Semesterinlägg 3 - Semestertankar

Semester är något dyrbart.
När man har semester betyder det att man har ett jobb.
Man jobbar mycket, och till slut så behöver man vila. Då har arbetsgivaren och systemet fixat det så att man får vara ledig, så att man orkar jobba lite till.
Jag tror att det är viktigt att vara ledig. Det finns ju de som tror att Gud skapade allt på 6 dagar och kanske finns det de som tror att Gud kan göra allt - men likafullt så behövde Han vara ledig den sjunde dagen. Även fast Han är Gud.

Det är inte jag. Verkligen inte, jag kan inte ens bygga ett hus på 6 dagar. Jag kan inte göra särskilt mycket på 6 dagar - och jag behöver ändå vila! Ibland har jag kört "Hell Weeks" med kanske 9-10 dagar i streck, och man blir helt koko mot slutet. Man behöver vila. Man behöver återhämta sig, så att man kan klara av att leva.

En kompis till mig berättade att när han intervjuades för sitt nya jobb (hos en gammal klasskompis från mellan- och högstadiet till mig) så hade han (alltså min klasskompis) sagt någonting ungefär såhär: "Hos oss jobbar vi för att leva, inte tvärtom".
Jag är inte rädd för att arbeta, det är inte det som är det viktiga i den här kråksången, utan jag är rädd för att prioritera fel.
"Mest av allt gillar jag min fru, mina barn..." har jag skrivit i min presentation och jag menar det. De borde vara högst upp på min prioriteringslista men de hamnar så ofta längst ner - för att jag tror de alltid kommer finnas där för mig.
Det är farligt att ta saker och ting för givet, för vips så kanske de bara flyger iväg utan att man kan hindra dem!

En annan ny vän sa till mig att hon hade fått ett råd av en chef att det kanske var dags för henne att vända på prioriteringslistan och göra det som stod längst ner - så att de sakerna också blev gjorda någon gång.

Just nu har jag semester.

Just nu kommer jag prioritera min Fru och mina barn. Just nu är de viktigast och det enda på min prioriteringslista, faktiskt är de det enda som står på min prioriteringslista.
De är dyrbara.
Dyrbarast.