Dagens Caféskola. En rektor reflekterar.

Den här lektionen kommer fungera som en reflektion av rektorn, och kanske kan man klassa det som repetition. "Repetitio est mater studiorum" som de gamla latinarna sa stämmer faktiskt. Märker vi på Caféskolan, eftersom det ibland kommer in "elever" som inte har lagt på minnet hur det är att gå på café. Och så ibland kommer det in andra "elever" som bara beter sig som man ska, och då blir rektorn lite rörd.

Basånivet.

Men här kommer lite olika tankar:

• När det kommer in finländska kunder så känner rektorn för Caféskolan sig lugn, eftersom det finns en del finländska läsare här på Kavelmora Ink. Han blir dessvärre lite illa till mods när kunderna pratar med varandra på det något svårförstådda språket finska, och lite extra illa till mods när de skrattar och kollar på honom.
  Men för att de ska förstå honom så gör han som alltid när det kommer folk från andra kulturer och språkfamiljer - han talar _l å n g s a m t_ och _t y d l i g t_ så att de ska förstå honom. (Och så ler han.)
• Om man vill bli lite osams med tuffa killar så funkar det jättebra att säga att pannkakorna bara är för barn. Då kan de lätt lämna fiket med lite sura miner.
• Som Barista blir man jätteglad när kunder tar bort sina brickor från borden. Det är inte utan att det är så. Ligger det sedan en femma på brickan så är dagen gjord och Baristan dansjobbar sig lätt genom stängningsrutinerna.
• Vad betyder det att BVC-läkaren känner igen Baristan?

Ja. Sånt här kan Rektorn för Caféskolan gå och fundera om på dagarna.

Frågor på det?