tisdag 3 augusti 2010

Bilkörning 1.0

Idag var det förkläde som gällde som kostym.
När jag börjar kvällspasset finns det lite olika rutiner som jag har skapat, och det känns skönt. Det är bara lite tight ibland...
Med tight menar jag att jag helst vill vara själv på vägen, för då kan jag hinna. Jag har ju kört den där vägen över skogen ungefär 1500 gånger så kurvtagningarna är det inget fel på - problemet är bara det att omkörningssträckorna är otroligt få.

På tal om omkörningssträckor och snabb bilkörning har jag en anekdot om en körresa för ungefär 100 år sedan.
I tidigare inlägg har jag skrivit om mina vänner som jag hängde mycket med under min ungdomstid. Vi var unga och en av oss hade en pappa med en snabb bil. Några av mina vänner hade lite svårt att passa tiderna - nämner inga namn - men då passade det bra att han som skulle köra (som oftast hade svårast att komma i tid) skulle köra oss till Vilhelmina.
Mellan LSE och Vilhelmina är det ungefär 11 mil, och en normal bilist kör ju den sträckan på lite drygt en timme. Vi skulle träffas för övning på morgonen innan mötet, och jag tror att det ungefär var tänkt att vi skulle mötas vid 10-tiden. Vi åkte inte klockan 9, och inte heller strax innan utan snarare en stund efter 9. Som vanligt.
KörledarLinda hade ett enormt tålamod, men vi ville ändå försöka hinna i tid och vi satte fart. På riktigt. Det gick fort. Nu är det preskriberat men vi var korkade, det inser jag nu. Jag satt Shot Gun och valde ibland att inte störa föraren med informationen att det stod renar i diket - eftersom vi redan hade blåst förbi dem.
Men renarna på vägen var vi tvungna att reagera på. Han, föraren, som jag för övrigt klassar som en av de bästa bilförare jag åkt med, snuddade på bromsen två gånger och swisch - hade vi passerat de två förvånade renarna som stod på vägen. I bakrutan syntes ett rökmoln av bränt gummi från däcken som fick jobba vidare ända fram till Vilhelmina. Som vi kom fram till, helskinnade.
Själva framförandet av körsången gick säkert bra. Om du var där och minns hur det lät, skriv gärna en kommentar nedan.
Sen skulle vi hem igen. Nu gick det inte riktigt lika fort, för nu hade vi ju ingen tid att passa. Men vi passade på att stanna till där vi träffade/mötte/såg/passerade renarna för att inventera bromsspåren - och de var inte dåliga. Dubbla spår, först 80 meter, sen 100 meter tomt, sen 140 meter dubbla spår - på bara två små duttningar av bromsen.
Nu är ju inte vägarna i Lappland överbefolkade av trafikanter på söndagsmorgnarna men jag tycker så här i efterhand att det var i värsta laget. Tur att det finns skyddsänglar...

Idag gick det inte så fort. Det går aldrig SÅ fort, du behöver inte vara orolig mamma. Men bilen framför körde oförlåtligt sakta! Varför gör folk det? Och om de nu promt ska köra långsamt, varför svänger de inte ut mot kanten och släpper förbi vettigt folk som kör som man ska? Nej, mitt i filen, gärna sneddandes ut över mittlinjen så att det INTE går att köra om ska det köras. WHY? Är de på rethumör? Inte roligt. Har de inga backspeglar? Då borde de inte köra bil. Har de köpt sitt körkort på postorder? Troligtvis.
Vad anser ni ett rimligt straff kan vara för dessa trafiksabotörer? Jag hävdar att deras körkort ska dras in permanent så att de lär sig en läxa - det finns inga andra alternativ. Vad tycker du? Jag vill gärna höra.

OM du nu nån gång tar vägen över Valsansjöarna och det kommer en silverfärgad Opel upp i bakrutan på dig, vänligen kör åt sidan och släpp förbi mig - eller håll tempot. Man kan köra så pass snabbt att man hinner till jobbet i tid - så att det inte blir som idag när jag inte ens hann hämta kaffe innan 12-mötet började. Skandal och förlåt chefen.
Om jag får bestämma kommer det inte hända igen.
För då kommer långsamskörare inte vara på vägen.

2 kommentarer:

  1. Kommer ihåg bromsspåren...

    SvaraRadera
  2. De var sjukt långa. Och som vanligt var du med. :)

    SvaraRadera