Ett dygn fyllt av händelser och flera år samlade i ett möte av en blick.

Ett dygn i en huvudstad.
Vad kan hända på ett dygn i en huvudstad?

Jo, det tänkte jag berätta för dig:
Vi (frun, svågern och jag) anlände till vårt hotell i Bergshamra efter en händelserik resa. Den hade innehållit en sväng till Himmelska Fridens Torg utanför Gävle med kanske Europas bästa kinamat. Och mongoliska mat. Med tanke på att Mongoliet och Kina kanske inte var de såtaste av vänner förr i världen så hade de löst problemet med att lägga de olika matenarna (mat i plural) på olika buffébord - men det var lika gott på båda sidor "muren".

Okej. Det var kanske det som hände under resan, men sen eskalerade det bara resten av kvällen.
Vi åkte tunnelbana in till huvudstadens centrum där vi fortsatte på det inslagna mattemat. Asiatiskt. Det blev sushi till middag, så vi klarade av mongoliskt, kinesiskt, japanskt och koreanskt (eftersom det stod så på menyn) och vi tyckte det räckte så med det asiatiska.
Vidare skedde färden mot en sydlig stadsdel där jag lämpades av på en plats för alla medborgare. Där mötte jag upp med en syster och vi begav oss för att kolla på Barista VM som visades på ett "café" vid namn Johan & Nyström. Jag skriver "café", för det är inte en rättvis beskrivning av etablissemanget. Tänk "café" med alla superlativer som går att uppbringa så kommer du i närheten av fränheten som detta ställe har.

Iallafall hursomhelst så var det jättefränt att äntligen få besöka detta ställe! Man får respekt för de som kan det här med kaffe, om jag säger som så...

Kvällen fortsatte på lokal. Det var bland det trevligaste jag gjort på länge. Bara så ni vet. Att få spendera en kväll med en av sina tre favoritsystrar - det blir knappt bättre än så.

Men min fru och svåger då? Vad gjorde de?
Jo, det valde att lyssna och kolla på Jerry Seinfeld. Han den rolige. Och han hade varit rolig, så det förslog. Sådär gammeldags rolig, som man var förr i världen, ni vet?

Men nog om Jerry Seinfeld, ni vill väl veta vad som hände idag?
Okej, jag kan väl berätta då - om ni är så himlarns nyfikna.

Min fru och jag hade en förmiddag iklädda strosarskorna. Vi spankulerade runt bland bibliotek, gator, kungar och trädgårdar, såg höga vakter åka förbi på sina havremoppar och vi åt glass.
Och gick in på en affär.
Sen gick vi ut från affären, och det var då jag såg honom.
I min bok den störste.
Och jag kände lite skam för vad jag gjort mot honom.
Vad då? kanske ni undrar. Okej, jag kan väl berätta:

Det var en sommarkväll. Min fru och jag var och hälsade på hos några otroligt goda vänner i en mellanstor, svensk stad vid den höga kusten.
Vi åkte på sightseeing en kväll. Solen sken och det var varmt. Chauffören hade ett förflutet som busschaufför och styrde vant den lilla bilen rakt genom rondeller och andra korsningar.
Vi var på hockeyspelarsafari.
Svartvadets, Näslunds, Sedinarnas och ... Forsbergs hus.
En vit villa. Eller slott, välj själv.
Med en gärdsgård och blåbär.

Jag tog ett par blåbär från hans tomt. Jag sträckte in armen mellan gärdslorna och pallade från Peter Forsberg.
Det här har gnagt mig sen dess. Jag har inte legat sömnlös över det här. Jag har tänkt på det nästan varje dag.

Idag möttes vi för första gången. Jag vill tro att hans blick mötte min, men det kan vara en efterkonstruktion. De stålblå ögonen läste av mig och det kändes som om han visste vad jag gjort, den där sommarkvällen för fem-sex år sedan.
Jag vek undan blicken och gick knäsvag förbi. Vände mig inte om. Det var ett stort ögonblick.
Och jag tror inte att hans ögon försökte borra hål i min rygg.


Det här hände under ett dygn i en huvudstad.