tisdag 8 juni 2010

Ny på jobbet

Har ni varit nya på jobbet nån gång? Jag har det. Det är sällan lätt de första dagarna och man tror ofta att man aldrig kommer få kläm på vad det är man ska göra - och hur man ska göra det.
Min favoritstory, första-tiden-på-jobbet-story alltså, är när jag började på Selecta 1999.
Jag flyttade till Sthlm på söndagkväll, och på måndag skulle jag börja. Trodde att det skulle bli en bra inskolning där jag skulle åka bredvid den ordinarie personen eftersom jag inte var riktigt van vid att köra bil i Hufvudstaden - hade aldrig gjort det - men det blev ingen mjukstart.

"Välkommen Fredrik. Här har du nycklarna till världens största skåpbil - nu får du köra."

Jamen okej. Vad säger man?

Han hette Janne, han som åkte med mig. Han var tekniker och kunde egentligen bara hitta runt på rutten och sen visste han hur man fyllde på Prontomaskinerna. Det var liksom inget mer tänk runtomkring som han kunde bjuda på, utan han skulle bara visa hur det funkade.

Jamen okej. Då körde vi väl då.

Han följde med mig tills på onsdagen tror jag, för sen fick han för många felanmälningar på maskiner som han behövde ta hand om. Då fick en av cheferna följa med. Han hittade bara i Stockholm, inget mer. Jag förväntades kunna fylla på maskinerna - efter 2 dagars inskolning - och det var väl inte femstjärnig service som våra kunder fick...

Sen på fredagen behövde den där chefen också fixa med en massa grejer, så då skulle jag få köra helt själv.

Jamen okej. Hur gör jag nu?

Jo, jag fick en kartbok där de ritade i hur jag skulle köra den dagen. Från Sundbyberg, upp till Vällingby, ner genom Bromma och över Alviksbron - där skulle jag ligga i vänster fil för att komma upp vid Fridhemsplan och så vidare in till Drottninggatan. Jag planerade min körning så att jag skulle få rött ljus så jag skulle hinna kolla kartan som låg i knät - och det gick bra ett tag. Tills jag kom över Alviksbron.
Jag låg inte i vänster fil. Jag hamnade på Västerbron - och den är det jättesvårt att vända på. Jag visste inte var jag var någonstans och hur jag skulle hitta hem (eller till nästa kund i alla fall). Pastasalladerna hann inte fram i tid den dagen, det kan jag säga dig. Men jag lärde mig att hitta i Stockholm i alla fall - fastän jag aldrig trodde det.

Idag mötte jag en blick och jag kände igen samma känsla som jag hade den där första tiden på Selecta. En kille skulle leverera varor till oss och han kom in på vårt lager. Jag gick för att möta honom, hälsar och ser att hans varukorg dörnar rakt in i en av våra lagerhyllor!

Ägg och flaskor med kolsyrat vatten är bräckliga, betonggolv är hårt. Ni fattar va?

Han tyckte det var jättejobbigt, och han svettades säkert ymnigt under sin fina lastbilschaufförsoverall. Stackarn. Men han kommer aldrig göra om det - och det är positivt. Jag lärde mig att hitta till Södermalm från Kungsholmen - och det var positivt. Det är fint på Söder.

Dagens Kavelmorabyggetbild. Nu är snart dags att putsa fönstren.

Dagens visdomsord: Kasta inte sten i glashus, även om de inte har fönster.

3 kommentarer:

  1. Jag har kommit på att man inte heller ska kasta glas i stenhus det lönar sig sällan ...
    /johannes - som oxå kört vilse i Stockholm fast med kunden i bilen.

    SvaraRadera
  2. Känns som igår - tiden på Selecta. Åh, nostalgi.

    SvaraRadera
  3. Du är så vis Johannes! Jag hade gärna blivit felskjutsad av dig, bara så du vet.

    Husfrun, det var inte igår. Igår var jag ju på jobbet! Men jag håller med om nostalgin - när det är långt tillbaka så blir det lite mer finskimrigt utan den där trista smutskanten som var då.

    SvaraRadera