså bra. Den ende som behövdes offras för laget var vår offensiva striker Hank som fick somna i vagnen för lagets bästa - men det funkade.

Jag har konstaterat att det måste vara fredagskväll idag för godispåsen kom hem och åts upp lika fort som den brukar på en fredagskväll.

Alltså går vi till tandläkaren på en lördag med twipletterna och så jobbar jag på måndag (fast lördag) och alltså blir jag utan söndag den här veckan. Men jag är ledig på måndag och då blir det inlämning av buss till verkstan. Jag kan verkligen få till det bra alltså.

Dagvill

I dag är det torsdag fast fredag för mig eftersom jag är ledig i morgon. Eller så är det lördag eftersom jag jobbar som en måndag på lördag. Samtidigt var jag ju ledig i måndags så därför kanske det är onsdag?
Jag är lite dagvill.

Fler än tre steg... och bildbevis på det också!

Det är inte Henry som pratar på filmen - han har inte lärt sig det. Men gå har han lärt sig!

Den här filmen väntade i min mobil idag när jag stämplade ut från jobbet, och jag log så jag höll på att spricka av stolthet! Nu var det ingen runt omkring mig som jag kunde visa, men jag får ju i alla fall visa det här för Er nu.

Enda problemet med det här är väl om han börjar gå i sömnen nu också...

Att sova igenom, del 4

Fick sovmorgon till kl 9 med endast en vällingpaus kl 5.
Det var inte igår vill jag lova!

Att sova igenom, del 3

Kväll igen.
Man tror aldrig att den ska komma - men så plötsligt är den här! Och fort går det, vips är klockan past bedtime och vällingen har inte ens förberetts. Snart ringer ju klockan för 17! (Eller det gör den inte, för jag har inte satt den att ringa. Känns onödigt med tre livs levande väckarklockor i rummet bredvid...)

Men jag softar lite till. Det blev en ganska skön kväll ändå. Alla somnade enligt plan, och faktiskt inne i huset alla tre! Ja husfrun gick ju till sitt hus (lite som en sån här hundkoja som alltid brukade vara aktuellt att bo i när man gjort nåt tokigt i amerikanska serietidningar mm) förstås, men hon räknas inte till barnen faktiskt. (Och hon har inte gjort något tokigt heller, utan hon sover bara som en kratta här inne.)

Lite fotboll har det blivit. Både Hammarby och Barcelona gick och vann, så lite roligt var det!

Lite Discovery har det också blivit. Fiskeprogram om konstiga fiskar som hette Bengädda och såg lite ut som den där läskiga krokodilen i Ice Age 2 ni vet, fast den fanns nu. Tydligen räknades den som skräpfisk, alltså lite som Snorgärsen som jag minns från min kusin Sören och mina fisketurer på 80-talet i Bygdsiljum. Fast Snorgärsarna var inte så läskiga, mest läbbiga.
Den här Bengäddan hade en otroligt lång näbb - lite som Pomperipossas näsa. Signe har också en näsa, fast den är motsatsen till lång - alltså kort, men det får plats med mycket snor i den! Som gärsen alltså...

Nu har vi färdats från hundkojor till fotboll, från Discovery till Bygdsiljum, från fiskar till näsor och tillbaka hem igen. Hur långt kan man egentligen färdas?
Vi kan fråga Hänju, för han har börjat färdas idag. (Krupit och klättrat har han gjort sen Adam var länsman, men that has varit it.) TRE STEG!!! En far blir stolt som en tupp när hans lilla spillevink börjar ta sina stapplande första steg! Han har börjat sin färd och det går inte att svara på frågan hur långt han kommer färdas med sina steg. Sen räcker det att han pratar i sömnen, han behöver inte börja gå i sömnen än...

Att sova igenom, del 2

Jag både sov och inte sov inatt. Signe hade ont i öronen och skrek mellan 1 och 2, men sen fick jag somna.
Sen sov jag igenom morgonvällingstiden, men det gjorde inte våra barn. Gosse vad det lät innifrån deras rum och när jag äntligen fattade att det var min uppmärksamhet de pockade på så var de så arga så de inte ville somna om.

Alltså väger min sömnförmåga just nu över mot minushållet - inatt var det inte en gåva.

Att sova igenom

Sömn är en konstig sak tycker jag. Man är vaken, gör det man ska, fixar, donar och grejar och så går man och lägger sig. Man är fortfarande vaken - men vips sover man! Vad är det som händer egentligen? (Självklart finns det svar på den frågan, men jag orkar inte ta reda på det nu.)

Man sover. Man ser inget, man gör inget - man bara ligger och ligger.


Vissa sover lätt medans andra sover hårt. Eller kanske tungt menar jag. Jag är lite båda delarna medans min husfru enbart är en som sover lätt (förutom när hon har sitt dövöra uppåt.) Hon har också lite svårt att somna om när hon vaknat till, så därför har vi inackorderat henne i gäststugan så att hon ska få sova i lugn och ro medans jag är inne och ger kidsen välling och allt annat som de kan komma på att beställa enligt vår room service-pärm som har öppet 24/1. Jag har inte svårt att somna utan kan ofta ha oklara minnesbilder om jag ens har varit uppe på natten för att vällinga våra små underbara telningar, och därför är arbetsfördelningen OK enligt mig också.



Ma o Pa har ju varit här ett par dagar och de har haft gäststugan i sin ägo, så Helis har sovit inne faktiskt! Hon har till och med sovit i vår säng - men då har jag sovit på madrass i barnens rum så att hon har kunnat ha stängd dörr och på så vis ändå minimerat risken att bli väckt.

Även fast mina parenteser åkte igår så sov husfrun inne. Lite för att hon skulle kunna finnas till hands om jag skulle behöva nån hjälp med nattservicen eftersom vi har lite sjuka barn, men tanken var såklart att jag skulle ta hand barnen i första hand.
Man kan säga att det inte blev så. Gosse vad jag sov! Helena var tvungen att två gånger kliva upp för att väcka mig - efter en bra stund av barntjut - och jag fattade ingenting. Jag vet inte om det är en gåva eller inte att kunna sova så här hårt...

På tal om sova så kan vi väl prata lite om det som jag skrev igår. Vi tyckte ju att det var ett genidrag att ställa ut Hank i vagnen redan direkt igår kväll när han började konstra vid nattningen, och ikväll när jag kom hem från jobbet stod vagnen utanför dörren och min mellanson sov som en stock.
Det gjorde inte Singo.
Henne försökte vi söva i säkert 45 minuter, utan lyckat resultat. Det enda som hände under den tiden var att hon kröp ur sin babysitter som vi ställt i köket och kom springande in i vardagsrummet där vi satt! Hon är lite tokig vår dotter... och vi höll också på att bli lite tokiga innan vi kom på en brilliant idé: Vi lägger ut henne i vagnen! Smart va? Tog bara 45 minuter att komma på något som vi redan visste...

Resultatet blev halvlyckat. Hon somnade = lyckat men så vaknade hon efter en stund = misslyckat. Som tur var så somnade hon om när jag la ner henne i spjälsängen, och det var mycket skönt. Hoppas bara att hon fortsätter hela natten...

Ja nu är det dags för Er också att gå och sova. Troligtvis kommer det väl inte bli några som helst problem för er att somna efter det här sömnpillret till text... Sov gott kära vänner. Och hoppas ni sover igenom det värsta.

G som i genidrag

Nu är helgen snart slut.
Det har hänt ganska mycket och jag förstår att Ni är otroligt nyfikna på vad som hänt, så här kommer en liten resumé:
A. Arborering i Trädgården:
Min pappa har varit här sen i onsdags och han har hunnit göra fint i hela trädgården. Vi har ca 1300 kvadrat trädgård och de som bodde här innan oss var pensionärer med ett enormt trädgårdsintresse - så det finns rabatter att rensa igenom. Pappa hann med alla. (Inte enligt honom, men i min värld så har han tagit upp varenda jordkorn, putsat upp det, tvättat av det med vatten och sedan har han varsamt lagt tillbaka det på sin plats - fast uppochner (för det ska man).
Vi har även fått en altan. Trallen som vi hade på baksidan, där vi nu har en platt grusgång, har fått flytta fram till första parkett i vår trädgård. Den har nu utsikt över vidderna här i Kavelmora, och om vi sätter oss på den så kan vi också se vidderna.
Syrénbuskarna har fått sig en duvning. Nu är de inte så kaxiga längre, de där små skånkarna som har buskat till det för oss! När jag tar till sekatören så står syrénen stilla är ett Kavelmoraordspråk som vi brukar använda här på landsbygden.
B. Barnframsteg
Henry stod själv för första gången idag. Det krävdes tre indiska tjejer på vår tomt för att det skulle lyckas, men vad gör man inte? Nu hoppas vi att han ska våga ta första steget också - men jag vet inte vad som krävs för att det ska hända? 5 spanska fotbollsspelare kanske? 8 halta renar? 10 högvakter från slottet? Jag vet inte, men när det händer så kommer ni bli de första som får veta hur det gick till.
C. Cleaning
Min mamma har ju varit här också. Hon har inte legat på latsidan alls utan hon har putsat fönster och frostat av frysar. (Jag vet att det här är old news för mina trogna läsare, men det är så värt att skriva om flera gånger, för det är så sjukt värdefullt.) Sen vill jag för alla som tycker att vi inte ska cementera könsroller bara skriva att min mamma kan andra saker än att bara städa. Hon är bland annat grym på tetris.
D. Da Food
Igår hamburgare till middag, idag ungsbakad lax med paprika och körsbärstomater. På tal om mat - jag behöver dessertförslag som vi kan ta med oss till en kommande middagsbjudning. Gästerna kommer vara: En kamrer, en köksmästare, en hotellchef och en food & beverage-manager - alltså vänner som har sina smaklökar på rätta stället. Enda förhållningsregeln jag fått är att Mariekex undanbedes. Så alltså - skriv förslag i kommentarsfältet nedan - jag behöver din hjälp! (Det kanske blir en omröstning på de hetaste förslagen!)
E. El Futbol
Snart är La Liga slut. Men det är i alla fall spännande!
F. Förkylning
Singo och Hank har åkt på varsin förkylning. Tur att det inte är sommar än, för sommarförkylningar brukar ju vara svåra att bli av med...
G. Genidrag
Häromdagen skrev jag att vi ställde ut Hänju efter ett par timmars vakengnäll från hans sida, och i samma inlägg frågade jag mig varför man alltid väntar så länge med att göra såna saker. Ikväll ville han inte heller somna direkt. Vad göra? Jo, som det geni jag anser mig själv vara så ställer vi ut honom i vagnen varpå han somnar utan gnäll efter 3 minuter. Sådärja! Kvällen blev räddad och jag fick en rubrik till det här inlägget.
H. Helgavslut
Ma o Pa åkte vidare på sin "hjälpabarnenturné" i eftermiddags och vi avslutade kvällen med humorgala/la liga/androidtelefonjämförelse i goda vänners sällskap. Nu är helgen slut.

Billig träning

Som ni vet är ma o pa här. Inte för att vila utan mer för att jobba - en klassisk Perssonsemester med andra ord…
Men vi är tacksamma. Ma har städat uterummet och frostat av frysar och pa har jobbat i trädgård mm.
Mm betyder att vi har fått en ny altan utanför köket och det känns grymt bra! Tydligen har trallen som vi flyttat dit fått vara på alla möjliga platser i trädgården - och nu ligger den där den ligger.

Ligger gör jag också. I soffan med Barça på tv-n. Imorgon kommer jag nog också ligga kvar i sängen för träningsvärken kommer inte skina med sin frånvaro - men jag fick ett billigt träningspass på köpet!