Det är kul, det här med bloggning

Jag har jobbat idag. Som vilken annandag som helst. (Pun intended, sorry.)

Efter man har trivts på jobbet är det lite som slår att åka hem till en familj och där se grillen stå på gasolning och tjuvkolla på korvarna som ligger i flera våningar - snart färdiga att avnjutas. I värme varm som sommaren, dessutom.

Win.

Tydligen hade frun i huset pratat en del med min fru, och det passade sig väl toppen. De är ju snacksaliga båda två och då ser jag ju det som nåt bra att just de fick mötas i talets forum, utan att jag var där och störde.
Tydligen hade de pratat om mig och min fru också.
De, eller kanske främst frun i huset, hade konstaterat en kul grej och det var det här:
Kavelmora Ink kan man läsa för underhållningen och så kan man läsa Mammamind för sanningen.
Inget konstigt med det, jag håller med till 90%. (Jag är på riktigt osäker på om "underhållningen" är hela läsvärdet, men det kanske har med mitt dåliga självförtroende att göra?)

Fast vi skriver rätt olika, min fru och jag. Även om man nu ska vara "ett" när man är gift (ref allt som har med giftermålsargument att göra).
Jag har hört det här förut, att vi kan skriva om ungefär samma saker på en dag - men mitt inlägg har ett visst skimmer över sig medans det andra, mer kvalitativa inlägget skrivet av frun påvisar något annat.

Varför blir det så?
Många orsaker. Framför allt att vi är så olika. Att jag är räddare att våga beskriva saker fullt ut. Att min fru vågar känna mer än mig. Att jag lär mig. Att hon är tryggare. Att jag är lite fegare.

Och nej, det här är inte nåt sånt där "jag-klagar-och-förminskar-mig-själv-för-att-du-ska-ge-mig-lite-uppmärksamhet-inlägg".
Jag är väldigt glad att du läser här, och jag vill bara göra det så bra som möjligt hela tiden. Även om jag har skrivit här på Kavelmora Ink över ett år så känner jag mig fortfarande som en nybörjare som inte alls vet vad jag ska skriva.

Men jag skriver för att det är kul. Min fru har gåvan att hjälpa folk med sitt skrivande - kanske har även jag det?
Jag hoppas det.
Om inte så kommer jag ändå att fortsätta skriva. För att det är kul.

Och jag tycker du ska lägga in Helenas blogg i din RSS-läsare. För att den har kvaliteten. Och är kul