Frustrerad

Så sur som jag ser ut på min profilbild har jag känt mig hela dagen. Det är så irriterande att jag inte kan förmå mig själv att inse att det måste vara skitdrygt att få tänder, att det är grymt jobbigt att inte veta vad man vill när man är tre år, att det måste vara väldigt frustrerande att inte kunna prata när man är ett år - men nej då, jag fortsätter att vara irriterad som på bilden. (Nu kommer nog bilden att vara kvar oavsett sinnesstämning, för jag har inte nån annan bra bild på mig. Och oftast är jag inte så sur, försökte nog mest se cool ut när kortet togs.)

Men det är jobbigt att vara frustrerad. Se bara på Zlatan. (Ja, jag jämför mig med en av världens bästa idrottsmän. Det är så nära som jag kommer komma, så cut me some slack.) Han vet hur en slipsten ska dras på fotbollsplanen, egentligen. Jag tänker att de senaste omgångarna har frustrationen gjort det svårare och svårare att hantera det som han kan bäst, att spela fotboll. Men så en dag släpper det. Han gör mål, och en tyngd - lika stor som hela kattegatt - ser man lyftas av hans axlar, och man känner att han kan andas igen.
Hoppas jag kommer till det genombrottet snart. Det är bara ett tag kvar innan pappaledigheten är över och jag vill kunna njuta utan att bli frustrerad varje dag. Jag vill skratta med mina barn, trots att de gör tokiga saker och kladdar med sin gröt. Frågan är bara hur?
Kanske Zlatan också ställde sig den frågan; Hur gör jag mål? Plötsligt händer det bara, Maxwell slår in bollen och han gör precis som han brukar göra - sätter dit bredsidan och slår in den i öppet mål.
Undra vem som kommer slå inlägget till mig? Eller händer det bara? Ja, vem vet. Men när det händer då kommer jag berätta det för dig!

Nu är det kväll i Kavelmora. Alla sover i samma hus för en gångs skull, och det är ju kul. Hoppas bara att alla sover tills det blir morgon. Hur det än blir, så får ni veta det imorgon.
Klart slut.

/Ibra

Ps. Jag ska försöka få till det lite roligare och mer positivt i morgon. Bara så ni vet. Ds.