torsdag 3 juni 2010

PAPP-askämt

Det händer grejer på Kavelmorabygget! All credit till A. Blomid som sliter i solskenet, varje dag. Idag har det pappats på uppe på taket, så nu får det regna om det vill. Det får gärna slippa regna också, men vi blir i alla fall inte blöta i håret om det kommer ett par droppar hädanefter.

På tal om papp och A. Blomid så kommer man osökt in på pappaskämt. Han jobbar ju även som dagpappa ibland på helgerna när Bystugan är stängd och vi inte orkar med våra barn riktigt och så är han en redan en hejare på pappaskämt.
Pappaskämt är för den som inte vet lite olika underfundiga vitsar, gärna innehållande nån form av ordsmideri men det kan lika gärna vara något helt ofattbart - sånt där som barn blir så trötta på att höra när dess förälder säger det.

Jag gillar den typen av humor. Jag fick en bok som bara består av pappaskämt och den uppskattar jag enormt. Uppskattar du pappaskämt? Har du något favoritskämt som du skulle vilja dela med dig av? Skriv gärna med det i kommentarsfältet så kan jag använda dem i kokboken som jag kommer skriva framöver!

Barn har ju också humor. Leonidas brukar säga att han skojar, och ibland är det otroligt roliga saker som han säger. Hank jobbar mer med ordlös humor, men det funkar det med. Sänch är inte sämre hon heller - kort sagt har vi begåvats med humoristiska barn!
Vi begåvades ikväll även av lite kollegor med familjer här i Kavelmora. En av de lite äldre grabbarna lånade Leslies vattengevär och siktade på sin 2-åriga lillasyster som lekte på gräsmattan. Hans mamma tyckte inte det var en så bra idé men förklaringen till varför han gjorde det var klockren: "Men mamma, hon är ju det enda att sikta på som rör sig!"
Han hade rätt. Hur kul är det att skjuta på en gungställning som inte flyttar på sig? Tänk själv.

Det hanns med ett besök på affären idag också. Tre barn, en vuxen och två kundvagnar. Jag borde ha haft en "Bred Last-skylt" med mig, eller en följebil som varnat för långt fordon men det gick bra ändå. Vi glömde inget och fick två smörknivar på köpet. (Egentligen tre, men Hank tappade sin någonstans.)

Leonardus gick för långt idag. Eller, han gick precis lagom. Han gick bakom mig hela gräsklippningen av tomten. (Inte jultomten, gården alltså.) Jag har ju inte världens längsta ben, men de är i alla fall dubbelt så långa som hans - och jag var bra trött när jag var klar. Vems gener för energi har han hittat egentligen? Och tänk vad bra att han lär sig rutten nu, då kan han ju snart ta över gräsklippningen helt! Han måste bara nå upp till handtagen kanske...

Nej, såhär kul har vi inte haft sen vi draggade efter farmor i fel sjö så jag tar och avslutar när det är som roligast. Tack för idag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar