Minnesgåvor

Det är lite märkligt tycker jag att det alltid finns massor att skriva om när klockan är 23.50 och jag äntligen har kommit i säng, men väldigt lite att skriva om när klockan är nu. Märkligt.

Min fina husfru skrev igår om Leod's pre-birthday kalas och jag började tänka lite på det här med minnen.
När jag fyllde fyra år bodde jag i Tanzania med mina föräldrar och syskon (som iofs gick på internatskola och bodde borta hela tiden). Folk brukar fråga mig om jag minns något från den tiden, för av någon anlednings så verkar det lite fascinerande att vi bodde utomlands när jag var liten, och jag har lite av ett standardsvar. Såhär brukar jag svara:
"Tja, jag tror att jag minns vissa bitar. Om inte så har jag många berättade minnen."
Jag är så nöjd med det uttrycket, "berättade minnen", för det är så beskrivande. Pappa filmade timtals med sin 8 mm's kamera (jag är osäker på exakt vilken typ av kamera det var, men visst verkade det trovärdigt? det var ingen videokamera iaf..) och vi har metervis med kort från åren i T-nia - och alla de filmerna och korten har gjort att jag har en ganska bra bild av hur vi hade det, även om jag är osäker om jag minns det på riktigt eller inte.

1982 fyllde jag 4 år. Det är 28 år sedan, alltså kanske tom längre sedan än du föddes?

Leonard fyller 4 år på fredag. Undra vad han kommer minnas från sin fyraårsdag? Husfrun frågade honom vad som var roligast med hans kalas igår och svaret var: "Att få pjesentej. Pälplattojna."

Jag fick Toy och tuschpennor. Det tyckte jag var roligast.