Tak så mycket, del II

Det är nog så här nära jag kommer att bli idrottsproffs. Att inte få förlängt kontrakt har ju en massa stora idrottsstjärnor upplevt, så det är ju bara att inse att man är i gott sällskap.

Idag så fick jag fina ord av en kollega som tydligen brukar vara här och kolla, och då känner man ju pressen att prestera! Hon sa att jag tydligen inte hade skrivit de senaste dagarna - och hon har väl kanske rätt - så då lär jag ju ösa på ordentligt nu, som kompensation!! Varsågod.

Men om jag nu ska tillgodose min kepskompis - som för övrigt tog ifrån mig den enda uppgift jag hade att bita i nu framöver - så får jag samtidigt fatta mig kort. Hur gör man det? Jo, man pejstar in lite bilder, för det är ju allmänt känt att bilder säger mer än tusen ord. Här kommer två bilder, before and after. Jag är sjukt nöjd med resultatet hittills - all cred till Mästersnickaren A. Blomid och Dala Allbygg som gör jobbet!! (Och tack Room Service för att ni uppfann det faktum att man tar afterkortet på kvällen...)

För kännedom, så är det badrummet till vänster och mellanrummet till höger. Oinredda. Men det fattade ni väl? Ni är ju smarta...

Humor ändå

Knöt näven i byxfickan idag - man är ju ingen Zlatan direkt.
Men dagen blev fin där mot slutet, fastän det var den här måndagen.

Middagen var trevlig med Singo som lekte "Kommen, lången, storen man..." utan att direkt kunna säga orden. Hengo åt fyra portioner och verkade ha skrikit av sig under dagen och Leonidas fortsatte lura sin syster med att ta "flingsalt" ur den tomma skålen.
Nöjda barn vid läggningen, faktiskt inga problem som är värda att skriva om eftersom de inte fanns!

Fotöljen var skön och Kingtidningen var läsvärd och jag blev sugen på nya skor.

CSI återkom efter vår semester och jag hade inte legat av mig - jag löste fallet både innan Mac Taylor och Husfrun hade kommit på det! Och mitt i första reklampausen ringde min Kepskompis, ja ni vet han som brukar ha skärmfritt ibland, och gav mig en uppgift! Känns skönt att ha något att fokusera på nu i dessa tider... och för hans skull kommer detta inlägg inte vara så långt - hoppas du hinner läsa det här på nästa toabesök!

Och sen blev kvällen komplett. Jag gillar humor. Jag gillar Soran Ismail. Han är nästan FÖR rolig, alltså sådär gammeldags rolig som de var förr i världen. Det är inte ofta som man sitter själv i soffan och skrattar och bara känner att glädjen kommer tillbaka! För det är roligare att vara glad och det är jag.

Och nu inte bara knyter jag näven i fickan utan jag spänner även musklerna för imorgon - för då kommer det hända grejer!
Häng med.

Och Ps. Visst pratar Soran ibland som Mikael i "Ingen bor i skogen"? Eller är det bara att båda är roliga? ds.

Tuppen Jussi Ibrahimovic

Gubben Pettson räddade en tupp undan en säker död. Gustavsson hade tänkt göra gryta av tuppen, och det kunde inte Pettson acceptera.
Hönorna med högsta hönset Prillan i spetsen var överlyckliga att få en ny tupp i hönsgården, och de tyckte han var SÅ stilig. När tuppen kom till gården sa han att det var hans lyckligaste dag sedan hans ägg kläcktes, och han var så glad att komma till den största gården i kommunen. Katten Findus tyckte inte att tuppen var särskilt stilig. Han förstod inte varför Pettson hade tagit dit en till fågel - det räckte väl bra med de som fanns? De stjärnhönsen som fanns hade ju blivit uppfostrade i hönsgården sedan barnsben, och så talade de ju ett särskilt språk också på gården. Skulle tuppen kunna lära sig det? Sen behövdes det väl ingen tupp i hönsgården, det räckte väl med att Findus fanns och kunde ta hand om hönorna?

Men Pettson hade bestämt sig, och han var också glad att han äntligen hade lyckats värva honom till gården. Det var en dyr värvning. Typ en av de dyraste genom tiderna faktiskt. Han var så nöjd med hur tuppen gal så han bestämde att ge honom namnet Jussi, som operasångaren (från Borlänge).

I början var allt frid och fröjd. Jussi gjorde ett bra jobb i början av sin vistelse och hönsen och andra tyckte att han var en mycket bra värvning.
Jussi gal i och för sig ganska ofta och väldigt högt när han gjorde det, och Findus började bli lite galen på Jussi. Findus tyckte inte att det passade sig riktigt att Jussi gol så mycket, och sen tyckte han att Jussi gol lite för högt också. I och för sig visste Findus väl att Jussi skulle gala högt och mycket, och han hade ofta haft en tendens att gå omkring och sprätta lite stöddigt omkring sig, men han gillade inte att han var stöddig mot honom eller mot hans panelhöna Prillan. För Prillan hade också börjat ogilla Jussi. Eller?

Det gick så långt att Findus, tillsammans med Pettson bestämde att Jussi bara fick gala en gång i timmen, och då bara i fem minuter. Ibland fick han inte ens gala de fem minuterna, även om det var de fem minuterna runt väckningstid - och det störde Jussi sig på en del.

Men så plötsligt en dag så gol inte Jussi. Han hade flyttat till Italien. Han verkade glad och sa till pressen att han hade hittat galglädjen igen och att det var Findus som hade tagit den ifrån honom. Nu hoppades han på att få mycket galtid så att han kunde komma iform för landslagsgalmatcherna som ligger framför...

Sensmoralen i den här historien - som är uppdiktad men baserad på riktiga händelser - är "att man inte bara kan klä sig snyggt, man måste kunna coacha också"*. Findus kan klä sig snyggt, (har du sett hans byxor och mössa?) men han kunde inte göra rätt plats för tuppen Jussi.

Det är märkligt vad svårt det verkar vara att hitta en ödmjukhet i ett ledarskap som gör att obekväma och okonventionella personer inte bereds plats utan "offras" eller blir utfrysta. (Sen är det aldrig bara ens fel när två bråkar, men det tar vi i ett annat inlägg...)

Jag lovar att bli bättre på att hitta ödmjukheten i ledarskapet. Jag lär mig varje dag och är ännu inte så bra på det. Jag tror den riktige Findus lärde sig om ödmjukheten när han insåg att Jussi flugit sin kos, och jag hoppas att många chefer ser den här filmen om Pettson och Findus och tänker till lite hur de beter sig i sitt ledarskap.
Det finns nog inga enkla lösningar heller på det här, men en sak att tänka på är att man måste prata med varandra. Vi behöver inte heller vara rädda för olikheter, det är de som gör oss bredare! Och till sist: respektera att vi är olika.

Vi får nu hoppas för att Zlatan mår bra av att flytta till Milan och jag hoppas i min konflikträddhet att han och Pep pratade ut om situationen och kom fram, i konsensus, att det blir bäst såhär.
Och så hejar vi alla på Sverige på fredag.


*Han kan inte bara snickra, han kan komma med bra kommentarer också. Mästersnickaren A. Blomid.

Lill-Snickarn

Att stå som en snickare… med verktyget mobilen, redo att jobba.

Galen i Säter

Så stod det på en t-shirt på en snubbe vi mötte i en park i Säter i eftermiddag. Sånt tycker jag är roligt..
Något annat jag tycker är roligt är att det var en fin dag idag.
Den började som vanligt med lite grötkaos och sen kom vår nye hantverkarAnders på besök. Den ordinarie storsnickaren A. Blomid är på välbehövd semester men idag kom plattsättaren Anders hem till oss. Våra barn accepterade honom direkt och jag tror faktiskt att hans öron trillade av efter Leonidas energiska attacker med frågor och svar och funderingar och förklaringar.
För att rädda hans öron packade vi in oss i bussen för att köra ett cirkusframträdande i Säter - kanske Cirkus Timeus sista framträdande den här semestern.
Vi mötte upp med ett annat gäng utanför ICA MAXI i Blge (inte gangstergänget Familjen) och satte fart mot Säterdalen som genast blev ett av mina favoritställen! En mysig folkpark i en dal (därav namnet gissar jag) med både café och lekparker. I plural. Rutschkanor i massor, klätterhus i mängder och en hel massa roliga saker som passar när barna är små.
Det fanns bänkar också, och där satt jag och njöt och försökte hålla koll på Cirkus Zlatan. Det är allt lite spännande - fast egentligen är det löjligt att jag bryr mig så mycket. Men jag kan inte riktigt hjälpa det...
Siggo vaknade och hamnade i rutschkane-heaven. Hon älskar rutschkanor mer än hon älskar skor, och hon gillar verkligen skor. Till och med Henko vågade kasta sig ner i tunnlarna och jag påmindes om Lycksele Djurpark och Lyckoland - platsen där jag spenderade mina flesta somrar under mina mellanstadieår som var fylld med bumperbåtar, fyrhjulingar, hopptält och långa tunnelrutschkanor.
Ett annat minne från LSE och djurparken var när jag inte ens var där. Eftersom det var så länge sen är nog händelsen preskriberad - men för säkerhets skull lämnar jag inte ut några namn förutom Miriams. I de tidigare minnena jag beskrivit från min ungdoms tid har jag konsekvent glömt hennes namn - inte med flit på något sätt - så den här gången skriver jag dit hennes namn, även om jag tror att hon faktiskt var oskyldig den här gången.

Hursomhelst.

Det finns ett gäng grabbar i min ålder som bodde i LSE när jag var ung. Fina, härliga killar som idag bor på annan ort än i LSE. Hederliga killar var (och är) det som sällan var ute och gjorde fuffens saker.
Förutom ibland.
En gång smet de här killarna in på djurparken på en tid när den inte hade öppet och det var nog så att de flesta i LSE nog låg och sov vid det här laget. Vi hade pratat vid något (några) tillfällen om det inte skulle gå att fånga fiskar ur de här gigantiska akvarierna där det simmade många olika sorters fiskar men vi hade ju inte kunnat prova det under dagtid eftersom det inte var tillåtet.
Så de här hederliga, härliga killarna bestämde sig för att testa den här teorin i fred - och vad passar väl inte bättre än att göra det nattetid när det ändå inte fanns några andra på djurparken som kunde komma och störa.
Eftersom jag inte var med så vet jag inte exakt i vilken kronologisk ordning allt hände men jag har bestämt för mig att de inte hann få upp någon fisk innan de blev överraskade av en personal som kom gående emot dem och frågade vad de höll på med.
Jag tror att de säkert kom med en kreativ förklaring då det här var tre smarta killar som inte var födda i farstun direkt - och jag är ganska säker på att de hann gömma sina fiskedon innan det blev för uppenbart vad de höll på med.
Sen kommer det roliga i det hela när personen från djurparken frågar efter deras namn och de väljer att säga andra personers namn än deras egna - varav ett var mitt namn!

Jag tycker det var otroligt smart av dem att använda falska namn och det smartaste de kunde ha gjort (och gjorde) var ju att använda mitt!

Hände det något som satte mig i klistret efter det här?
Som jag minns det så blev jag varse om det här efter ett par dagar men jag hörde aldrig av djurparken efter det här. I och för sig satte jag aldrig mer min fot på djurparken efter den här händelsen samt att jag flyttade utomlands med skyddad adress* - men nej, jag märkte inte nåt särskilt...

Idag var vi helt ensamma i Säterdalen, lite som om vi hade varit på djurparken i LSE på natten tidigt 90-tal, men vi tjuvfiskade inte i bäcken utan det enda jaktiga vi gjorde var att Leonidas jagade undan de två gräsänderna som försökte tigga fika av oss. Jag kollade med en av Jägarbröderna om det skulle vara okej att andjaga dem och han sa bara att jag skulle sikta mitt i. Det gjorde jag inte.

I stället åkte vi vidare in i trästan Säter för att ägna oss åt en av de värsta dödssynderna som finns: Att ha med barn på restaurang. Det gick bra eftersom restaurangen var i stort sett tom tills vi hade ätit upp 3/4-delar av pizzorna - men sen kom de riktiga gästerna och jag blev lite stressad eftersom SIGHEN började tappa tålamodet.
Förlåt snälla restaurangägaren på Athena i Säter - jag hoppas att vi inte skrämde bort för många av dina gäster ikväll. Om det är något värt så torkade jag upp lite av Singos pizzapågolvettapp i ett klent försök att släta över att vi varit där ikväll...

Man är väl egentligen galen som gör nåt så tokigt som att ta sina barn med på restaurang, men i och för sig är väl Säter bäst stad att göra det i.



*Jag skojade. Jag har varit på djurparken efter den här händelsen och jag bodde på 1213 G Street i Eureka, CA, när jag åkte utomlands. Nu vet ni.

The Dirt

Under semestern har jag läst "The Dirt - Bekännelser Från Världens Mest Ökända Rockband - Mötley Crüe".
För Er som inte läst boken så handlar den om sex, droger och rock n'roll. Bara det. Ja, och lite olika livsöden (mest tragiska) också. På framsidan står det att det är biografiernas biografi och en bok man bör ha läst. Nu har jag gjort det, och den var intressant. Lite äcklig eftersom den verkar vara sann, men samtidigt lite intressant också.
Varför intressant? Är det intressant att läsa om andras olycka, skit och annat elände?
Nja, inte precis. Men det är intressant att läsa om personer som tycks ha lyckats i livet och sen jämföra med sitt eget liv lite - och inse att jag inte vill byta en sekund med Tommy Lee eller Nikki Sixx - trots deras rikedomar och deras berömmelse.

Jag vill leva det liv jag lever. Trots bristen på rikedom och berömmelse.

Eller vaddå bristen på berömmelse? Jag har ju önskat låt i Morgonpasset i P3, så lite berömd är jag väl allt?
Eller vaddå bristen på rikedom? Det är ju svarta siffror i slutet på månaden, och det är väl bra?

Har jag någon rockstjärnedröm? Jag brukar säga att jag skulle vilja vara rockstjärna - men det är nog mest de coola tatueringarna och tuffa käderna jag vill åt... själva livet verkar inte så kul (ref. The Dirt.)
Har jag nån annan dröm då? Just nu?
Tja, att vara en bra pappa drömmer jag om att vara. Det är inte det lättaste, men drömma kan man väl alltid? Och sträva. Lite som en rockstjärna som kämpar för att få spelningar, för att bli något.
Jag funderar mycket på vad jag vill bli när jag blir stor. Det är svårt att komma på det tycker jag, så jag kanske får börja i andra änden: Vad vill jag INTE bli när jag blir stor? Rockstjärna? Nja, kanske inte...

På tal om INTE. Det är nog ett av de ord jag använder mest på en dag. INTE och NEJ. Om jag fick 5 öre för varje gång jag sa INTE eller NEJ skulle jag vara rik som en rockstjärna. Men jag vet att som bra förälder och bra pedagog ska man använda andra ord än NEJ och INTE - utan mer positivt laddade ord. Men jag får fortsätta drömma.

Komiker då? Nej, det har vi redan pratat om - när inte ens 4 kollegor på ett kvällsavslutningsmöte förstår skämtet om papperspåsen ska man inte satsa på en karriär som komiker.
Tur att det finns andra roliga personer, och här kommer ETT tips på en rolig person. Han kan nog få en karriär och kom ihåg var ni läste det!

Tja, vi kör väl ett klatschigt avslut på det här inlägget: Nu är det dags att drömma på riktigt. Och fundera på min nästa bok: "Kjell" av Kjell Eriksson. En lite annan typ av livsöde.

Utlandsresumé av och med Cirkus Timeus

Vi är tillbaka. På fastlandet, med fast mark under fötterna. Fast. Det var trevligt på Gotland. Så trevligt att Leod vill flytta dit. På sommaren. Jag kan tänka mig att göra samma sak, och då bor jag ändå där glassbilen stannar!


Tänkte ge mig på en liten lista om den senaste veckan. Håll till godo - eller better yet - klicka in på Mammamind i stället! Mer kvalite, lite snyggare, lite bättre. Det är mitt tips till er! (Som jag rekommenderar, starkt!)


Hursomhelst. Här kommer listan. Varsågoda.


Veckans första bästa: Tunnelbana. Och den gick i Stocklom med son som pratat och berättat om denna tunnelbaneresa som om det var en resa jämförbar med en "världsomsegling under havet" à la 2010. Hans blick när han berättat om den för korvgubbar, kompisars föräldrar, folk med hundar i hamnen i Visby, Farmor och Farfar och alla andra har varit obetalbar! Och gratis, och vi har fått se den många gånger. Klart veckans första bästa.


Veckans mat. Bottennappet börjar vi med: Tacotallrik på Vikings Pizzeria på Adelsgatan. Välj vad som helst förutom Tacotallriken. Pizzorna barnen åt var goda, Tacotallrikarna vi vuxna åt var inte bra. De var sämre än dåliga, bara så ni vet. Men sällskapet var trevligt!
Sen var det bara höjdare resten av veckan. Korv och makaroner, köttbullar och couscous, stekt falukorv och pasta, pasta och köttbullar, pyttipanna, tacos (inte Vikings), med mera, med mera mera fick vi och barnen njuta av. Vi mår prima och fick aldrig gå hungriga från bordet!
Mer höjdare: Grillad gås. Eller själva gåsen var ganska ohöjdig, men det var roligt att prova på! Smakade lite som levergryta - och det behöver inte vara något dåligt med det - men gåsens kusiner kycklingen som också grillades på samma glöd var lite godare. Och sällskapet sen, åh - det finns inte ord!
Med mat kommer dryck, och vi har fått mycket gott kaffe den här veckan på Gotland. Det godaste kaffet bjöds nog på stranden i Klase under Andjakt2010 - det var divinskt! Och sen en rolig sak - på Gotland har man kaffet i kylen. Det ni!


Veckans Aktivitet: Här finns det hur mycket som helst att skriva om, men jag väljer att nämna dem i korta stötar:

Båtresa till Gotland. Ganska lugn resa med två sovande barn. Ett vaket barn åt plättar och min pastasallad smakade räv. Trevligt.

Lummelundagrottan - Fränt och spännande. För mig och för en snartfyraåring med gubbkeps. Inga drakar och man fick inte ta på väggarna. Men det var coolt ändå.

Visby - Samma gamla trevliga gamla vanliga stad. Man har ju varit där två gånger förut...

Närsholmen - Åkte bil och stannade en stund och tittade på naturen. Blåsigt men mycket trevligt. En fyr och lite vitkindade gäss.

Lausviken - Hav och släke. Glada barn och en glad fru och coola, mörka moln.

Pistolskytte i ladan på kvällarna - Roligt och frustrerande. Kom aldrig upp i 70, men några tior blev det.

Härtastranden - Bad och sol. Sol och bad. Roligt och skönt. Glad fru, glada barn.

Andjakt i Sproge - Kanske det coolaste och härligaste den här veckan. Om ni vill följa kvällen går det att läsa mer här på min twitter eller så fantiserar ni om hur det var. Världens bästa guider i Jaktbröderna Gunnarsson/Lidman som bjöd mig på bästa platsen i fortet, sprang och apporterade fåglarna åt mig, lånade ut sin ryggsäcksstol åt mig... med mera, med mera mera. Solnedgång, ljumma vindar och en toppenkväll som väckte jaktintresset hos mig igen!

Båtresan hem - Något olugnare eftersom alla barn var vakna. Och springsugna... men det gick.


Veckans mottagning: Ingen. "I stenhus kan ingen 3-mottagning funka", ett nytt Kavelmoraordspråk.


Veckans Köksö: I huset vi bodde fanns en köksö. En sån vill jag ha. Sen.


Veckans bästa värdar: När man åker och hälsar på folk vill man att det ska vara trevligt. Jag var lite ur fas den här veckan och inte alltid särskilt tålamodig mot mina barn eller fru, och man kan nog säga att jag inte alltid var så trevlig att vara med. Jag är inte alltid det.
Men man vill ju att det ändå ska vara trevligt. Vi hade det inte trevligt. Vi hade det URTREVLIGT! Bara tack vare våra värdar som tog hand om oss från dag 1 när vi rullade in i deras systers utlåningshus (förresten, tack igen Daniel och Jenny för att vi fick njuta av ert hus!) tills dag typ 100 (så kändes det nog för dem) när vi rullade hem igen med hela Cirkusen...
Tack Stina och Markus för att ni tog så väl hand om oss den här veckan, det blir oförglömligt tack vare er. Verkligen alltså! Hoppas ni hinner vila upp er tills nästa pajsare kommer...


Veckans Bästa Kommentar av Leonidas: Mamman: "Usch vad ofräscht med fågelskiten!" Leod: "Ja, men käjleken, den äj fjäsch."
Sen har vi fått höra 360 gånger allt som han ska skaffa när han blir stor, allt han ska jobba med när han blir stor, var han ska bo när han blir stor, med mera, med mera mera...


Ja, det var det. Hoppas innerligt att ni valde att läsa MammaMind istället. Men om ni hängde med hit ner så är jag glad..

Och Cirkus Timeus rullar vidare...

Glass i stora lass

Vem säger att vi inte bor bra? Och alla är här! Vi bjuder på glasskalas hädanefter…

Cirkus Timeus goes beach

Sista dagen. Inget folk på stranden. Solsken. Glad fru. Snart lunch. Gillar off season som turist.

Andjakt 2010

@Klase. Bästa jaktguider man kan tänka sig. Nu tar vi fram andhonan. Funkar på kråkorna oxå. 

Får får får?

Nej. Lamm.

Bad i Härtan

Fina Timeusbrudar. Mina Timeusbrudar. Mina Fina Timeusbrudar.
Cirkus Timeus fick en dag vid stranden. Alla var nöjda, både artister och råddare.

Torsdagskväll i Burs

Honungsgrillad Gås med potatiskroketter och färska rödbetor, serverat med limesås.

Mårten Gås och hans kusiner

Bad i Lausviken, del 2

Hellre glad och knubbig än ledsen och smal.

Bad i Lausviken

"Släke" - läskigt gisch som ligger på stranden.

Förrgårdagens Lummelundalektion

Cirkus Timeus, on tour

Jag vet att det inte är kronologiskt men så är det. Fruktkortet är taget utomlands, det här är taget på fastlandet.
Våra roller i Cirkus Timeus är följande:
Husfru = Tour Manager och packningsansvarig. Jobbar även med att serva artisterna.
Undertecknad = Chaufför och disciplinansvarig. Har även koll på it-biten samt viss service av artisterna.
Leonidas = Artist. Har olika roller beroende på magstatus samt sömnnivå - kan vara underhållande och sjukt dryg. Drar mycket one liners och är mestadels komisk och mycket underhållande.
Hank = Artist. Han är som clownen med både glatt och ledset uttryck. Lite lindansare och kör mycket pantomim. Bra på att härma personer.
Sänch = Artist och Primadonna. Håller man inte henne på bra humör går showen lätt i stöpet. Men rolig för det mesta!

Kanske kommer fler resuméer under cirkusens gång. Nu kör vi en vecka på Gotland och vi har slagit upp vårt läger hos MYCKET fina människor som tom tagit ledigt för att kunna se så mycket som möjligt av cirkusen.
Vi bor finemang i en systers hus som är SJUKT fint där det finns en köksö som är från himmelen! Hade vi plats i turnébussen hade jag försökt smuggla med den…
Just nu sover artisterna och de andra i cirkusen och snart börjar morgondagens föreställning - vi ses väl där?

Inte surkart - äppelkart

Singo jobbar på fruktansvärt. Frukta ej du Guds församling. Frukt är godis. Äppel, päppel, piron, paron.

Stockholm i mitt hjärta

Vi är ju och semestrar i Stockholm - eller Stocklom som Leod säger. Sen är han lite rolig när vi påpekar att han säger "fel" när han svarar: "Jag sägej Stocklom föj jag kan inte säga Stokhojm". Som sagt, han är lite rolig.

När man hänger med Cirkus Timeus får man vara lite flexibel. Min syster har varit det idag. Vi vet aldrig långt i förväg vad som kommer hända under dagen och saker kan ändras utan något varsel alls. Det är knappt så att ens vi hinner med i svängarna ibland, men så är det bara.

"Minsta motståndets lag" är en av våra grundbultar just nu och har varit så en viss tid. Ca ett och ett halvt år...

När man är i Stockholm vill man ju hinna med både det ena och det andra - ett besök på Skansen (det är ju så roligt för barnen..), kanske en utekväll på stan (det är ju så roligt för barnen..), ett bad på stranden här runt hörnet (det är ju så roligt för barnen..) med mera, med mera, mera.
Vi har inte gjort nåt av ovanstående.
Vi åkte tunnelbana till Mariatorget, för då behövde vi inte byta linje nån gång.
Vi åt glass, för det gillar alla blonda nästanfyraåringar.
Vi satt i lekparken på Mariatorget medan Leonidas gungade. Vi vuxna hade varsin kaffe i handen och jag njöt i alla fall.
När kaffet var urdrucket och innan de små "keruberna" hade vaknat promenerade vi till Götgatan, för det var nära och enkelt att ta sig till. Även korta ben orkar gå ett par hundra meter...
Vi åkte hem medan de kortaste Timusarna fortfarande var sömndruckna och inte hade hunnit komma på att de ville klättra ur vagnarna - för gör de det så är det i det närmaste kört!
Vi åt mellanmålet utomhus, för att då slapp vi kånka upp allt till Systers lägenhet.
Vi duschade i skift innan avresa mot umgängeskväll i Farsta och för första gången på 100 meter mil år hann vi någonstans i tid! Vi släppte av Syster vid pendeltåget och jag tror till och med att hon slapp springa till tåget - visst är det otroligt?

Sen åkte vi till vårt förra hem.
Farsta. Visst klingar det fint?
En underbart trevlig kväll i GODA vänners lag efter en sån här toppendag gör en nästan tårögd. Tack,
På tal om tårögd åkte vi genom gamla kvarter på väg hem och berättade glatt för vår äldste son att vi hade minsann bott där, innan han kom till oss och döm av vår förvåning när han börjar gråta där längst bak i bussen! "Jag saknade erj innan jag fanns näj jag vaj i hilmen, jättemycket" var en av meningarna han grät fram medan vi åkte genom Farsta C och det framgick tydligt att han inte var särskilt sugen på att flytta till Stocklom i det närmaste taget.
Men när vi åkte genom City på väg hem - vi gillar det där med nostalgi och sånt - så hade fascinationen av alla människor, polisbilar, bussar, brandbilar och hus tagit överhanden. "Titta, däj äj berjskedjan Himlamaja" utbrast han när vi körde längs Sveavägen och svängde ut mot Norrtull.
Han är rolig, vår son.
Stockholm är också en rolig stad och den kommer för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Det roligaste med Stocklom enligt Leonidas är i alla fall Tunnelbanan.
Och den roligaste kommentaren idag kom mot slutet av hemresan när vi svängt av i Bergshamra och vi tror att han somnat - då hör vi:
"Gud, vad många bilaj!"
Och han hade rätt. Det är jättemånga bilar i Stocklom.


Ps. Mammamind har semester och man kan säga att Kavelmora Ink vikarierar under tiden. Ge inte upp, kvalitetsbloggen från Kavelmora kommer snart tillbaka. Till dess får ni väl nöja er med det här... ds.

Tunnelbana.

Första gången för vissa...

Fredagskväll. I Bergshamra!

Hörrni, det går superbra att grilla i Stocklom också!
Att kvällen sedan är ljum som en sensommarkväll i augusti gör ju inte det hela sämre!
Och att man sen får ta del av sin generösa mellansysters gästfrihet gör ju inte det hela sämre heller!!
Och att barnen somnat i sina ovanliga sängar utan större problem - Leonidas klättrade bara ner 4 gånger från kusinens loftsäng - gör ju inte det hela sämre heller!!
Och att det här bara är början på en (som jag tror) fantastisk utlandsvistelse gör ju inte det hela sämre heller!!

Sandstrand

Vi köpte sand till sandlådorna idag. Ett lass väger 750 kg ca och det räcker nästan till en hel strand. En liten hel strand, det är bara att adda vatten.

När vi lastade av sanden från släpvagnen, glatt "hjälpta" av mindre personer (några iklädda
enbart blöja och några iklädda snickar-outfit) så utbrister Storsnickarn out of the blue: "Å nej, nu jingej det i telefonen".

Är man hantverkare så är man. Då är telefonen ett av de viktigaste verktygen man kan ha i blåbyxorna.
Fast Storsnickarns telefon låg på bordet.

Glass vid "Plattan"

Utejobb

Storsnickaren Timeus

När ordinarie storsnickare A. Blomid går på semester känns det skönt att vikarien fyller upp byxorna. Sen att kompetensen fanns "in house" är ju bara en bonus. Han brås nog på sin farfar...

Att bilden är något suddig beror på att storsnickaren var ivrig att börja jobba med sina verktyg: pennan, tumstocken och telefonen. Hammaren hittar vi inte, men det gör inget.

Semesterinlägg 3 - Semestertankar

Semester är något dyrbart.
När man har semester betyder det att man har ett jobb.
Man jobbar mycket, och till slut så behöver man vila. Då har arbetsgivaren och systemet fixat det så att man får vara ledig, så att man orkar jobba lite till.
Jag tror att det är viktigt att vara ledig. Det finns ju de som tror att Gud skapade allt på 6 dagar och kanske finns det de som tror att Gud kan göra allt - men likafullt så behövde Han vara ledig den sjunde dagen. Även fast Han är Gud.

Det är inte jag. Verkligen inte, jag kan inte ens bygga ett hus på 6 dagar. Jag kan inte göra särskilt mycket på 6 dagar - och jag behöver ändå vila! Ibland har jag kört "Hell Weeks" med kanske 9-10 dagar i streck, och man blir helt koko mot slutet. Man behöver vila. Man behöver återhämta sig, så att man kan klara av att leva.

En kompis till mig berättade att när han intervjuades för sitt nya jobb (hos en gammal klasskompis från mellan- och högstadiet till mig) så hade han (alltså min klasskompis) sagt någonting ungefär såhär: "Hos oss jobbar vi för att leva, inte tvärtom".
Jag är inte rädd för att arbeta, det är inte det som är det viktiga i den här kråksången, utan jag är rädd för att prioritera fel.
"Mest av allt gillar jag min fru, mina barn..." har jag skrivit i min presentation och jag menar det. De borde vara högst upp på min prioriteringslista men de hamnar så ofta längst ner - för att jag tror de alltid kommer finnas där för mig.
Det är farligt att ta saker och ting för givet, för vips så kanske de bara flyger iväg utan att man kan hindra dem!

En annan ny vän sa till mig att hon hade fått ett råd av en chef att det kanske var dags för henne att vända på prioriteringslistan och göra det som stod längst ner - så att de sakerna också blev gjorda någon gång.

Just nu har jag semester.

Just nu kommer jag prioritera min Fru och mina barn. Just nu är de viktigast och det enda på min prioriteringslista, faktiskt är de det enda som står på min prioriteringslista.
De är dyrbara.
Dyrbarast.

Kavelmoradans

Semesterinlägg 2 - Semesterminnen

Ofta har jag bytt jobb efter ungefär ett år på jobbet, och därför har jag sällan haft 4 veckors semester. Nästan aldrig faktiskt, när jag tänker efter. Ganska klantigt när man tänker efter, men sån är jag.
Men jag har varit på en del semestrar, innan jag blev arbetsför. Med min familj. Eller jag kan inte minnas nån semester vi åkt hela familjen, förutom när vi var i Tanzania (och de semestrarna minns jag egentligen inte heller...) och åkte båt på en flod med galna flodhästar som försökte äta upp oss. Jag minns också en safari vi åkte på, kanske igenom Serengeti, när vi såg ett lejon som hade blivit stångat av en buffel.
Minnen som underhålls med hjälp av bilder fastnar lite bättre än minnen som bara är minnen.

Som sagt var så kan jag inte minnas att vi åkte på semester hela familjen - kanske för att vi var fem barn som skulle få plats i en Volvo 245. Sen kanske det berodde på att mina äldre syskon flyttade hemifrån ganska tidigt - vilket var ganska roligt för mig och min syster Berni som kunde åka och hälsa på lite olika gymnasiesyskon. Vi åkte ofta ihop, Berni och jag.

Vi åkte till Chrisjan i Skellefteå. Med rälsbuss. En gång när vi åkte dit så fick jag ett periskop av henne som hon hade gjort i slöjden. Det var säkert 15 cm långt och med det kunde jag spionera runt hörn på vad hon gjorde.

Vi åkte till Fredrica i Lycksele och där klättrade vi upp i hoppbacken. Från den såg man hela LSE och det blåste den gången vi var där uppe. Iofs blåser det väl alltid uppe på en hoppbacke, men på kortet som togs syntes det att det blåste. Sen var vi på Duvan och åt mjukglass - alltså på det gamla Duvan som är rivet.

Ibland åkte jag själv. Jag åkte till Christnis i Örebro, med nattåg. Man bytte tåg i Vännäs, och sen fick man be konduktören väcka en innan jag skulle byta tåg - fast jag sov dåligt på de där nattågen. Jag fick aldrig till den där lakanpåsen som man skulle ha som sovsäck... så jag satt uppe och tittade ut genom fönstret och drack päronfestis.

Ibland åkte jag till Berni. I Umeå. Och det var alltid tomt i hennes kylskåp - sånär som på en kaviartub. Men det gjorde inget, för det var semester.

Ibland åkte vi tillsammans med våra föräldrar. En gång åkte vi söderut (konstigt va när man bor i Lappland?) och första anhalten var i Duved utanför Åre. Vi stannade på en stugby - som jag antingen hade bott på eller skulle komma till (har lite dålig koll på kronologin) på ett sportlovsläger. Det var det sportlovslägret när jag spräckte tummen på måndagen (reslutat; gips till armbågen) och sträckte knät på onsdagen (resultat; krycka) och jag bodde i stugan längst bort. I stugan bodde tre äldre grabbar som var vänliga att ta sig an mig - och de var också sjuka/skadade hela bunten. Jag kallade vår stuga för sjukstugan - men det var ett kul läger!

Hursomhelst.

Vi åkte vidare in i Norge och det finns fina bilder från forsar och stugbyar som vi stannade till vid. Vi kom till Oslo och där parkerade vi bilen och gick och fikade på Karl Johann. När vi hade fikat klart skulle vi gå tillbaka till bilen och Berni föreslog att vi skulle gå en annan väg än Ma och Pa och jag hängde med. Jag hängde med och vi gick vilse. Jag blev så ARG på min kära syster men till slut hann vi fram till bilen som inte hade fått nån parkeringsböter. Ibland blev jag arg på henne, men det gick alltid över. Så småningom. Eller förr.
Vi kom till Göteborg och vi gick på Liseberg. Vi fick varsitt åkband och kunde alltså åka alla åkturer så många gånger vi ville! Det var inte högsäsong när vi var där och det var inte så fint väder så köerna var minimala. Vi sprang från attraktion till attraktion och bara åkte. Hela dagen. Jag minns att det fanns en bergochdalbanesimulator som var som en gigantisk biograf. Man satte sig i sin stol, spände fast sig och så började åkturen. När man åkte upp för första backen tiltade stolen bakåt och sen rörde den sig precis som kurvorna på åkturen - och det var mycket fränt.
När vi kom hem till campingen som vi bodde på och klev in i husvagnen som vi hyrde så mådde jag lite illa. Den natten sov jag tretton timmar, från klockan 8 på kvällen till 9 nästa morgon. Inte så konstigt...

Men jag minns. Och gläds av minnet. Jag vet inte om mina syskon kommer ihåg allt det här, men det spelar egentligen ingen roll. Berni kommer säkert ihåg andra saker, och det är så det ska vara.
Nu har vi semester och våra barn börjar skapa sina egna minnen. Kanske kommer de komma ihåg saker eller också kommer de minnas från bilder eller filmer som vi tar och de kommer titta på längre fram.

Det här året tar jag semester, även fast jag precis börjat mitt jobb. Det ska bli kul att minnas den här semestern längre fram - fast först måste vi skapa minnena. Det är så man gör. Och helst tillsammans. Och vi får plats i Kavelmorabussen. Hela familjen Timeus.

En fridfull picnic

Sjörövarkapten Timeus

Semesterinlägg 1

Söndag idag, och jag fick en fin gåva av min husfru: Sovmorgon till 8.00! Man känner sig lite bortskämd så här i början av semestern…
Igår var Leod bjuden på kalas. Det är så imponerande med föräldrar som bjuder på barnkalas där barnen får lämnas. Vi var kvar... det kändes bäst så.
Idag är ett oskrivet blad. Eller kanske ett oskrivet blogginlägg... Fast iofs så står det SEMESTERLEDIG högst upp - nej, över hela sidan faktiskt. Jamen då vet vi vad vi ska göra idag!

Fredag + semester = nu

Baconlindad potatis, honungskyckling med champinjoner och haloumi.
Känns som en bra början.

Bilkörning 2.0

Taxi Timeus gick mellan falun-sågmyra och sågmyra-falun idag. Det var kul. Märkligt bara med Subarubilar som envisas med att köra långsamt...

På hemvägen spelade vi MIG ur en Iphone. Tänk vad tekniken kan åstadkomma nu för tiden. Annat var det när jag var ung, då fick vi åtminstone karva våra egna frågekort ur en tall, för att sedan kunna ta en kolbit och skriva en fråga på träbiten. Ville man ha en tärning fick man definitivt ta en sten, polera den och rista in olika punkter och hoppas att den var någorlunda jämn och fin så det funkade att kasta den. Det var då det.

Hur gick det i spelet då? Tja, eget skryt luktar ju illa säger de som vet... men till mitt försvar vill jag säga att jag fick lätta frågor.

Och resan var mycket trevligare än igår när jag fick bli arg på långsamförarna.
Den hade varit trevligare även om jag förlorat.

Bilkörning 1.0

Idag var det förkläde som gällde som kostym.
När jag börjar kvällspasset finns det lite olika rutiner som jag har skapat, och det känns skönt. Det är bara lite tight ibland...
Med tight menar jag att jag helst vill vara själv på vägen, för då kan jag hinna. Jag har ju kört den där vägen över skogen ungefär 1500 gånger så kurvtagningarna är det inget fel på - problemet är bara det att omkörningssträckorna är otroligt få.

På tal om omkörningssträckor och snabb bilkörning har jag en anekdot om en körresa för ungefär 100 år sedan.
I tidigare inlägg har jag skrivit om mina vänner som jag hängde mycket med under min ungdomstid. Vi var unga och en av oss hade en pappa med en snabb bil. Några av mina vänner hade lite svårt att passa tiderna - nämner inga namn - men då passade det bra att han som skulle köra (som oftast hade svårast att komma i tid) skulle köra oss till Vilhelmina.
Mellan LSE och Vilhelmina är det ungefär 11 mil, och en normal bilist kör ju den sträckan på lite drygt en timme. Vi skulle träffas för övning på morgonen innan mötet, och jag tror att det ungefär var tänkt att vi skulle mötas vid 10-tiden. Vi åkte inte klockan 9, och inte heller strax innan utan snarare en stund efter 9. Som vanligt.
KörledarLinda hade ett enormt tålamod, men vi ville ändå försöka hinna i tid och vi satte fart. På riktigt. Det gick fort. Nu är det preskriberat men vi var korkade, det inser jag nu. Jag satt Shot Gun och valde ibland att inte störa föraren med informationen att det stod renar i diket - eftersom vi redan hade blåst förbi dem.
Men renarna på vägen var vi tvungna att reagera på. Han, föraren, som jag för övrigt klassar som en av de bästa bilförare jag åkt med, snuddade på bromsen två gånger och swisch - hade vi passerat de två förvånade renarna som stod på vägen. I bakrutan syntes ett rökmoln av bränt gummi från däcken som fick jobba vidare ända fram till Vilhelmina. Som vi kom fram till, helskinnade.
Själva framförandet av körsången gick säkert bra. Om du var där och minns hur det lät, skriv gärna en kommentar nedan.
Sen skulle vi hem igen. Nu gick det inte riktigt lika fort, för nu hade vi ju ingen tid att passa. Men vi passade på att stanna till där vi träffade/mötte/såg/passerade renarna för att inventera bromsspåren - och de var inte dåliga. Dubbla spår, först 80 meter, sen 100 meter tomt, sen 140 meter dubbla spår - på bara två små duttningar av bromsen.
Nu är ju inte vägarna i Lappland överbefolkade av trafikanter på söndagsmorgnarna men jag tycker så här i efterhand att det var i värsta laget. Tur att det finns skyddsänglar...

Idag gick det inte så fort. Det går aldrig SÅ fort, du behöver inte vara orolig mamma. Men bilen framför körde oförlåtligt sakta! Varför gör folk det? Och om de nu promt ska köra långsamt, varför svänger de inte ut mot kanten och släpper förbi vettigt folk som kör som man ska? Nej, mitt i filen, gärna sneddandes ut över mittlinjen så att det INTE går att köra om ska det köras. WHY? Är de på rethumör? Inte roligt. Har de inga backspeglar? Då borde de inte köra bil. Har de köpt sitt körkort på postorder? Troligtvis.
Vad anser ni ett rimligt straff kan vara för dessa trafiksabotörer? Jag hävdar att deras körkort ska dras in permanent så att de lär sig en läxa - det finns inga andra alternativ. Vad tycker du? Jag vill gärna höra.

OM du nu nån gång tar vägen över Valsansjöarna och det kommer en silverfärgad Opel upp i bakrutan på dig, vänligen kör åt sidan och släpp förbi mig - eller håll tempot. Man kan köra så pass snabbt att man hinner till jobbet i tid - så att det inte blir som idag när jag inte ens hann hämta kaffe innan 12-mötet började. Skandal och förlåt chefen.
Om jag får bestämma kommer det inte hända igen.
För då kommer långsamskörare inte vara på vägen.

Ännu en pastorsmåndag till ända

Det är lite märkligt att jag alltid är så trött efter mina lediga dagar.
Idag har det ändå varit en bra ledig dag - det har funnits värre - och jag gläds att jag fick vara med på den.
Den började lite trevande med en minisovmorgon till kanske 07.40.

Frukost. Avnjöts i köket och idag så kastades det mindre gröt än vanligt av dootra och äldste sonen var faktiskt på ett fint morgonhumör. Man upphör aldrig att förvånas...
Sen har jag en liten minneslucka om det var en bra förmiddag eller inte, fram till att Elektrikern dök upp. Jag hade packat ryggsäcken med kaffe och mackor för att vi tillsammans skulle gå en liten promenad över lägda här nerom oss - och barnenana var strålande utflyktsglada.
Elektrikern är en trevlig ung kille som har ett namn som faktiskt passar en Elektriker, det tycker jag är lite roligt. Lite som om jag skulle heta Coffey i efternamn, fast han har nåt med el i sitt förnamn..

Jaja.

Leonidas är också en trevlig ung kille som tänker på sina medmänniskor. Vi småpratade lite med Elektrikern och han hade ibland lite svårt att hänga med på Leslies kommentarer - men jag njöt av min sons lysande svada. Han kan prata alltså - och det är alltid lika roligt att lyssna på de vuxna som försöker hänga med i hans tankeresor.
Och det bästa av allt var när vi sa att vi skulle gå på "pomenad" - och Leonard inser att Elektrikern kommer vara själv i vårt hus! "Men vet du, om du blij emsam kan du få låna mina leksakej!" När man hör sånt är det svårt att hålla sig för skratt... men han är omtänksam min son!

FMK.
Nåväl. Vi gick på pomenad. Till grillplatsen. Ca 12 meter från vårt uterum, om man tar den korta, direkta vägen. Vi tog den långa och tjänade direkt en promenad på ca 5 minuter - alltså helt lagom mycket för att de små kortarkottarna skulle vara nöjda att sätta sig på varsin stubbe och snaska i sig varsin torr Polarbrödsmacka med smör. Jag fick också en. Med kaffe ur termos.
Sen lite enkel lek och sen hemfärd. Den långa vägen, fast åt andra hållet. Ibland slås jag av att jag inte är så dum som jag ser ut...

Lunch. Gick bra idag också med korv och makaroner till de minsta. Vi större grabbar avnjöt en divinifierad pastasås med kassler tillsammans med en fd kollega från Åkerblads! Tänk att han, mannenmytenlegenden M. Wigert tog sig ända från Leksand till lilla Kavelmora!! Vilken bedrift - det är ju enormt avsides när man bor i Leksand. All cred till dig M.W. - det var en fin dag du bjöd på.
FörEMK och postlunchkaffe. Med Elsies bullar ur frysen, kryddade med lite hallon som sonen smög ut och plockade åt oss.

EMK. Detta avnjöts i stan, hos Kransmännen. En inhängnad gård är bättre än en öppen gård, som vi småbarnsföräldrar brukar säga. Hellre en trasig paj än ingen, som vi gottegrisar brukar säga. Hellre en trevlig eftermiddag än en tråkig, som vi brukar säga så ofta vi kan.

Middag. Spagetti och köttfärssås - och vips inser jag att jag ätit samma sak hela dagen! Nästan varje dag! Och inte undra på att jag ser ut som jag gör... Men gott och trevligt - (bara något högljutt pga VERSALpratande tvillingar) - var det.

Kvällsfika. Räknas muffins i reklampausen till CSI?

Inte undra på att jag är trött.

Fredags mys

Lyssna: Scones med ädelost och jordgubbssylt, följt av Drottningpaj med vaniljvisp.
Finns många ordvitsar som man kan dra kring det här, men jag nöjer mig med att skriva att det var gott som stryk.
(Observera smulorna, det var inte min första scone och inte heller den sista.)