Stockholm i mitt hjärta

Vi är ju och semestrar i Stockholm - eller Stocklom som Leod säger. Sen är han lite rolig när vi påpekar att han säger "fel" när han svarar: "Jag sägej Stocklom föj jag kan inte säga Stokhojm". Som sagt, han är lite rolig.

När man hänger med Cirkus Timeus får man vara lite flexibel. Min syster har varit det idag. Vi vet aldrig långt i förväg vad som kommer hända under dagen och saker kan ändras utan något varsel alls. Det är knappt så att ens vi hinner med i svängarna ibland, men så är det bara.

"Minsta motståndets lag" är en av våra grundbultar just nu och har varit så en viss tid. Ca ett och ett halvt år...

När man är i Stockholm vill man ju hinna med både det ena och det andra - ett besök på Skansen (det är ju så roligt för barnen..), kanske en utekväll på stan (det är ju så roligt för barnen..), ett bad på stranden här runt hörnet (det är ju så roligt för barnen..) med mera, med mera, mera.
Vi har inte gjort nåt av ovanstående.
Vi åkte tunnelbana till Mariatorget, för då behövde vi inte byta linje nån gång.
Vi åt glass, för det gillar alla blonda nästanfyraåringar.
Vi satt i lekparken på Mariatorget medan Leonidas gungade. Vi vuxna hade varsin kaffe i handen och jag njöt i alla fall.
När kaffet var urdrucket och innan de små "keruberna" hade vaknat promenerade vi till Götgatan, för det var nära och enkelt att ta sig till. Även korta ben orkar gå ett par hundra meter...
Vi åkte hem medan de kortaste Timusarna fortfarande var sömndruckna och inte hade hunnit komma på att de ville klättra ur vagnarna - för gör de det så är det i det närmaste kört!
Vi åt mellanmålet utomhus, för att då slapp vi kånka upp allt till Systers lägenhet.
Vi duschade i skift innan avresa mot umgängeskväll i Farsta och för första gången på 100 meter mil år hann vi någonstans i tid! Vi släppte av Syster vid pendeltåget och jag tror till och med att hon slapp springa till tåget - visst är det otroligt?

Sen åkte vi till vårt förra hem.
Farsta. Visst klingar det fint?
En underbart trevlig kväll i GODA vänners lag efter en sån här toppendag gör en nästan tårögd. Tack,
På tal om tårögd åkte vi genom gamla kvarter på väg hem och berättade glatt för vår äldste son att vi hade minsann bott där, innan han kom till oss och döm av vår förvåning när han börjar gråta där längst bak i bussen! "Jag saknade erj innan jag fanns näj jag vaj i hilmen, jättemycket" var en av meningarna han grät fram medan vi åkte genom Farsta C och det framgick tydligt att han inte var särskilt sugen på att flytta till Stocklom i det närmaste taget.
Men när vi åkte genom City på väg hem - vi gillar det där med nostalgi och sånt - så hade fascinationen av alla människor, polisbilar, bussar, brandbilar och hus tagit överhanden. "Titta, däj äj berjskedjan Himlamaja" utbrast han när vi körde längs Sveavägen och svängde ut mot Norrtull.
Han är rolig, vår son.
Stockholm är också en rolig stad och den kommer för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Det roligaste med Stocklom enligt Leonidas är i alla fall Tunnelbanan.
Och den roligaste kommentaren idag kom mot slutet av hemresan när vi svängt av i Bergshamra och vi tror att han somnat - då hör vi:
"Gud, vad många bilaj!"
Och han hade rätt. Det är jättemånga bilar i Stocklom.


Ps. Mammamind har semester och man kan säga att Kavelmora Ink vikarierar under tiden. Ge inte upp, kvalitetsbloggen från Kavelmora kommer snart tillbaka. Till dess får ni väl nöja er med det här... ds.