4, 3, 2, 1, VAKNA!

4 år, 3 barn, 2 personer som gillar varandra, 1 hus. Idag.

Och så en sak till.
Det var ett tag sen när hela (verkligen hela) familjen skulle åka och hälsa på Syster Berni i England. Alla var med. Mamma, pappa, bror, systrar, kusinbarn och fru och egna barn. Vi skulle flyga från Arlanda och hade ett fasligt sjå att hålla koll på alla och allt. Jag visste att jag hade lagt lite bagage under en bänk i den ena terminalen, så när vi hade flyttat till rätt terminal med allihop sa jag att jag bara skulle hämta det som vi lämnat där. Min pappa följde med och vi gick genom korridorerna till rätt terminal.
Jag har för mig att vi insåg att vi hade glömt något så vi gick och satte oss i bilen - vi hade ganska mycket tid kvar innan planet skulle gå.
Vi körde ut från Arlanda och körde direkt in i Årsta och då insåg vi att jag nog var tvungen att köra tillbaka Pappa till flygplatsen för att han inte skulle behöva springa till gaten om vi skulle bli sena. Jag kunde ju alltid ta ett senare flyg om jag skulle missa planet.
Så jag körde upp på motorvägen igen och kom in i Årsta - och där såg jag att det kröp omkring 10 meter långa ormar. De var mycket obehagliga och det blev än mer obehagligt när de upptäckte mig och började kasta sig mot mig! De kunde kasta sig upp i luften och det var som att de flög när de kom svischande med sina stora gap öppna, redo att sluka mig. Det gick så illa att jag faktiskt inte kunde komma undan utan en av dessa monsterormar fick mitt huvud in i sin mun - men som tur var kunde jag slingra mig loss!
Sedan svängde jag in på en parkering och plockade upp Hanna Fahl från P3 Populär, för hon skulle tydligen lifta med mig en bit.
Jag släppte av henne och insåg att det inte var mycket tid kvar innan planet skulle lyfta - men kanske skulle jag hinna. Det var inte så mycket trafik på motorvägen - tills jag märkte att jag hade flera polisbilar med sirener påslagna bakom mig. Men det verkade inte vara mig de var ute efter, utan de körde förbi mig och sedan dök det upp ännu fler polisbilar med blåljusen påslagna i mötande körfält. Men det var inga andra bilar, det var nästan tomt på motorvägen. Jag undrade om det skett någon olycka nånstans men fortsatte köra - jag hann inte heller sätta på trafikradion innan jag mötte en varningsbil med blinkande ljus, eskorterad av ännu fler polisbilar som tecknade åt mig att stanna min bil.
Jag vevade ner rutan och såg bistra, fokuserade poliser i sina bilar och på motorcyklar. "Håll dig lugn, snart kommer motorcykelgängen!" ropade de till varandra och till mig. Min bil var den enda på hela motorvägen som inte hade polisdekaler, och stämningen var otroligt spänd.
Och nu kom motorcykelgängen. Först Hell's Angels. På en av motorcyklarna, som var guldpläterad och med en massa "bling-bling" satt tre personer varav den personen som satt längst bak satt och bet i personen framförs örhängen. Kan tyckas märkligt, men det var det jag såg.
Sen direkt efter kom Black Cardinals. Ni kanske inte har hört talas om just det mc-gänget, men det är det där medlemmarna är lite kortväxta och iklädda svarta kåpor - lite ovanligt kan tyckas, men det var det jag såg.
Och de såg farliga ut. Och de var tungt beväpnade. En av the Black Cardinals hade ett gevär under sadeln som såg lite ut som en bazooka, och andra gängmedlemmar gick omkring med signalpistoler och andra typer av vapen. Och jag satt i bilen bredvid. Helt oskyddad, bara på väg till Arlanda för att hinna med en flight till min syster. Och jag skulle missa den.
Jag tog fram min mobil för att skicka ett sms och säga att jag nog skulle tvingas ta nästa flyg när sidorutan på bilen krossades och en hand sträcktes in och tog min mobil och kastade den långt bort på vägen! Jag såg hur den kraschade i asfalten och tänkte: Nu är min sista stund kommen. Vad gör jag nu?

Jag vaknade.