Vagnsömn och ett busy schedule

Har börjat se ett samband med Henkos skrik. Han är ju trött för allt i världen! Direkt man lägger honom i vagnen så går ögonen igen - jag hinner inte ens lägga ner Sänche (franskt uttal [sä:ngsh]) innan han har möte med JB - inte undra på att han säger till!
Pratade i telefon med en människa som jag inte pratat med förut och i bakgrunden (ca 1,5 meter nedanför mikrofonen) så pockade en kort kille på uppmärksamheten. Det är lite klurigt att försöka koncentrera sig på vad den andra parten säger medans man står i "the line of sound-fire", och jag förstår att den andra personen tänker: "Men kan han inte stoppa en socka i munnen på gnällspiken eller?" (Nu tror jag inte att hon tänkte så, för hon var mycket trevlig. Men ändå.) Men det går ju att utnyttja situationen, om den som ringer inte är någon man vill prata med. Superenkelt: "Oj, jag måste sluta! Måste se vad han/hon vill! Tack för att du ringde..." Klick. Kanske lite lurigt, men vi lär ju ta de purks som kommer med föräldraskapet, eller hur?

Nu sover de i alla fall. Båda två, och jag har inget att göra. Eller? Nu skojade jag med er, jag har massor att göra! Måste dricka kaffe, fejsbooka lite, kolla sportbladet, ladda för fredagskväll, plocka leksaker, dammsuga och lyssna lite på radio. Det är ingen promenad i parken att vara hemma, det ska ni veta. Men TGIF att några sover och Leonidas får hämtning av fantastiska frun, så jag slipper packa in och ur bilen åtminstone en färre gång idag. Det gäller att plocka russinen ur kakan innan de går åt till mellanmålet, ett litet Kavelmoraordspråk. (Kan appliceras även på andra platser.)

/F to the T