Nu börjar det!

Ja, nu är det liksom dags. En kväll i mars, MoDo har precis inte tagit sig till slutspel, senaste Beckfilmen har setts, Henry har gnällt onödigt mycket, soptunnan har körts ut, H har gått och lagt sig och huvudvärken gnager på - DÅ BÖRJAR DET!

Att få skriva lite tankar här på Internet känns kul. Lite pretto vill man ju att det ska vara, helst skulle jag vilja att det var i klass med Birro vs. Kodjo Akolor, men så bra lär det aldrig bli.

Men vad gör det? Det kommer väl ändå inte att vara någon som bryr sig om vad jag skriver, eller hur?

Tja, vad vill jag skriva om? Egentligen borde jag passa på att gå och sova, men min SUA (Social Update Anxiety) tillåter mig inte riktigt att göra det, och så är det här ju lite kul också! Sist jag gjorde något sånt här var när jag var utbytesstudent och hade en liten blå anteckningsbok som jag skrev i varje dag - och risken är väl att de här texterna kommer bli lika djupa som de i den boken. Tänk en vattenpöl på en platt asfaltsväg, då har du hur djup den var. Vi får se vart det här barkar...

Inspiration. Det har jag fått de senaste dagarna av gamla vänners texter. Av intevänners texter. Av bilder, både på såna jag vet vilka det är och sådana som jag inte har en susning om vilka de är. Radion och Internet är mina vänner, de är med mig varje dag från morgon till kväll. Sen har jag ett brus av små röster också varje dag, och de inspirerar också. Förargar - men det gör ioch försig radion också - och underhåller. Ett barnskratt som blandas med ett till barnskratt kan göra hela min förmiddag, och då har inte Hanna Fahl eller någon annan radioröst en chans! Det är inspiration det.

Nu har det börjat. Vi får se hur mycket inspiration som det här kommer räcka till, men vi kör så det ryker.