Det är inte du, det är jag.
Förut kunde jag berätta saker med målande ord och nu känns det inte så.
Inombords har jag många berättelser och tankar men fingrarna förmår inte medelst tangenterna förmedla vad de är. Trist.
Kanske hittar jag ordpenslarna igen. Snart.
Det vore kul.
Jag hejar på dig! (Det visste du kanske redan men jag tänker att det skadar inte att påminna om det)
SvaraRaderaJag hade nog nästan glömt det, konstigt nog. Men det beror på mig den här gången också. <3
Radera