Sista veckan. Del I

Den här veckan alltså.
Den har börjat bra. Med att det var måndag idag. Ingen vecka börjar bättre än att det är måndag, såhär i början. Och så rullar det på.
Det var trevliga kunder på det fik där jag fortfarande jobbar. Inte så trevliga så att de fattade alla mina skämt, men det börjar jag bli van vid nuförtin. Man kan inte få allt, och att begära att nån ska reagera när man säger att "nej, receptet på snickerskakorna har varit hemligt i 400 generationer" kanske är för mycket begärt? Eller så är det VERKLIGEN dags att göra en skylt, om du frågar mig.

Jag blev bjuden på lunch. Det var verkligen trevligt. Det ska jag också börja göra.
Men när jag kom tillbaka efter lunchen så ringde en och bjöd mig på lunch på torsdag också. Det känns ju enormt lägligt och spännande, om du frågar mig.

Det är en sån himla tur att jag är så grymt bra på att pendla. För då märks det knappt att jag åker från Sågmyra till (nästan) hem, parkerar bilen på en liten avtagsväg, väntar på Kavelmorabussen, kliver in i den och åker tillbaka till Sågmyra. Tänk om jag inte hade varit så grym på att pendla - då hade det ju kunnat kännas jättejobbigt att åka den där vägen som jag åkt 40000 miljarder gånger nu. Tur, om du frågar mig.

Och det är ändå tur att barnen är söta. Om du frågar mig. (Ni får måla upp en mental bild, eftersom jag inte är så hejsan på det här med internet och bilder och sånt därnt. Tänk söta barn så har ni det.) Och att mina kollegor säger och sa att det inte gjorde nåt att våra telningar sprang omkring och stökade till i undersorteringar och på säljtorg tror jag vad jag vill på.

Plus att det imorgon är tisdag, dan före dopparedan eller vad man nu ska säga, och att jag då kommer hinna mala lite kaffebönor till morgonkaffet.

Var ska den här veckan sluta? frågar jag mig.