En sköldpadda och ett krokodilsudd

Idag hade jag en pastorsledig dag. Man kan också säga att jag var ledig idag, för det var jag.

Men jag hade att göra...

Leonidas skulle till Doktorn igen, för att kolla upp halsen. Jag förstod och visste att han nog skulle få göra en näsodling också, och för er som inte vet hur det funkar så kan du tänka dig en tops på en böjbar ståltråd som stoppas in i snoken, långt, och sen så är det klart. Typ.

Jag har aldrig gjort nåt sånt prov, men jag fattade att det inte skulle vara superkul.

För två veckor sedan så var vi hos doktorn och kollade halsen på Leod. Då tyckte han att det var trevligt att träffa doktorn och det kändes bra.

Jag trodde inte att han skulle gilla dagens besök lika mycket, och så såg jag framför mig att han ALDRIG mer skulle vilja gå till doktorn. Och det hade ju varit dumt.



Så jag funderade hur jag skulle lägga upp det hela. Pedagogiskt, men inte skrämmande. Kanske inte säga hela sanningen, men ändå inte ljuga. (Det är inte alltid lätt att vara förälder!)

Vi åkte och lämnade smågrisarna hos Mormor där de kunde "hjälpa" till. Det gick bra.

Vi åkte till vårdcentralen, hann i tid och slapp betala parkeringsavgiften eftersom apparaten var trasig. Det var bra.

Vi träffade doktorn som sa att vi skulle börja med att ta proverna. Det kändes inte bra.


Men Leonard var på ett strålande humör och verkade inte alls orolig. (Kanske inte så konstigt eftersom han inte visste vad som väntade...)
Vi fick komma in till en trevlig sköterska som skulle ta proverna. Hon verkade också lite spänd eftersom hon nog varit med om barn som kanske inte direkt uppskattat hennes behandlingar - men vi bestämde oss i tyst samförstånd att det skulle gå bra.


Hon berättade för Leonard att hon skulle göra tre prov. Blodprov, halsprov och näsprov. Jag rös inombords.

Han valde att börja med blodprovet. INTE ETT LJUD kom över hans läppar när hon stack hål på hans långfingertopp!!

Sen valde sköterskan att vi skulle gå vidare med halsprovet. Smart av henne - märktes att hon var rutinerad. INTE ETT LJUD kom från min tappre krigare när hon grävde runt i halsen på honom!!

Jag tänkte att det här är för bra för att vara sant och snart lackar han väl ur.

Men icke.

Innan sista provet, mandomsprovet nummer ett - näsprovet - lovade sköterskan att gossen skulle få TVÅ saker ur lådan om det gick bra.


Gick det bra? Har påven en konstig hatt?


INTE ETT LJUD kom från världens coolaste snartfyraåring när hon gojsat runt i näsan på honom! Det enda som märktes var att det rann två tårar från hans ögon, och så var han väldigt angelägen att få kolla i saklådan eftersom hon hade lovat honom två grejer!


Sen gick besöket hos Doktorn som en liten dans. Leonard kände nog att han hade koll på läget, för han hummade med när Doktorn dikterade för journalen och jag tror (som stolt pappa) minsann att Doktorn hade lite svårt att hålla sig för skratt när Leonard berättade om sitt kök uppe i sitt rum här hemma!


Och det var samma doktor som sa att det var pappan som bestämde om glasskonsumption.