En dagdrivares dagbok. Del I

Idag var första dagen som arbetslös.
Det kändes ungefär som vanligt, bara det att jag var tvungen att lämna barnen i Bystugan vid nio i stället för halv elva. För tydligen så lämnar man sina barn vid nio när man är arbetslös.
Jag hann nästan.

Nästa punkt på agendan var att åka till arbetsförmedlingen. Det ska man också göra när man är arbetslös, tydligen. Jag provade att parkera i ett parkeringsgarage som jag aldrig hade sett förut, och slogs av hur svårt det är att komma ihåg var man ställt bilen, när man lämnat den.
Väl på arbetsförmedlingen kände jag mig som ett litet ufo, men jag frågade en kille som såg trevlig ut, hur jag skulle göra och han pekade i en riktning där en kö fanns. Där skulle man tydligen stå en liten stund och sen fick man en kölapp som man sen skulle förvalta på bästa sätt.
Men jag hade bråttom. Jag skulle ju på en intervju klockan 11.30! (För ett jobb, inte nån tidning. Silly you.)
Jag sa det till kvinnan som var köansvarig och hon såg lite förvånad ut och tänkte till en liten stund. Det gick blixtsnabbt och plötsligt hade hon rationaliserat bort att ge mig en kölapp och vips satt jag i ett litet, nästan fyrkantigt rum framför en trevlig handläggare med gröna glasögon och fyllde i en handlingsplan.
Det som är jobbigast med att tränga sig i en kö är om någon som man känner ser att man gör det. För då blir det så märkbart.

Efter köincidenten på arbetsförmedlingen kastade jag mig in i kavelmorabussen och susade vidare till mitt lunchmöte. Han var trevlig, han jag träffade, och han bjöd på lunch. (I måndags bjöds jag på lunch och så även idag. Jag har det så bra.) God lunch. Och ett trevligt möte.

Att sedan få åka hem och ladda för att hämta barn hos dagmammor var bara ganska skönt. Och att sen åka och hämta barnen för att åka vidare till en lekpark för att inte komma hem för tidigt, då ens fru hade halva sin arbetsplats här hemma, kändes också ganska skönt.
Att jag sedan där fick ringa till min kompis fru för att tala henne till rätta i vissa mustaschfrågor, det var dagens absoluta höjdpunkt.

Förutom den att jag lyckades få till att vi skulle äta korvstroganoff med ris. Det var nog dagens absoluta peak.

Åsså lite kattförsäljning och tv-spelande hos grannen (Mästersnickaren A. Blomid för er som känner honom) och så hade den första dagen i den här dagdrivarens liv blivit komplett. Inklusive att jag får låna hans (Mästersnickarens alltså) telefon som är lite roligare än min.

Jaja. Det var den dagen det.
Den får 5 av 5 Kavelmoringar.