Adrenalin

Igår var jag med vänner på innebandy. Kvartsfinal nummer två av fem mot AIK, och vi gick därifrån med en vinst i bagaget. Det är helt otroligt vad mycket adrenalin man kan samla på sig under en kväll sådär, och ändå sitter jag bara där och tittar på! Så sjukt spännande kan det vara när ett par stöddiga grabbar springer omkring och pangar på en gulvit plastboll... tänk att man får ta del av sådan härlig kultur! (Och varje gång jag ser på liveidrott eller på TV så inser jag att: Nej, jag kommer aldrig att lyckas inom sporten... Det är bara att acceptera, men det finns alltid en känsla av surhet i det - och jag förstår att jag inte är ensam..)

Adrenalin kan man också samla på sig när ens barn inte gör som man vill, och man känner press från tredje part att man ska hinna nånstans eller kanske göra något - som ens treåring inte bryr sig om för fem öre! Nu var det ett par veckor sen jag tappade konceptet helt och dunkade högerhanden in i dörrkarmen, och jag tror att den har läkt någorlunda nu. Jag har en lite för stor knoge på höger lillfinger, men jag såg att Dolph också hade en för stor knoge efter att han försökt knäcka alla isblocken i första delfinalen i Ö-Vik, så då känns det ju lite bättre. Fast skillnaden var väl att han fick bra betalt för att göra tricket in the first place, medans en annan fick stålar av staten. Men det kanske han också fick? Är inte SVT statligt, och försäkringskassan också? Äh, jag vet inte. Man har väl regredierat under tiden här hemma...eller förresten, det visste jag ju inte heller innan jag gick hem som pappaledig så jag kan ju inte skylla på det.

Jaja, solen skiner och jag ska tvätta kläder. Och vänta på min nya telefon. Han i luren sa att det skulle ta 3-4 arbetsdagar och jag hoppas på tre. Vitsigt va?