Varannandagsväder

Igår kisade jag, idag kisar jag också. Igår av solen, idag av snöflingorna som liksom blåser in i ansiktet på mig. Så kan det vara och så får det vara, det är väl det här som kallas marsväder? (Och sen kommer aprilväder, majväder och så vidare. Gilla läget eller inte.)

Signe har kommit på vad roligt det är att äta själv. En kladdallergisk far har hon, och det bildar konflikter. Hon vägrar äta när jag matar henne - tur att hon bara är ett år och inte den vassaste kniven i lådan - så då ger man bara henne en egen sked och skål och voilà (kom inte ihåg var accenten ska vara, förlåt franskafröken) så kan man mata henne igen. Med gröten i morse höll det bara en stund, sen became the student the master och så vägrade hon även när jag försökte mata henne fastän hon höll i egen sked och skål. Som den utomordentlige (!) far jag är så lät jag henne äta själv. Tack och lov att Leonard var på fint humör, annars hade det kunnat ryka ett par knogar eller två... Nåväl, hon åt själv och det gick ganska bra. Hon blir sjukt nöjd när hon får göra det här, och det är ju bra. Sen när jag valde att ta striden med att ta bort skålen så slogs jag igen vilket grymt klister havregrynsgröt kan vara. Det sitter ju som berget! Tvåkomponentslim, släng dig i väggen! (Eller er i väggen, ni är ju två.) Fast å andra sidan så går det ju att lösa upp med ljummet vatten, så det kanske inte är världens bästa lim ändå...

Nu har de i alla fall somnat i vagnen, och min fritid börjar. Igår solade jag, idag lär jag väl få skotta. Så får det vara.