fredag 2 december 2011

Ett inlägg om storebröders kärlek

Min fru och vän har åkt till Stockholm. Alltså, det är samma person, min fru och min vän. Hon ska få ha trevligt, för en helgs gångs skull. Det är hon värd.
Vi har tre barn. Det är inte så mycket om man jämför med en familj från tidigt 1900-tal, men det är ganska tillräckligt för oss. I mesta laget ibland, och ibland så undsläpper vi oss lite klag. För att vi är trötta människor. Men vi är lyckligt lottade.
Det är en storebror och en lillebror och en lillasyster i vår familj. (Ska man vara petig så är det två småbröder och två småsystrar och en storebror, men vi är inte petiga här på Kavelmora Ink. Så ofta.)

Igår så berättade Helena att hon skulle åka iväg och att storebrodern skulle åka iväg i helgen. En av småsystrarna i familjen, alltså den minsta, snart treåriga lillasystern, började gråta. Hon klagade på att Nonan skulle åka iväg. Nonan är storebrodern. Tårarna rann på lillasystern.

Storebrodern skulle sova hos mormorn och morfarn. För att jag skulle få en lite sportslig chans och inte vara i totalt 3 mot 5-boxplayläge (fast 1 mot 3) och för att alla ville det. Förutom lillasystern då.

Idag var det skarpt lämningsläge. Vi körde upp på uppfarten hos mormorn och morfarn och jag undrade hur det skulle gå.
Tårarna började såklart trilla på systern som varken ville åka från mormors hus eller att Nonan skulle kliva ur bilen.

Men det är i såna där lägen som jag blir varse om vår äldste sons fina insida.
"Leonard, ge Signe en kram så kanske hon blir gladare" sa jag medan jag klev ur bilen för att plocka ur hans lilla väska. Genom fönstret såg jag honom ge sin syster en varm storebrorskram fastän hans syster var argledsen och puttade bort honom.
Och så sa han de finaste orden en storebror kan säga när han ska sova på annan plats än sina syskon:

"Gjåt inte Singe och Hänju. Ni fåj gärna låna Mack och Jadjostyjajen. Vi ses imojon näj mojmoj och mojfaj kommej hem, och då kommej jag också."

Världens finaste bror.
Och som de kommer leka med Radiostyrda bilen och lastbilen Mack imorgon.

4 kommentarer:

  1. Kärlek herr Gräsänkling. Kärlek. Mycket fint! Heja e'nad (som den yngre av den yngre generationen kallar honom här i Stråtenbo)!

    SvaraRadera
  2. Och så föll där en tår. Jag är världens stoltaste mamma till världens finaste familj.

    SvaraRadera
  3. Nigge - Tack! Verkligen tack.

    Helena - inte ska du gråta nu när du är iväg och förlustar dig?! (men du har rätt. De är världens finaste. Mycket tack vare dig.)

    SvaraRadera
  4. Vackert vackert...

    SvaraRadera