Usual blog hour

Det är den här tiden på dygnet som jag normalt brukar vara "pappaledig", men idag är vi fler än vanligt hemma. Så här i lunchtid ska jag inte säga vad som drabbat äldste sonen, men jag kan glädja alla med att saften stannat kvar och så har färgen i ansiktet återvänt.
Men en rolig sak med Leod när han är sjuk är att han säger så roliga saker! Nu kommer jag inte på några, men roliga är de.
Nu ska han få njuta av en rostad macka, håll tummarna.
/Dr House

Ordinerad vila

Min husfru sa att jag var tvungen att vila en stund, och det var grymt skönt. 17 minuter var det som behövdes för att vara laddad att ta itu med tvättvikning och lunchlagning - kanske omelett?

Om det är 5 grader varmt ute behöver jag väl inte skotta? Det sjunker väl bort innan kvällen, eller?

Nu till dagens bekymmer: min telefon särskriver. Tydligen så är inte mitt vokabulär inprogrammerat, undra om det finns nåt att ladda ner på androidmarket eller måste jag gå in och uppdatera saol med mina ord? Nån som vet, tacksam för råd.
/Fred rik

Humor

På min förra mobil, när jag skulle skriva "humor", så fanns ordet "humör" på samma T9inknappning. Det är lite olika innebörd, fastän orden är så lika. Humor visste jag att jag har (i alla fall tycker jag det) men sen ett tag tillbaka har jag även insett att jag har humör. Jag har insett att jag kan bli mycket upprörd när en overall inte tas på, men jag har lärt mig att slå med vänster hand i väggen om jag måste pysa ut lite frustration.

Humor är lite roligare. Som du som läser kanske vet så har jag jobbat på lite olika ställen, och just nu har jag egentligen tre jobb. Jag är fortfarande anställd av Åkerblads, jag småjobbar på Lager 157 så jag lär mig nåt och så har jag ju mitt riktiga jobb - servicebutler i Kavelmora.

De tre ställena har lite olika typ av humor. På det första stället så har jag fått intrycket att humor inte uppskattas av alla, och det respekterar jag. Av några uppskattas det, och med dem har jag fått många skratt tillsammans med. Det är även lite roligt att skämta med gäster som ringer, och där finns även ett spänningsmoment invävt - man vet ju aldrig om personen på andra änden av telefonsladden har humor! Det är olika... men spännande varje gång.

På mitt kommande jobb så har jag förstått att humor får finnas. Har testat lite smått och folk verkar skratta lite grann åt mina skämt. (Kanske av artighet, jag vet inte.) Det är i alla fall bra att man får skoja eftersom det blir så mycket roligare då! Jag tror man slappnar av när man skämtar, och då kan man göra ett bättre jobb - eller hur? Se bara på min referensram Zlatan; i lördags spelade han avslappnat och valde att ryggpassa Messi som nästan gjorde mål. Han hade kul, det märktes - och resultatet blev bra. (Ska säga det att jag brukade skoja ganska friskt på Åkerblads så jag var rätt avslappnad - och tycker själv att det gick ganska bra för mig.)

Nu på mitt viktigaste jobb så är humorn inte så ordrelaterad - ordvitsar funkar inte alls. Nej, i stället så var det hetaste skämtet idag att ha nappen på sniskan (ni vet när den liksom står lodrätt i stället för vågrätt) och när den sedan gled rätt - ett porlande dubbelskratt från mina små arbetsgivare. I morse var hetaste skämtet att Leslie sprang med en kudde fram och tillbaka i köket och småputtade sina syskon så de kiknade av skratt - ganska härligt ljud faktiskt.

Någon kanske tror att små barn inte har humor, men det stämmer inte på våra små keruber. Jag trodde de första veckorna av Leonards tid att han var totalt humorlös, men jag har fått ändra inställning. Signe verkade sur hela sin första tid, tills vi kom på att hon inte tålde mjölk och alltid hade ont i magen.
Det är så jag brukar tänka om folk som är sura och otrevliga: "De har säkert ont i magen." Då är det mycket svårare att tycka illa om dem utan i stället känner jag att det är synd om dem och då blir de lite enklare att hantera. Tänk om de kunde inse att humor är som livets samarin, vad mycket trevligare det skulle bli!

/Jerry Seinfeld

Charmigt

Har stått och gått hela dagen, tur att jag hade en god natts sömn i bakfickan…
En av mina första uppgifter var att tända ljusen, och det kan jag ju. Tur att jag har min bakgrund! Sen tog jag på mig baguettekepsen och bredde mackor för glatta livet, och det kunde jag oxå.
Sen ikväll gjorde jag nåt jag inte kunde - en grym kolasås! Skulle precis börja njuta när gnäll från Hank nådde mig - och sen tappade jag sugen för glass. Det finns mycket charmigt med små grabbar men magsjuka drar liksom ner. Tyvärr. Och sen ar det ju synd om barnen också…
Nej nu vässar vi tummarna och håller dem tills vi storknar att casualtiesarna bara innefattar Henry! Nu off till kryddskåpet.

/Dr Timeus

Tomt hus

Det är ganska tomt i Kavelmora idag. 4/5 Timeus är i Hökviken så att jag ska kunna sova i fred. Känns lite tomt och jag kommer säkert sova kasst, det brukar ju bli så.
Har varit i Sågmyra idag och det är så där kul man vill att det ska vara, kan nog bli hur bra som helst. När jag kommer in i det ska jag visa mina kunskaper inom latteart - som idag är att det ibland kan bli nåt som liknar ett äpple eller hjärta. Det är olika varje gång…

Nej nu ställer vi fram klockan och går och lägger mig. Ingen välling mañana, glöm aldrig det.

/Tom T. House

Damm Sucker

Ja, jag kan inte låta bli. Har precis dammsugat klart hela vårt lilla hus och hela tiden tänkte jag på när jag tolkade Interconnectutländarna en morgonsamling som Marina hade. Hon pratade om ... nåt... och så nämnde hon hur hon städade och dammsugade. Så nära var det att jag direktöversatte, vilket hade kunnat bli lite olämpligt med tanke på vår helige amerikan - fast han kanske hade tyckt det var lite roligt.

Direktöversättning är kul. Har ägnat mig åt det en del i mina dar, men mitt bästa minne är nog från bröllopet som hölls i Bollnäs 2002 när alla mina vänner ställde sig upp och sjöng en otroligt fin låt om kärlek. Jag blir glad när jag tänker på det, så mitt tips till dig som läser detta: Direktöversätt. Det blir ofta mycket roligt. Och det är gratis. Och man blir glad.

Nu väntar kaffetermosen och den nya Allt i Hemmet som damp ner i brevlådan.

/Peacerich

Vagnsömn och ett busy schedule

Har börjat se ett samband med Henkos skrik. Han är ju trött för allt i världen! Direkt man lägger honom i vagnen så går ögonen igen - jag hinner inte ens lägga ner Sänche (franskt uttal [sä:ngsh]) innan han har möte med JB - inte undra på att han säger till!
Pratade i telefon med en människa som jag inte pratat med förut och i bakgrunden (ca 1,5 meter nedanför mikrofonen) så pockade en kort kille på uppmärksamheten. Det är lite klurigt att försöka koncentrera sig på vad den andra parten säger medans man står i "the line of sound-fire", och jag förstår att den andra personen tänker: "Men kan han inte stoppa en socka i munnen på gnällspiken eller?" (Nu tror jag inte att hon tänkte så, för hon var mycket trevlig. Men ändå.) Men det går ju att utnyttja situationen, om den som ringer inte är någon man vill prata med. Superenkelt: "Oj, jag måste sluta! Måste se vad han/hon vill! Tack för att du ringde..." Klick. Kanske lite lurigt, men vi lär ju ta de purks som kommer med föräldraskapet, eller hur?

Nu sover de i alla fall. Båda två, och jag har inget att göra. Eller? Nu skojade jag med er, jag har massor att göra! Måste dricka kaffe, fejsbooka lite, kolla sportbladet, ladda för fredagskväll, plocka leksaker, dammsuga och lyssna lite på radio. Det är ingen promenad i parken att vara hemma, det ska ni veta. Men TGIF att några sover och Leonidas får hämtning av fantastiska frun, så jag slipper packa in och ur bilen åtminstone en färre gång idag. Det gäller att plocka russinen ur kakan innan de går åt till mellanmålet, ett litet Kavelmoraordspråk. (Kan appliceras även på andra platser.)

/F to the T

Änglar och Demoner

Vilken dag det har varit.
Våffeldagen. Leonard åt så många våfflor på After Dagis att han fick ont i magen. Jag tror Signe också fick det, för nu börjar hon gnälla. Om alla håller tummarna kanske hon slutar... Tack för hjälpen, det verkade funka.

Eftersom det är torsdag har vi varit på öppna förskolan, eller "Öppnis" som andra kallar det. Jag kan inte förmå mig, vet inte varför. Det är i alla fall en mycket trevlig plats som innefattar mycket kaos och ljud. Det innefattar även många sköna människor, och min "Öppnis"-favorit är Ingemar. Det är inte bara min favorit, det är även Henrys favorit. Förra veckan hjälpte Ingemar mig att bära ut Henry till bilen, och när han räckte över Henry till mig började han stortjuta! Man kände sig lite brädad... Idag så var Henry lite trött. Eller mycket trött, jag vet inte. Han var inte särskilt nöjd i alla fall, förutom när Ingemar gick omkring och bar på honom - i säkert en halvtimme! Jag utnämner härmed Ingemar till dagens ängel - för att han villigt och utan baktankar bara hjälper och servar oss stackars småbarnsföräldrar torsdag efter torsdag. Big Up för honom!

Eftersom det är torsdag så är det inget på tvn heller. Tur att änglarna på Love Film skickar olika filmer till oss, och den här gången kom det en film om Rom och Vatikanstaten. Jag rekommenderar den till Dig som vill ha en spännande afton med lite olika twister. Vissa grejer var ju glasklara, men sen ba' bytte de helt riktning och ja' fatta inget?! Helt sjukt bra! (Och jag jobbar ändå som CSI på måndagar och diagnostiserande doktor på tisdagar, så jag har ju lite koll...)

Nåväl. Nu sover mina änglar (eller var de det andra alternativet? vi får se hur många gånger de väcker mig...) och jag ska göra likaledes.

/Prof. Langdon

Morgonfrisyr

Ja, så här kan man se ut när man är nyvaken. Märket i pannan är inget kastmärke utan ett resultat av en snubbling på en minimal tröskel bärandes på en skål. Kortet är ett par dagar och märket börjar försvinna. Hon mår efter omständigheterna bra.

Bra morgon

Lovade att jag skulle skriva lite mer positivt idag, så då lär jag ju börja nu innan distskriken gör att hammaren och städet slöas ut helt och jag trillar ur stigbygeln... (hade skrivit en del som försvann, så nu har det börjat lite igen - men det struntar vi i. Och ni slipper ju höra det, så då är det ju okej)

Det har börjat som en bra morgon. Vi kom överrens om igår att samarbeta lite bättre (vi och vi förresten, det var jag som tvingade Leonard att vi skulle samarbeta idag) och det funkade! Trots tre x nummertvåblöjor så hann vi nästan i tid, och alla overaller kläddes på utan större protester. Eller nästan i tid är ju att ta i, vi kom sent som vanligt men jag struntade i det.

Nu skrattar de lite också, det är skönt. Det är nog ett av mina favoritljud tror jag. Mest avskydda ljud är nog fortfarande ambulanser och absoluta tophateljudet är en viss sons distade skrik. Om jag skulle ha ett behov av en väckarklocka skulle jag nog ha det ljudet tror jag... Vilket är ditt favoritljud? Vi kan väl ha en omröstning? Lista dina topptreljud och även det ljud som du gillar minst, kan vi se vilken kakafoni av läten vi kan skapa.
Här kommer mina:
1. Våra barns skratt
2. Kaffebryggarens "klart!-puttrande"
3. Takdropp och fågelkvitter (man får kombinera för bästa effekt) som bäst avnjuts i solsken.

-1. Jag kom på ett annat minusljud: Plåtburksskrap på klinkergolv. Jag måste plocka bort de där burkarna snart - men då blir effekten att son-dist-skriket kommer, och då är vi i moment 22 igen. Äh, jag dricker lite kaffe och njuter av att man kan ha öronproppar.

/Sound Gardener

Frustrerad

Så sur som jag ser ut på min profilbild har jag känt mig hela dagen. Det är så irriterande att jag inte kan förmå mig själv att inse att det måste vara skitdrygt att få tänder, att det är grymt jobbigt att inte veta vad man vill när man är tre år, att det måste vara väldigt frustrerande att inte kunna prata när man är ett år - men nej då, jag fortsätter att vara irriterad som på bilden. (Nu kommer nog bilden att vara kvar oavsett sinnesstämning, för jag har inte nån annan bra bild på mig. Och oftast är jag inte så sur, försökte nog mest se cool ut när kortet togs.)

Men det är jobbigt att vara frustrerad. Se bara på Zlatan. (Ja, jag jämför mig med en av världens bästa idrottsmän. Det är så nära som jag kommer komma, så cut me some slack.) Han vet hur en slipsten ska dras på fotbollsplanen, egentligen. Jag tänker att de senaste omgångarna har frustrationen gjort det svårare och svårare att hantera det som han kan bäst, att spela fotboll. Men så en dag släpper det. Han gör mål, och en tyngd - lika stor som hela kattegatt - ser man lyftas av hans axlar, och man känner att han kan andas igen.
Hoppas jag kommer till det genombrottet snart. Det är bara ett tag kvar innan pappaledigheten är över och jag vill kunna njuta utan att bli frustrerad varje dag. Jag vill skratta med mina barn, trots att de gör tokiga saker och kladdar med sin gröt. Frågan är bara hur?
Kanske Zlatan också ställde sig den frågan; Hur gör jag mål? Plötsligt händer det bara, Maxwell slår in bollen och han gör precis som han brukar göra - sätter dit bredsidan och slår in den i öppet mål.
Undra vem som kommer slå inlägget till mig? Eller händer det bara? Ja, vem vet. Men när det händer då kommer jag berätta det för dig!

Nu är det kväll i Kavelmora. Alla sover i samma hus för en gångs skull, och det är ju kul. Hoppas bara att alla sover tills det blir morgon. Hur det än blir, så får ni veta det imorgon.
Klart slut.

/Ibra

Ps. Jag ska försöka få till det lite roligare och mer positivt i morgon. Bara så ni vet. Ds.

Varannandagsväder

Igår kisade jag, idag kisar jag också. Igår av solen, idag av snöflingorna som liksom blåser in i ansiktet på mig. Så kan det vara och så får det vara, det är väl det här som kallas marsväder? (Och sen kommer aprilväder, majväder och så vidare. Gilla läget eller inte.)

Signe har kommit på vad roligt det är att äta själv. En kladdallergisk far har hon, och det bildar konflikter. Hon vägrar äta när jag matar henne - tur att hon bara är ett år och inte den vassaste kniven i lådan - så då ger man bara henne en egen sked och skål och voilà (kom inte ihåg var accenten ska vara, förlåt franskafröken) så kan man mata henne igen. Med gröten i morse höll det bara en stund, sen became the student the master och så vägrade hon även när jag försökte mata henne fastän hon höll i egen sked och skål. Som den utomordentlige (!) far jag är så lät jag henne äta själv. Tack och lov att Leonard var på fint humör, annars hade det kunnat ryka ett par knogar eller två... Nåväl, hon åt själv och det gick ganska bra. Hon blir sjukt nöjd när hon får göra det här, och det är ju bra. Sen när jag valde att ta striden med att ta bort skålen så slogs jag igen vilket grymt klister havregrynsgröt kan vara. Det sitter ju som berget! Tvåkomponentslim, släng dig i väggen! (Eller er i väggen, ni är ju två.) Fast å andra sidan så går det ju att lösa upp med ljummet vatten, så det kanske inte är världens bästa lim ändå...

Nu har de i alla fall somnat i vagnen, och min fritid börjar. Igår solade jag, idag lär jag väl få skotta. Så får det vara.

Njutning

Idag måste jag kisa, för jag ligger på soffan i uterummets, och där är det mycket sol. Det gör inget.
Helena skrev att hon tyckte jag skulle ta en skön kaffe idag. Det gör jag nu. Klart slut.

Två!

Nu har jag fått två followers, så nu kommer väl hybrisen krypande - och med den pressen att skriva nåt bra. Så kommer det nog dessvärre inte bli, utan det blir nog samma som förut.
Tack för ert stöd, jag ska göra mitt bästa för Er!
/Frk

Rabatt

Ringde 3 för att Internet inte funkade och kundtjänst killen hette fredrik! Kul va?
Han sa i alla fall hur man skulle göra och nu håller vi tummarna - eller jag skriver med dem, men du kan ju hålla i dem om du vill…
När han hjälpt mig på traven undrade han om han inte kunde ge oss lite rabatt - och vad tror du jag svarade? Ja. 20% i 9 månader känns ganska soft, eller hur? 3 har en bra vecka just nu…

Nu är det bara frågan om det kommer funka eller om jag har haussat dem förgäves… återkommer.

Huawei

Ny mobil, nytt inlägg. Man kan bli glad för mindre...
De sa tre-fyra dagar, och så damp SMSet in igår eftermiddag efter bara TVÅ DAGAR! Jag frågade Leonard om han ville följa med, och han svarade: jag gillar stan, och jag gillar dig pappa - så jag vill följa med.
Jag smälte.

Och så har jag fått min första följare, stort!

Men nu lunch.

Adrenalin

Igår var jag med vänner på innebandy. Kvartsfinal nummer två av fem mot AIK, och vi gick därifrån med en vinst i bagaget. Det är helt otroligt vad mycket adrenalin man kan samla på sig under en kväll sådär, och ändå sitter jag bara där och tittar på! Så sjukt spännande kan det vara när ett par stöddiga grabbar springer omkring och pangar på en gulvit plastboll... tänk att man får ta del av sådan härlig kultur! (Och varje gång jag ser på liveidrott eller på TV så inser jag att: Nej, jag kommer aldrig att lyckas inom sporten... Det är bara att acceptera, men det finns alltid en känsla av surhet i det - och jag förstår att jag inte är ensam..)

Adrenalin kan man också samla på sig när ens barn inte gör som man vill, och man känner press från tredje part att man ska hinna nånstans eller kanske göra något - som ens treåring inte bryr sig om för fem öre! Nu var det ett par veckor sen jag tappade konceptet helt och dunkade högerhanden in i dörrkarmen, och jag tror att den har läkt någorlunda nu. Jag har en lite för stor knoge på höger lillfinger, men jag såg att Dolph också hade en för stor knoge efter att han försökt knäcka alla isblocken i första delfinalen i Ö-Vik, så då känns det ju lite bättre. Fast skillnaden var väl att han fick bra betalt för att göra tricket in the first place, medans en annan fick stålar av staten. Men det kanske han också fick? Är inte SVT statligt, och försäkringskassan också? Äh, jag vet inte. Man har väl regredierat under tiden här hemma...eller förresten, det visste jag ju inte heller innan jag gick hem som pappaledig så jag kan ju inte skylla på det.

Jaja, solen skiner och jag ska tvätta kläder. Och vänta på min nya telefon. Han i luren sa att det skulle ta 3-4 arbetsdagar och jag hoppas på tre. Vitsigt va?

There is no such thing as a free lunch

Igår kväll såg jag på fotboll och var lite lagom seg. Då ringde mobilen och jag kände inte igen numret, men jag svarade såklart.
-Hej, det är ... (hon gjorde stort intryck på mig, kommer inte ens ihåg namnet) och jag ringer från ... (kommer inte ihåg det heller) och jag undrar om du har tid ett par minuter?

Tja, vi satt ju inte och åt och eftersom jag är tränad i multitasking numer så svarade jag:
-Ja, det går väl bra.

Sen började en intervju, där jag mest svarade nej. Ända tills frågan om vi hade blöjbarn hemma - då var jag ju tvungen att svara ja, man vill ju inte ljuga en okänd rakt upp i örat!

Nu började det bli lite mystiskt, men samtidigt lite spännande. Hon undrade hur stora våra barn var, vilka blöjmärken vi använder till dem, om de var knubbiga eller smala, hur mycket de vägde och sen frågade hon även om födelsedag på barnen. Det är alltid lika roligt att säga samma datum, för de flesta blir lite ställda. Det gillar jag.
Hursomhelst så uppgav jag både deras födelsedatum och även mitt eget - varför vet jag egentligen inte? Hoppas jag att de kanske ska skicka en fin present när jag fyller år? Troligt...

Sen undrade hon om vi var intresserade av att få testköra en helt ny blöja under två veckor, och jag tänkte direkt - här kommer våran free lunch! Att slippa köpa blöjor i två veckor gör ju ändå ett par kronor, och det är ju aldrig fel.
Jag accepterade och fick veta hur det kommer gå till. Det blir säkert bra, men jag har ändå en gnagande fundering var haken är?
När jag var utbytesstudent i Eureka så talade mina lärare Mr Chrichton, Mr Skoglund och ... (ja, vad hette han nu igen, han som gillade anklar? Jaja, det spelar ingen roll..) om att det inte finns något som heter gratis lunch, för det är alltid någon som betalar i slutändan. Och jag undrar vad det här blöjföretaget egentligen önskar sig för motprestation... det blir spännande att se! Om ni vill så kan jag ju berätta sen!

På tal om lunch, vad har du för favoritlunch? Min är nog stekt ägg, falukorv och majs. Men idag blir det spagetti och pastasås med bara lite bacon i. Gott.

Nu ska jag boka biljetter till innebandyn ikväll. Och beställa en ny telefon. Som är gratis...

Söndag kväll

... är lika med fotbollskväll i kväll. La Liga med först Barca och sen Real som lite bonus. Kände mig mätt efter tre mål av Messi och ett snyggt frisparksmål av gnällisen C Ronaldo, så jag började facebooka lite istället. Och nu sitter jag här.

Glada timmen är en glad timme. Barnmöte är alltid barnmöte, och har man gjort det på Lappis ett otal gånger så ligger det en lite extra varmt om hjärtat tycker jag. Och ännu varmare om hjärtat blir man när man ser Leonards otroligt förväntansfulla ansikte när clownerna dyker upp - och när han sen är den som hittar paketet under bänken - ja, då smälter man liksom bort som en liten snöfläck i vårsol! Att sedan clownerna och dockornas ord är lag för honom är ju bara bra, då kan man ju utnyttja det när har inte samarbetar riktigt, eftersom det var budskapet från scenen idag...

Vår väg har en förening. Idag hade den också möte, så vi har betat av barnmöte och vägföreningsmöte. Det är ganska trevligt, och det var inte särskilt torrt heller!

Nu sover alla. Inte alla i samma hus, men sånt är livet i Kavelmora idag. Leonard var så trött att han somnade framför tvn, det tyckte jag var kul. Jag är inte så trött, men man kan ju bli!

Inget konstigt alls

Nu är Melodifestivalen över för den här gången, och det betyder att det är slut på sketcher, roliga vitsar och galna upptåg. Och lite musik.
Jag har skrattat så många gånger åt så många skämt så jag kan inte räkna dem alla, men det som tog priset var ändå när Salem kliver upp från flygeln och Björn Gustafsson smyger in och börjar spela! Varför kan inte jag komma på såna roliga saker? Hur kommer man på såna roliga saker? Vem?

Ja, det var mycket roligt, men nu är det färdigt med det. Kvällen är här, men jag är lite speedad - fick ju sova ända till fem i nio i morse! Plus att jag softade i uterummet en stund i solskenet, då blir man pigg vill jag lova. När jag jobbade på Bältrosen så var det en kille som heter Lenny som hade en ljusterapilampa med sig som han hade på rasterna, och jag testade den en gång. Man blev faktiskt piggare! Idag fick jag solterapi så det förslår, och nu har jag svårt att varva ner. Det har ju varit en så fin dag, och det är bara så härligt.

En rolig sak vi pratade om när vi åt middag var att man skulle kunna ha roliga dofter på doftljus, t. ex. Nybakta bullar. (Hade jag haft några läsare hade jag kunnat lägga in en fråga om kommentarer på bra, alternativa dofter, men jag ids inte.) Ni får läsa mina idéer i stället:

• Äh. Jag är nog kanske trött ändå. Jag kommer inte på något.

Vi säger så. Inget konstigt alls.

Ett barnledigt dygn!

Det är skönare att vakna av sol än grus i ögonen. Och sen att se att godisskålen vi lämnade på vardagsrumsbordet fortfarande står kvar bjuder också på en härlig känsla...

Gårdagskvällen blev mycket lyckad.

Först lämnade vi av Sig och Leslie i Hökviken, sen till nästa pitstop på Kvarnberget för dumpning av Hank. När jag såg hans leende när han kände igen vilka ansiktena på våra hjältar som han skulle umgås med, kände jag att det kunde bli en mycket trevlig kväll.

Dagens tips: När du ska parkera bilen, se till att du har giltiga mynt för automaten. Själv fick jag en avhyvling av videobutikskassörskan när jag försökte växla mina 50-öringar till kronor. Jag fick använda all min charm, tur att hon ingick i min målgrupp för min eventuella solochvårarkarriär...

Sen en romantisk snabb middag på Amorita. Känner ni inte hur namnet bara sprudlar av kärlek, värme och respekt? Kändes lite ovanligt bara att pizzan fortfarande var varm när vi fick den, men det var trevligt. Kul att testa på det ibland...
Sen bio. Vilket trevligt sätt att umgås! Synd bara att stolarna envisas med att vara lite obekväma, ni vet när de lutar lite framåt så att man nästan halkar av och man riktigt känner hur träsmaken sprider sig från stjärten upp i ryggslutet. På tal om träsmak så minns jag första gången jag hörde uttrycket. Det var i en slalombacke när någon klagade på att man fick så mycket träsmak av längsta liften i Hemavan (hette den Kungsliften?) och jag försökte förstå hur man kunde känna smak i baken! Nu vet jag hur det funkar, och att det inte är en smak man skulle kunna applicera på en glassort.

Jaha, vad gör man när man sett klart på bion och klockan bara är halv nio? Jo, då går man och handlar och åker hem - utan att packa med några barn!
Sen lastar man upp godispåsen i en egendrejad skål, gör upp eld i kaminen och sätter sig i soffan och knäpper på tvn och boxen.
På Spåret är slut för denna gång och jag har aldrig varit med om en mer spännande omgång - passar ju bra att det blev just i finalen. En av mina favoriter, Birro, stod slutligen som segrare fastän det verkade som om de hade satt sina sista potatisar i Ukraina och hans glädje var väldigt härlig att se! Det var ett skönt sista intryck innan det var dags att stämpla ut. Att sen veta att jag inte skulle behöva stiga upp i onödan ... ja, jag vet inte hur jag ska beskriva känslan. Underbart är ett lite för svagt ord, men Ni kanske har nåt annat förslag?

Och nu är det morgon. Eller mer förmiddag kanske, och det är helt fantastiskt i Kavelmora idag! Ägg, bacon, juice, bakeoffbröd och extra gott kaffe med Nyhetsmorgon i bakgrunden gör att jag nog orkar avsluta nu för att rensa uterummet.

Big up för vardagshjältarna Mormor, Morfar, Malin och Anders - våra räddare i sömnnöden. Tack för ett underbart (snart) dygn! Det är bara att skicka fakturan.

Bu!

Dag 2

Kommer nog inte att hålla räkningen på inläggen, men så här i början är det ju kul... eller?

Jaha, dagens barnsömnstid blev lite förkortad eftersom Henry ilsknade till - jag tror på hans kommande framtänder. Kan ju inte vara skönt att trycka ut dem genom tandköttet, man vet ju bara hur ont det gör när man ska använda tandtråd efter ett uppehåll!
Hur gör vi då? Jag måste ju ändå packa allt som kidsen ska ha med sig, eftersom de ska hyras ut i kväll. Sen måste jag ju fixa köket så det ser respektabelt ut när vi kommer hem igen, och så måste jag programmera boxen; det är ju final i På Spåret! Jag kanske är den förste som tänker på det, men hur kul är det inte att programledaren heter Luuk (uttalas ju Lok, som det som kör tåget)?
Vad måste jag mer göra? Jo, jag hade ju tänkt duscha också, men det får bli en annan gång. Fräschören får vara att jag är naturlig, eller?

Solen skiner och det är härligt. Nu har nog pölarna tinat fram på Bystugan, och det innebär nog att Leonards overall har blivit så där härligt dyngig - men vad gör väl det? Vi ska ju bygga en ny tvättstuga! (När snön smält bort...)

En sak till:
Idag ska västen lämnas för budning till Tällmans. Jag känner inte så mycket ångest i det, utan det är ganska skönt faktiskt. Sofia kommer förbi, hon är snäll hon. Undra om jag kommer sakna västen? Nej, men alla sköna vänner som förgyllt mina senaste fem år kommer jag sakna. Fast, de finns ju kvar, i alla minnen (och i verkligheten också såklart).

Henry har tagit plats i vagnen som står inne, tillsammans med sin kompis Apan. Han ser lite trött ut, men jag tror det är kört... Typiskt. När man har så mycket att göra...

Nu börjar det!

Ja, nu är det liksom dags. En kväll i mars, MoDo har precis inte tagit sig till slutspel, senaste Beckfilmen har setts, Henry har gnällt onödigt mycket, soptunnan har körts ut, H har gått och lagt sig och huvudvärken gnager på - DÅ BÖRJAR DET!

Att få skriva lite tankar här på Internet känns kul. Lite pretto vill man ju att det ska vara, helst skulle jag vilja att det var i klass med Birro vs. Kodjo Akolor, men så bra lär det aldrig bli.

Men vad gör det? Det kommer väl ändå inte att vara någon som bryr sig om vad jag skriver, eller hur?

Tja, vad vill jag skriva om? Egentligen borde jag passa på att gå och sova, men min SUA (Social Update Anxiety) tillåter mig inte riktigt att göra det, och så är det här ju lite kul också! Sist jag gjorde något sånt här var när jag var utbytesstudent och hade en liten blå anteckningsbok som jag skrev i varje dag - och risken är väl att de här texterna kommer bli lika djupa som de i den boken. Tänk en vattenpöl på en platt asfaltsväg, då har du hur djup den var. Vi får se vart det här barkar...

Inspiration. Det har jag fått de senaste dagarna av gamla vänners texter. Av intevänners texter. Av bilder, både på såna jag vet vilka det är och sådana som jag inte har en susning om vilka de är. Radion och Internet är mina vänner, de är med mig varje dag från morgon till kväll. Sen har jag ett brus av små röster också varje dag, och de inspirerar också. Förargar - men det gör ioch försig radion också - och underhåller. Ett barnskratt som blandas med ett till barnskratt kan göra hela min förmiddag, och då har inte Hanna Fahl eller någon annan radioröst en chans! Det är inspiration det.

Nu har det börjat. Vi får se hur mycket inspiration som det här kommer räcka till, men vi kör så det ryker.