Semesterinlägg 2 - Semesterminnen

Ofta har jag bytt jobb efter ungefär ett år på jobbet, och därför har jag sällan haft 4 veckors semester. Nästan aldrig faktiskt, när jag tänker efter. Ganska klantigt när man tänker efter, men sån är jag.
Men jag har varit på en del semestrar, innan jag blev arbetsför. Med min familj. Eller jag kan inte minnas nån semester vi åkt hela familjen, förutom när vi var i Tanzania (och de semestrarna minns jag egentligen inte heller...) och åkte båt på en flod med galna flodhästar som försökte äta upp oss. Jag minns också en safari vi åkte på, kanske igenom Serengeti, när vi såg ett lejon som hade blivit stångat av en buffel.
Minnen som underhålls med hjälp av bilder fastnar lite bättre än minnen som bara är minnen.

Som sagt var så kan jag inte minnas att vi åkte på semester hela familjen - kanske för att vi var fem barn som skulle få plats i en Volvo 245. Sen kanske det berodde på att mina äldre syskon flyttade hemifrån ganska tidigt - vilket var ganska roligt för mig och min syster Berni som kunde åka och hälsa på lite olika gymnasiesyskon. Vi åkte ofta ihop, Berni och jag.

Vi åkte till Chrisjan i Skellefteå. Med rälsbuss. En gång när vi åkte dit så fick jag ett periskop av henne som hon hade gjort i slöjden. Det var säkert 15 cm långt och med det kunde jag spionera runt hörn på vad hon gjorde.

Vi åkte till Fredrica i Lycksele och där klättrade vi upp i hoppbacken. Från den såg man hela LSE och det blåste den gången vi var där uppe. Iofs blåser det väl alltid uppe på en hoppbacke, men på kortet som togs syntes det att det blåste. Sen var vi på Duvan och åt mjukglass - alltså på det gamla Duvan som är rivet.

Ibland åkte jag själv. Jag åkte till Christnis i Örebro, med nattåg. Man bytte tåg i Vännäs, och sen fick man be konduktören väcka en innan jag skulle byta tåg - fast jag sov dåligt på de där nattågen. Jag fick aldrig till den där lakanpåsen som man skulle ha som sovsäck... så jag satt uppe och tittade ut genom fönstret och drack päronfestis.

Ibland åkte jag till Berni. I Umeå. Och det var alltid tomt i hennes kylskåp - sånär som på en kaviartub. Men det gjorde inget, för det var semester.

Ibland åkte vi tillsammans med våra föräldrar. En gång åkte vi söderut (konstigt va när man bor i Lappland?) och första anhalten var i Duved utanför Åre. Vi stannade på en stugby - som jag antingen hade bott på eller skulle komma till (har lite dålig koll på kronologin) på ett sportlovsläger. Det var det sportlovslägret när jag spräckte tummen på måndagen (reslutat; gips till armbågen) och sträckte knät på onsdagen (resultat; krycka) och jag bodde i stugan längst bort. I stugan bodde tre äldre grabbar som var vänliga att ta sig an mig - och de var också sjuka/skadade hela bunten. Jag kallade vår stuga för sjukstugan - men det var ett kul läger!

Hursomhelst.

Vi åkte vidare in i Norge och det finns fina bilder från forsar och stugbyar som vi stannade till vid. Vi kom till Oslo och där parkerade vi bilen och gick och fikade på Karl Johann. När vi hade fikat klart skulle vi gå tillbaka till bilen och Berni föreslog att vi skulle gå en annan väg än Ma och Pa och jag hängde med. Jag hängde med och vi gick vilse. Jag blev så ARG på min kära syster men till slut hann vi fram till bilen som inte hade fått nån parkeringsböter. Ibland blev jag arg på henne, men det gick alltid över. Så småningom. Eller förr.
Vi kom till Göteborg och vi gick på Liseberg. Vi fick varsitt åkband och kunde alltså åka alla åkturer så många gånger vi ville! Det var inte högsäsong när vi var där och det var inte så fint väder så köerna var minimala. Vi sprang från attraktion till attraktion och bara åkte. Hela dagen. Jag minns att det fanns en bergochdalbanesimulator som var som en gigantisk biograf. Man satte sig i sin stol, spände fast sig och så började åkturen. När man åkte upp för första backen tiltade stolen bakåt och sen rörde den sig precis som kurvorna på åkturen - och det var mycket fränt.
När vi kom hem till campingen som vi bodde på och klev in i husvagnen som vi hyrde så mådde jag lite illa. Den natten sov jag tretton timmar, från klockan 8 på kvällen till 9 nästa morgon. Inte så konstigt...

Men jag minns. Och gläds av minnet. Jag vet inte om mina syskon kommer ihåg allt det här, men det spelar egentligen ingen roll. Berni kommer säkert ihåg andra saker, och det är så det ska vara.
Nu har vi semester och våra barn börjar skapa sina egna minnen. Kanske kommer de komma ihåg saker eller också kommer de minnas från bilder eller filmer som vi tar och de kommer titta på längre fram.

Det här året tar jag semester, även fast jag precis börjat mitt jobb. Det ska bli kul att minnas den här semestern längre fram - fast först måste vi skapa minnena. Det är så man gör. Och helst tillsammans. Och vi får plats i Kavelmorabussen. Hela familjen Timeus.