Och så kåldolmens dag idag. Det har du väl firat?
Om du har glömt så är det en timme kvar, så du hinner.
Jag har själv ätit kåldolmar sent på kvällen en dag i Litauen, då jag först blivit stoppad av polisen, prutat på strumpor på svenska, ätit på ett litauiskt McDonalds, gått genom en gammal kyrka med mer (eller åtminstone lika mycket) guldutsmyckningar än (som) en amerikansk hiphopare, besökt ett före detta arbetsläger och där planterat enkronor på gömda platser, sovit i en bil för att vakna upp hos en familj med 23 fosterbarn i lagom tid till middagen vid 21snåret - bestående av bland annat kåldolmar. Efter middagen bjöds vi på underhållning i form av Macarena och när vi skulle återgälda underhållningen bjöd vi på Små grodorna.
Så du hinner fira, du också.
tisdag 30 november 2010
Pasta
Funderat lite idag om all pasta är vegetarisk, men så är det ju inte. Det finns ju pasta med ägg i sig.
måndag 29 november 2010
Resumé. Ett klassiskt inlägg?
Det hade ju varit roligare om förra inläggets rubrik hade varit: "Fotbollspep". Men så rolig är jag tydligen inte.
VILKEN FANTASTISK MÅNDAG! En riktig toppendag, och än är den inte slut! *Jinxar saker och ting så mycket det bara går*
Men det var verkligen en bra dag. Trots att det var måndag. (Kanske har det att göra med att jag har råkat vara ledig? Hm.)
Mästersnickarens kompis Pappa är ju här, och det är trevligt. Får lite perspektiv ibland när tre generationer möts och det är skoj.
Vi åkte och köpte kakel. Med alla barn. Sist jag var och köpte kakel med våra barn var det inte bara roligt, men idag så gick det finfint. Leonidas ville helst gå ut i hallen för att kolla på björnen och Hank försökte slita omkull ett par färghinkar - men det är väl ganska okej resultat? Tur att det finns selar i vagnar nuförtiden...
Max gick bra att äta på. Av bara farten så önskade jag en cola till mitt Suprememål, men jag drack inte upp den. Den stod kvar på brickan tills jag hällde ut den! (Fast sen ikväll tog jag ett glas cola - ett halvt ungefär - när Kepsmannen bjöd. Det var inte hans fel, men man säger liksom inte nej till honom. Han gillar ju inte långa inlägg så han har nog redan slutat läsa så det gör inget att jag skriver såhär, men förlåt Claes. Jag tar ödmjukt mitt straff.)
Kaffe med grädde i var gott att dricka. Det borde nog heta Pensionärskaffe (förlåt Pappa), eller? Men gott var det.
Besök av härliga vänner gick bra. Ni vet känslan när man glömt att berätta att ens barn nog har vattkoppor och alla de telefoner man ringer till för att meddela sina kompisar 5 minuter innan ETA inte är påslagna eller går direkt till röstbrevlådan - den känslan. Och så visste de om det! Snacka om att stenar faller från bryggan och gör ett rejält plask...
Dagens bloggtips går till en kille som jag inte känner: Johan Hurtig. Försöker bjuda honom på kaffe, vi får se hur det går.
Middag gick som vanligt. Men det var gott och det blev matlåda - alltid något?!
Barn somnade helt enligt planer även om vissa äldre söner klagade på att tyggiraffer kan bli hungriga och då är det tur att man kan stänga dörrar.
Sen El Clásico. Hade tippat att Barca skulle vinna med 4-1 men det blev 5-0. Under andra halvleken tippade vi som kollade (Kepsmannen och Mästersnickaren) om vem som skulle få rött kort först. Jag garderade ganska friskt och sa ungefär hela Reals spelartrupp men det resulterade ju i att jag fick rätt! En vinst är alltid en vinst, eller?
Men nu är det dags att stämpla ut. Att vara Servicebutler tar på krafterna - tur att jag får vila upp mig imorgon.
VILKEN FANTASTISK MÅNDAG! En riktig toppendag, och än är den inte slut! *Jinxar saker och ting så mycket det bara går*
Men det var verkligen en bra dag. Trots att det var måndag. (Kanske har det att göra med att jag har råkat vara ledig? Hm.)
Mästersnickarens kompis Pappa är ju här, och det är trevligt. Får lite perspektiv ibland när tre generationer möts och det är skoj.
Vi åkte och köpte kakel. Med alla barn. Sist jag var och köpte kakel med våra barn var det inte bara roligt, men idag så gick det finfint. Leonidas ville helst gå ut i hallen för att kolla på björnen och Hank försökte slita omkull ett par färghinkar - men det är väl ganska okej resultat? Tur att det finns selar i vagnar nuförtiden...
Max gick bra att äta på. Av bara farten så önskade jag en cola till mitt Suprememål, men jag drack inte upp den. Den stod kvar på brickan tills jag hällde ut den! (Fast sen ikväll tog jag ett glas cola - ett halvt ungefär - när Kepsmannen bjöd. Det var inte hans fel, men man säger liksom inte nej till honom. Han gillar ju inte långa inlägg så han har nog redan slutat läsa så det gör inget att jag skriver såhär, men förlåt Claes. Jag tar ödmjukt mitt straff.)
Kaffe med grädde i var gott att dricka. Det borde nog heta Pensionärskaffe (förlåt Pappa), eller? Men gott var det.
Besök av härliga vänner gick bra. Ni vet känslan när man glömt att berätta att ens barn nog har vattkoppor och alla de telefoner man ringer till för att meddela sina kompisar 5 minuter innan ETA inte är påslagna eller går direkt till röstbrevlådan - den känslan. Och så visste de om det! Snacka om att stenar faller från bryggan och gör ett rejält plask...
Dagens bloggtips går till en kille som jag inte känner: Johan Hurtig. Försöker bjuda honom på kaffe, vi får se hur det går.
Middag gick som vanligt. Men det var gott och det blev matlåda - alltid något?!
Barn somnade helt enligt planer även om vissa äldre söner klagade på att tyggiraffer kan bli hungriga och då är det tur att man kan stänga dörrar.
Sen El Clásico. Hade tippat att Barca skulle vinna med 4-1 men det blev 5-0. Under andra halvleken tippade vi som kollade (Kepsmannen och Mästersnickaren) om vem som skulle få rött kort först. Jag garderade ganska friskt och sa ungefär hela Reals spelartrupp men det resulterade ju i att jag fick rätt! En vinst är alltid en vinst, eller?
Men nu är det dags att stämpla ut. Att vara Servicebutler tar på krafterna - tur att jag får vila upp mig imorgon.
Fotbollspepp
Om en dryg timme smäller det.
El Clásico mellan Barca och Real, det känns finfint på en måndag som den här.
Kepsmannen kommer, Mästersnickaren kommer. Kanske du kommer? Du är i alla fall hjärtligt välkommen hit till Kavelmora för lite enkel fotbollsunderhållning.
Kanske vi ses? Hoppas..
El Clásico mellan Barca och Real, det känns finfint på en måndag som den här.
Kepsmannen kommer, Mästersnickaren kommer. Kanske du kommer? Du är i alla fall hjärtligt välkommen hit till Kavelmora för lite enkel fotbollsunderhållning.
Kanske vi ses? Hoppas..
söndag 28 november 2010
Första Advent
Tänkte kicka igång advent med att köra lite mer foton här på Kavelmora Ink. Kepsmannen, du blir väl glad? En bild säger ju mer än andra.
Det är nämligen såhär att Mästersnickare A. Blomids kompis pappa har kommit hit för att hjälpa mig och min kära husfru med Tvättstugan. Nu är det lite för mörkt för att fota "before kort" men det kommer imorgon. Hav tålamod, kära Kepsmannen... det här blir nog inte långt heller.
Advent handlar ju om väntan.
Just nu väntar jag på El Clásico som är imorgon. Jag hoppas att Barcelona vinner. 4-1 vore kul.
Ja, det var väl ungefär det jag väntade på just nu.
Eller förresten, jag väntar också på att folk ska hitta hit till Caféskolan! Alla är ju välkomna och den ligger ju här på Internet och "skräpar" för alla att ta del av - what's the problem? En kund och en kollega verkar i alla fall ha läst kapitlet om "Vaniljsås" för de bad om mycket grädde/vaniljsås och åt upp allt. Bra Ni!
Men än är det många som inte lärt sig allt, så Caféskolan lär återkomma. Men inte imorgon, för då ska jag vara Servicebutler och åka till Biltema och handla kakel. Bland annat.
Det är nämligen såhär att Mästersnickare A. Blomids kompis pappa har kommit hit för att hjälpa mig och min kära husfru med Tvättstugan. Nu är det lite för mörkt för att fota "before kort" men det kommer imorgon. Hav tålamod, kära Kepsmannen... det här blir nog inte långt heller.
Advent handlar ju om väntan.
Just nu väntar jag på El Clásico som är imorgon. Jag hoppas att Barcelona vinner. 4-1 vore kul.
Ja, det var väl ungefär det jag väntade på just nu.
Eller förresten, jag väntar också på att folk ska hitta hit till Caféskolan! Alla är ju välkomna och den ligger ju här på Internet och "skräpar" för alla att ta del av - what's the problem? En kund och en kollega verkar i alla fall ha läst kapitlet om "Vaniljsås" för de bad om mycket grädde/vaniljsås och åt upp allt. Bra Ni!
Men än är det många som inte lärt sig allt, så Caféskolan lär återkomma. Men inte imorgon, för då ska jag vara Servicebutler och åka till Biltema och handla kakel. Bland annat.
fredag 26 november 2010
Dagens Caféskola. Om vaniljsås
"Hej, jag vill ha äppelpaj med vaniljsås. Mycket vaniljsås vill jag ha, dränk pajen!"
Absolut kan jag göra det. MEN ÄT UPP SÅSEN DÅ!
Absolut kan jag göra det. MEN ÄT UPP SÅSEN DÅ!
torsdag 25 november 2010
Vad sa du?
Det är så härligt att vara ledig. Det har jag varit idag, hela dagen. Eller vad då ledig? Jag har varit servicebutler åt småcheferna, men det har varit en bra dag på jobbet.
"Hände det något roligt då, Fredrik?"
"Tja, det gjorde det väl..."
"Men berätta då!"
"Okej."
Jag åkte och köpte ett dataspel. Inte till mig men till en annan, och det var jätteroligt. Och det var jätteroligt att stå i kön bakom farbrorn som skulle köpa ett boxerkort till sin TV.
"Varför var det så roligt? Berätta."
"Okej."
Han hade ingen hörapparat, och det sa han till tjejen som stod i kassan. Hon var väl drygt fjorton år men gjorde ett jättebra jobb. Förutom att hon var en low talker.
Jag tänker att det kanske är bra att höja rösten något när man pratar med någon som inte hör normal samtalston, men det kanske är bara jag som tänker konstigt. Och jag tänker att efter fyra "Vad sa du?" plus ett kupande av handen bakom örat borde hinta om att det kanske är läge att höja rösten något?
Men vad vet jag...
Den här händelsen ledde i alla fall mig in på en tankeresa till Litauen. Hänger ni med?
I Litauen så är folk trevliga, men de är inte världens vassaste på engelska. Men de hör bra.
En dag, den konstigaste dagen i mitt liv, så gick jag och min kompis på torget. Vi hittade strumpor som vi gillade och tänkte köpa dem, när min gode vän frågade på klingande göteborgska:
"Krrymper de här i tvätten, ellar?"
Jag hajade till och frågade varför han inte frågade tanten i strumpståndet på engelska varpå han svarade:
"Jamen de fattarr ju ingen engelska, hellar."
Nej. Men han talade sakta och tydligt, och jag är säker på att hon tanten fattade vad han pratade om.
Fastän de pratade samma språk, farbrorn och tjejen på butiken idag, så fattade han ingenting.
Kontentan blir alltså: T-A-L-A S-A-K-T-A O-C-H T-Y-D-L-I-G-T M-E-D H-Ö-G R-Ö-S-T S-Å B-L-I-R D-U F-Ö-R-S-T-Å-D-D. kanske.
"Hände det något roligt då, Fredrik?"
"Tja, det gjorde det väl..."
"Men berätta då!"
"Okej."
Jag åkte och köpte ett dataspel. Inte till mig men till en annan, och det var jätteroligt. Och det var jätteroligt att stå i kön bakom farbrorn som skulle köpa ett boxerkort till sin TV.
"Varför var det så roligt? Berätta."
"Okej."
Han hade ingen hörapparat, och det sa han till tjejen som stod i kassan. Hon var väl drygt fjorton år men gjorde ett jättebra jobb. Förutom att hon var en low talker.
Jag tänker att det kanske är bra att höja rösten något när man pratar med någon som inte hör normal samtalston, men det kanske är bara jag som tänker konstigt. Och jag tänker att efter fyra "Vad sa du?" plus ett kupande av handen bakom örat borde hinta om att det kanske är läge att höja rösten något?
Men vad vet jag...
Den här händelsen ledde i alla fall mig in på en tankeresa till Litauen. Hänger ni med?
I Litauen så är folk trevliga, men de är inte världens vassaste på engelska. Men de hör bra.
En dag, den konstigaste dagen i mitt liv, så gick jag och min kompis på torget. Vi hittade strumpor som vi gillade och tänkte köpa dem, när min gode vän frågade på klingande göteborgska:
"Krrymper de här i tvätten, ellar?"
Jag hajade till och frågade varför han inte frågade tanten i strumpståndet på engelska varpå han svarade:
"Jamen de fattarr ju ingen engelska, hellar."
Nej. Men han talade sakta och tydligt, och jag är säker på att hon tanten fattade vad han pratade om.
Fastän de pratade samma språk, farbrorn och tjejen på butiken idag, så fattade han ingenting.
Kontentan blir alltså: T-A-L-A S-A-K-T-A O-C-H T-Y-D-L-I-G-T M-E-D H-Ö-G R-Ö-S-T S-Å B-L-I-R D-U F-Ö-R-S-T-Å-D-D. kanske.
onsdag 24 november 2010
Boklista
- "Yarden" av Kristian Lundberg
- "90-talet.se - eller vem fan komponerade modemljudet" av
- Valfri titel av Niklas Nygårds
- och...
Vilka har jag missat? Kom med förslag, snälla du.
Siffror och nummer
Hur många telefonnummer kan du by heart? Jag kan inte längre så många just nu, men vissa sitter lite fasttatuerade i min hjärna.
Tänkte skriva ner dem här och om du känner igen nåt nummer - ring och prata med den personen, det kanske är dags för det nu?
14356605859114670227474505712243714035604761529600224902534328192553915737654300333361150800
Det här är typ de numren som jag har lagrade i huvet just nu. Plus riktnumren.
Bedrövligt egentligen.
Tänkte skriva ner dem här och om du känner igen nåt nummer - ring och prata med den personen, det kanske är dags för det nu?
14356605859114670227474505712243714035604761529600224902534328192553915737654300333361150800
Det här är typ de numren som jag har lagrade i huvet just nu. Plus riktnumren.
Bedrövligt egentligen.
Latte med Kurbits
Det kommer ofta in kunder med fördomar hos oss. Ibland märks de, ibland så döljer de sina fördomar bättre.
Vi har en stamkund som ALLTID köper en kaffe latte. Det är en mycket unik kund och jag är mycket glad att jag får träna på mitt lattebyggande när han kommer in och idag kom han alltså in i butiken. Med sällskap den här gången!
"Aha", tänkte jag, "nu kanske jag får bygga flera lattesar!" men jag förstod snabbt att så inte skulle bli fallet.
"Äh, sån där "kaffe blatte" vill ja' då int' ha" sa mannen som inte brukar köpa latte till mannen som brukar köpa latte.
"Nehej, slipp då", tänkte jag och fortsatte med mitt mjölkskummande.
När man skummar mjölken till en kaffe latte och börjar hälla ner den i espresson så kan det bli så att det blir ett mönster. Jag har inte riktigt förfinat den tekniken ännu, så jag vet aldrig riktigt vad som väntar när jag börjar.
Idag satsade jag på ett löv. Det blev mer som ett hjärta, fast i kurbitsstil.
Det kan vara lite känsligt det där med hjärtan.
Man vill ju inte göra det till vem som helst, för man vet inte hur det kan komma att tas emot! Jag brukar vara försiktig i vissa fall och kanske "förstöra" dem med skeden om det är till "fel" person. (Min primära målgrupp, äldre damer, får aldrig hjärtana förstörda av skeden.)
Idag så blev jag så nöjd med kurbitshjärtat att jag lät det vara kvar. Han som skulle "få" hjärtat är konstnär, och jag tänkte att han nog skulle kunna se nån form av skönhetsestetik i det.
Men han bakom i kön häpnade.
"Va, varför gör du hjärtan?" frågade han och han verkade lite fördomsfull i sitt frågande med en underton av homofobi.
Vi brukar prata ibland, vi kollegor. Vi brukar prata om kunder och stubiner och vad som kan göra oss arga.
Jag brukar inte alltid bli arg, men jag blir irriterad när folk klankar på dem som är utsatta.
Det här är ingen politisk blogg men jag vill i alla fall här ta chansen och säga att jag gillar olika. För alla är lika mycket värda. Oavsett.
Så tyckte jag inte förut, när jag var motvals. Men jag är så glad att jag har kunnat ändra på mig. Jag hoppas att han, den här kunden idag, också kan komma till insikt att alla är bra. På sitt sätt.
Och han som brukar köpa latte, han tyckte det var ett fint hjärta. Ett kurbitshjärta.
Vi har en stamkund som ALLTID köper en kaffe latte. Det är en mycket unik kund och jag är mycket glad att jag får träna på mitt lattebyggande när han kommer in och idag kom han alltså in i butiken. Med sällskap den här gången!
"Aha", tänkte jag, "nu kanske jag får bygga flera lattesar!" men jag förstod snabbt att så inte skulle bli fallet.
"Äh, sån där "kaffe blatte" vill ja' då int' ha" sa mannen som inte brukar köpa latte till mannen som brukar köpa latte.
"Nehej, slipp då", tänkte jag och fortsatte med mitt mjölkskummande.
När man skummar mjölken till en kaffe latte och börjar hälla ner den i espresson så kan det bli så att det blir ett mönster. Jag har inte riktigt förfinat den tekniken ännu, så jag vet aldrig riktigt vad som väntar när jag börjar.
Idag satsade jag på ett löv. Det blev mer som ett hjärta, fast i kurbitsstil.
Det kan vara lite känsligt det där med hjärtan.
Man vill ju inte göra det till vem som helst, för man vet inte hur det kan komma att tas emot! Jag brukar vara försiktig i vissa fall och kanske "förstöra" dem med skeden om det är till "fel" person. (Min primära målgrupp, äldre damer, får aldrig hjärtana förstörda av skeden.)
Idag så blev jag så nöjd med kurbitshjärtat att jag lät det vara kvar. Han som skulle "få" hjärtat är konstnär, och jag tänkte att han nog skulle kunna se nån form av skönhetsestetik i det.
Men han bakom i kön häpnade.
"Va, varför gör du hjärtan?" frågade han och han verkade lite fördomsfull i sitt frågande med en underton av homofobi.
Vi brukar prata ibland, vi kollegor. Vi brukar prata om kunder och stubiner och vad som kan göra oss arga.
Jag brukar inte alltid bli arg, men jag blir irriterad när folk klankar på dem som är utsatta.
Det här är ingen politisk blogg men jag vill i alla fall här ta chansen och säga att jag gillar olika. För alla är lika mycket värda. Oavsett.
Så tyckte jag inte förut, när jag var motvals. Men jag är så glad att jag har kunnat ändra på mig. Jag hoppas att han, den här kunden idag, också kan komma till insikt att alla är bra. På sitt sätt.
Och han som brukar köpa latte, han tyckte det var ett fint hjärta. Ett kurbitshjärta.
tisdag 23 november 2010
Multi Kulti
Killar kan faktiskt göra flera saker samtidigt.
Jag och Mästersnickaren/Barnvaktsmästaren A. Blomid kollade på fotboll ikväll. En match på datorn och en match på tv'n. Samtidigt.
Barnvaktsmästaren A. Blomid var barnvakt medans jag jobbade och husfrun var på körövning ikväll. När jag kom hem frågade jag Leonard, 4 år, hur det hade gått.
Jag: "Hur har det gått?"
Leonard: "Bja."
Jag: "Har Anders skött sig?"
Leonard: "Ja, han äj ju buxen. Buxna KAN sköta sig själva, de kan vaja själva hela dagen. Som en katt ungefäj."
Och sen Zlatan. Vilket mål!
Och sen lite, bara lite om jobbet. Hade en kund idag. Hon sa nog "tack" 10 gånger. För en kopp kaffe och en macka.
Tack.
Jag och Mästersnickaren/Barnvaktsmästaren A. Blomid kollade på fotboll ikväll. En match på datorn och en match på tv'n. Samtidigt.
Barnvaktsmästaren A. Blomid var barnvakt medans jag jobbade och husfrun var på körövning ikväll. När jag kom hem frågade jag Leonard, 4 år, hur det hade gått.
Jag: "Hur har det gått?"
Leonard: "Bja."
Jag: "Har Anders skött sig?"
Leonard: "Ja, han äj ju buxen. Buxna KAN sköta sig själva, de kan vaja själva hela dagen. Som en katt ungefäj."
Och sen Zlatan. Vilket mål!
Och sen lite, bara lite om jobbet. Hade en kund idag. Hon sa nog "tack" 10 gånger. För en kopp kaffe och en macka.
Tack.
måndag 22 november 2010
Sheriffkaffe
Tänk om man finge kränga "Sheriffkaffe"...
"Ja, det är kokat över eld i en gammal panna."
"Jaså du vill ha lite beef jerky till? Inte en biscotti?"
"Ja, det går bra att spotta tobaken i koppen där nere."
"Vi har emaljmuggar om inte porslinskopparna funkar?"
"Nej, du behöver inte ta av hatten medans du dricker sheriffkaffet."
"Ja, det går bra att binda hästen utanför, på parkeringen. Den övre parkeringen är främst för personal, men den här närmast har ju en sån där järnbalk att binda fast tömmarna i."
"Åh vilka fina sporrar! Var har du köpt dem?"
"Nej, du behöver inte lämna vapnen utanför. Vi har inte vapenförbud här på Sågmyraprärien."
Åh, tänk vilka konversationer man skulle kunna ha! Bara för att vi skulle servera Sheriffkaffe.
"Ja, det är kokat över eld i en gammal panna."
"Jaså du vill ha lite beef jerky till? Inte en biscotti?"
"Ja, det går bra att spotta tobaken i koppen där nere."
"Vi har emaljmuggar om inte porslinskopparna funkar?"
"Nej, du behöver inte ta av hatten medans du dricker sheriffkaffet."
"Ja, det går bra att binda hästen utanför, på parkeringen. Den övre parkeringen är främst för personal, men den här närmast har ju en sån där järnbalk att binda fast tömmarna i."
"Åh vilka fina sporrar! Var har du köpt dem?"
"Nej, du behöver inte lämna vapnen utanför. Vi har inte vapenförbud här på Sågmyraprärien."
Åh, tänk vilka konversationer man skulle kunna ha! Bara för att vi skulle servera Sheriffkaffe.
Semester.
Åhnej, nu har den tagit semester igen.
Kreativiteten.
Elände. Tänker jag.
Du får tänka vad du vill.
Kreativiteten.
Elände. Tänker jag.
Du får tänka vad du vill.
Baristan ser dig
Idag var en av surpruttanterna tillbaka. Hon med kalla kaffet, ni minns? (Tur att det iaf var den lite trevligare av dem två.)
Hon köpte en kopp kaffe, men tog nog lagom med mjölk den här gången. Sen försökte hon vara lite trevlig också, och det hedrar henne. Hon betalade fullt pris (10 kronor).
Jag låtsades inte om vårt förra möte.
Men jag minns.
Hon köpte en kopp kaffe, men tog nog lagom med mjölk den här gången. Sen försökte hon vara lite trevlig också, och det hedrar henne. Hon betalade fullt pris (10 kronor).
Jag låtsades inte om vårt förra möte.
Men jag minns.
Glömd mjölk kan surna
Hade ett så klockrent inlägg på lut idag när jag stod och jobbade! Det var fyndigt, roligt och klurigt - sådär som man vill att det ska vara!
Och så har jag glömt vad det var jag tänkte skriva! (Kontentan av det är väl att det kanske inte hade blivit minnesvärt direkt.)
Igår skrev han Petter, du vet han från "Så mycket bättre", Lasse Berghagens kompis, att han hade haft 6700 unika besökare på sin blogg. Det tycker jag var i mesta laget… själv är jag glad att just DU läser här!
Sen är han snart uppe i sin kvart i rampljuset, så mycket som han syns just nu - själv har jag ju 12 minuter kvar! Dem ska jag vara rädd om.
Och så har jag glömt vad det var jag tänkte skriva! (Kontentan av det är väl att det kanske inte hade blivit minnesvärt direkt.)
Igår skrev han Petter, du vet han från "Så mycket bättre", Lasse Berghagens kompis, att han hade haft 6700 unika besökare på sin blogg. Det tycker jag var i mesta laget… själv är jag glad att just DU läser här!
Sen är han snart uppe i sin kvart i rampljuset, så mycket som han syns just nu - själv har jag ju 12 minuter kvar! Dem ska jag vara rädd om.
söndag 21 november 2010
Söndag. Ja, det blev bara så.
Ett klassiskt söndagsinlägg väntar. Kanske inte klassiskt för mig, men du kommer fatta om du fortsätter läsa.
Igår var det lördag. En ledig dag. Jag fick en sovmorgon av min husfru och det var mycket skönt!
Sen kom en mästersnickare förbi för att vänta på en grävmaskin. Medans vi väntade drack vi lite kaffe.
När grävmaskinen började komma utåkandes på sitt flak så gick vi (hela tjottaballongen till familj) ut i snövädret för att inspektera avlastning av grävmaskin.
Singo gillade det inte.
Hank och Leonidas gillade det, och när Grävmaskinisten frågade om det var någon som ville åka grävmaskin svarade Leonard att han kunde tänka sig det, ifall grävmaskinisten behövde hjälp. Nån annan dag.
Kavelmora är lite av en metropol märker man lördagar som i går, eftersom det kommer in folk i huset en mass. Det är trevligt med besök, tycker jag. Du är också välkommen, glöm inte det.
Hursomhelst.
När dagen började gå mot eftermiddag så gled kanske Sveriges bästa svärföräldrar in. De skulle barnvakta. Vi skulle få vara "lediga" och åka och kolla på film. Avatar.
Jag brukar gärna tänka att man är med på tåget och kanske sitter i en av de främsta vagnarna, men jag ödmjukar mig och inser att så inte är fallet. Jag tror ALLA har sett den här filmen och förmodligen har de (alla alltså) redan hunnit göra det mesta av moderna saker - men det gör inget.
Filmen var bra och vi fick en trevlig kväll hos en av mina svågrar. Pizzan får 3 av 5 toasters, men det gör inget.
Söndag är vilodagen. Det var den idag också. Jag hoppas att jag är redo att möta veckan som kommer och jag tror att jag är det också. Jag hoppas också att mina inlägg här kanske vässas till ett par snäpp de närmsta dagarna, men jag gör det bästa jag kan med de förutsättningar som jag har blivit given. (Men jag hoppas att det blir bättre. Vi får se.)
Varsågoda och tack så mycket.
Igår var det lördag. En ledig dag. Jag fick en sovmorgon av min husfru och det var mycket skönt!
Sen kom en mästersnickare förbi för att vänta på en grävmaskin. Medans vi väntade drack vi lite kaffe.
När grävmaskinen började komma utåkandes på sitt flak så gick vi (hela tjottaballongen till familj) ut i snövädret för att inspektera avlastning av grävmaskin.
Singo gillade det inte.
Hank och Leonidas gillade det, och när Grävmaskinisten frågade om det var någon som ville åka grävmaskin svarade Leonard att han kunde tänka sig det, ifall grävmaskinisten behövde hjälp. Nån annan dag.
Kavelmora är lite av en metropol märker man lördagar som i går, eftersom det kommer in folk i huset en mass. Det är trevligt med besök, tycker jag. Du är också välkommen, glöm inte det.
Hursomhelst.
När dagen började gå mot eftermiddag så gled kanske Sveriges bästa svärföräldrar in. De skulle barnvakta. Vi skulle få vara "lediga" och åka och kolla på film. Avatar.
Jag brukar gärna tänka att man är med på tåget och kanske sitter i en av de främsta vagnarna, men jag ödmjukar mig och inser att så inte är fallet. Jag tror ALLA har sett den här filmen och förmodligen har de (alla alltså) redan hunnit göra det mesta av moderna saker - men det gör inget.
Filmen var bra och vi fick en trevlig kväll hos en av mina svågrar. Pizzan får 3 av 5 toasters, men det gör inget.
Söndag är vilodagen. Det var den idag också. Jag hoppas att jag är redo att möta veckan som kommer och jag tror att jag är det också. Jag hoppas också att mina inlägg här kanske vässas till ett par snäpp de närmsta dagarna, men jag gör det bästa jag kan med de förutsättningar som jag har blivit given. (Men jag hoppas att det blir bättre. Vi får se.)
Varsågoda och tack så mycket.
fredag 19 november 2010
Till den det berör
Bäste fiketbesökare,
Tack för att du finns.
Du gör min dag, vare sig du är på bra eller dåligt humör.
Förlåt mig om jag nån gång verkar lite dryg - men du ska veta att det ofta är du själv som har bäddat för det...
Men oftast gör du mig glad. Idag vill jag särskilt tacka dig som beställde en "chokladboll med couscous" - även om du skojade så gjorde du mig mycket glad!
Jag vill bara med det här brevet säga tack för att du finns och för att du ger mig så mycket material att skriva om här på Kavelmora Ink - det är ovärderligt!
Hoppas vi ses på måndag.
Kram Fredrik
Tack för att du finns.
Du gör min dag, vare sig du är på bra eller dåligt humör.
Förlåt mig om jag nån gång verkar lite dryg - men du ska veta att det ofta är du själv som har bäddat för det...
Men oftast gör du mig glad. Idag vill jag särskilt tacka dig som beställde en "chokladboll med couscous" - även om du skojade så gjorde du mig mycket glad!
Jag vill bara med det här brevet säga tack för att du finns och för att du ger mig så mycket material att skriva om här på Kavelmora Ink - det är ovärderligt!
Hoppas vi ses på måndag.
Kram Fredrik
torsdag 18 november 2010
Dagens Caféskola. Bland annat om prutning med lite mera
Välkommen.
Idag tänkte jag att vi skulle ta upp ett ämne som kan vara lite känsligt för vissa. Men häng med, det är lite lärorikt också.
På det jobb som jag har så finns det en skylt där det står: För barnen. Pannkakor 20:-
Det är en ganska tydlig skylt, A4-storlek och med feta Arialbokstäver i ganska stor storlek. I mitt tycke en ganska lättförstådd skylt.
Idag kom det två kvinnor i övremellan30årsåldern på besök i det fik som jag jobbar på.
Kunden: "Hej, hur många pannkakor är det i en portion?"
En befogad fråga, eftersom det inte står att det ingår 2 pannkakor i priset av 20 kronor.
Jag: "Det är 2 pannkakor som ingår".
Kunden: "Det går inte att få 3 pannkakor för 20 kronor?"
Jag vet inte om det finns ett rätt eller fel svar på en sån här fråga, men jag kände för att säga nej. Detta berodde på sättet som fråga ställdes på (lite snorkigt och med en lite otrevlig underton) plus att saker och ting ska väl kosta lite vad de kostar, eller?
Jag: "Njae, men för ett par kronor extra kan ni få köpa tre pannkakor".
Kunden: "Ett par kronor? Ett par är ju två, så då får jag alltså köpa tre pannkakor för 2 kronor extra?" (Nu sagt med en lite starkare underton av snork, eftersom de började bli sura på mig.)
Jag: (Lite uppgivet) "Förlåt, jag sa fel. För FEM kronor extra kan ni köpa tre pannkakor..."
Kunden: (Ännu lite mer snorkigt.) "Ja, men då vill jag nog inte köpa några pannkakor".
Då kom precis min kollega gående. Hon hälsade också på kunderna och då de hade flyttat sig lite längre bort för att kolla in i vår utbudsmonter frågade hon om de hittade något.
De tog chansen direkt:
Kunden: (Nu med lite trevligare ton, till min kollega) "Ja, vi försöker köpa pannkakor av din kollega för lite billigare pris - men det kanske går bättre med dig *blink-blink*?"
Min kollega: "Nej, det gör det nog inte.."
Leendena på de två kvinnorna bleknade något och de bestämde sig för att köpa en "negerboll med kokos och en kaffe" och en "baguette och en kopp te".
Jag hällde upp tevattnet och ställde glaset på hennes bricka.
Jag: "Tesorterna hittar du på bordet nedanför rampen. Det blir 35 kronor, tack." (Sagt så trevligt som jag förmådde.)
Kunden: "Nej, nåt socker behöver jag inte, för jag är så söt ändå, haha." samtidigt som hon drog fram en femhunka för att betala sitt fika. (Prutet satt alltså inte i stålarsarna, om man säger som så...)
Jag förstod att hon hade hört fel - socker och sorter låter väl ganska likt (?) med min dialekt och med min mustasch som ljuddämpare och jag svarade henne (lite extra trevligt med en underton av ironi):
Jag: "TeSORTERNA hittar du på bordet nedanför rampen, och nej, du behöver verkligen inget socker så söt som Du är!" (Jag har pratat med min husfru om sånt här, och jag FÅR säga såna saker till folk fastän jag är gift.) "Och här får du växeln tillbaka, varsågod." (Egentligen kanske jag tänkte ungefär nåt i stil med att "Tur att du tycker att du är söt i alla fall..." men det sa jag inte.)
Sen skulle hennes kompis ta kaffe. Jag hade precis bytt termos med snutkaffe (originalkaffe?) och hon tog sin kopp och gick.
En minut senare kom hon tillbaka och klagade på att kaffet var kallt och gick tillbaka till sin plats.
Jag blev förbryllad och kände att jag var tvungen att kolla så att det inte hade blivit nåt fel på vår kaffetunna, så jag hällde upp en kopp. (Det är en av fördelarna med mitt jobb, man får ta sig en kopp kaffe lite nu och då.)
Jag brände mig på tungan. Inte för att koppen var extra varm, utan det var kaffet som svedde min tungspets.
Nu till en liten delavslutning i den här lektionen.
1. Pruta inte på sånt som du egentligen inte ska köpa. Pannkakorna är främst till barnen, och de kostar bara 20 kronor.
2. Om du ska pruta på något, betala inte med en femhundring för det kan sticka i ögonen på vissa.
3. Undvik att ha mjölk i kaffet om du vill att det ska vara hett. Alternativet, köp en Latte så du får varm mjölk. Den kostar bara 10 kronor extra.
Läxan till mig eller till dig som kanske jobbar på fik eller vill jobba på fik:
Vill du veta hur ditt möte med kunden har gått, vimlar det av indikationer. Den tydligaste är:
Om brickan står i brickvagnen när de gått så har mötet gått bra.
Om brickan står kvar på bordet när de gått så är det bara för dig att bära ut den i diskrummet. Skönt så.
Hoppas att den här lektionen har varit till nytta för dig. Om du har frågor eller synpunkter så går det bra att ställa dem i kommentarsfältet alternatvit komma ut till mig på fiket jag jobbar på.
Välkommen och tack för idag.
Idag tänkte jag att vi skulle ta upp ett ämne som kan vara lite känsligt för vissa. Men häng med, det är lite lärorikt också.
På det jobb som jag har så finns det en skylt där det står: För barnen. Pannkakor 20:-
Det är en ganska tydlig skylt, A4-storlek och med feta Arialbokstäver i ganska stor storlek. I mitt tycke en ganska lättförstådd skylt.
Idag kom det två kvinnor i övremellan30årsåldern på besök i det fik som jag jobbar på.
Kunden: "Hej, hur många pannkakor är det i en portion?"
En befogad fråga, eftersom det inte står att det ingår 2 pannkakor i priset av 20 kronor.
Jag: "Det är 2 pannkakor som ingår".
Kunden: "Det går inte att få 3 pannkakor för 20 kronor?"
Jag vet inte om det finns ett rätt eller fel svar på en sån här fråga, men jag kände för att säga nej. Detta berodde på sättet som fråga ställdes på (lite snorkigt och med en lite otrevlig underton) plus att saker och ting ska väl kosta lite vad de kostar, eller?
Jag: "Njae, men för ett par kronor extra kan ni få köpa tre pannkakor".
Kunden: "Ett par kronor? Ett par är ju två, så då får jag alltså köpa tre pannkakor för 2 kronor extra?" (Nu sagt med en lite starkare underton av snork, eftersom de började bli sura på mig.)
Jag: (Lite uppgivet) "Förlåt, jag sa fel. För FEM kronor extra kan ni köpa tre pannkakor..."
Kunden: (Ännu lite mer snorkigt.) "Ja, men då vill jag nog inte köpa några pannkakor".
Då kom precis min kollega gående. Hon hälsade också på kunderna och då de hade flyttat sig lite längre bort för att kolla in i vår utbudsmonter frågade hon om de hittade något.
De tog chansen direkt:
Kunden: (Nu med lite trevligare ton, till min kollega) "Ja, vi försöker köpa pannkakor av din kollega för lite billigare pris - men det kanske går bättre med dig *blink-blink*?"
Min kollega: "Nej, det gör det nog inte.."
Leendena på de två kvinnorna bleknade något och de bestämde sig för att köpa en "negerboll med kokos och en kaffe" och en "baguette och en kopp te".
Jag hällde upp tevattnet och ställde glaset på hennes bricka.
Jag: "Tesorterna hittar du på bordet nedanför rampen. Det blir 35 kronor, tack." (Sagt så trevligt som jag förmådde.)
Kunden: "Nej, nåt socker behöver jag inte, för jag är så söt ändå, haha." samtidigt som hon drog fram en femhunka för att betala sitt fika. (Prutet satt alltså inte i stålarsarna, om man säger som så...)
Jag förstod att hon hade hört fel - socker och sorter låter väl ganska likt (?) med min dialekt och med min mustasch som ljuddämpare och jag svarade henne (lite extra trevligt med en underton av ironi):
Jag: "TeSORTERNA hittar du på bordet nedanför rampen, och nej, du behöver verkligen inget socker så söt som Du är!" (Jag har pratat med min husfru om sånt här, och jag FÅR säga såna saker till folk fastän jag är gift.) "Och här får du växeln tillbaka, varsågod." (Egentligen kanske jag tänkte ungefär nåt i stil med att "Tur att du tycker att du är söt i alla fall..." men det sa jag inte.)
Sen skulle hennes kompis ta kaffe. Jag hade precis bytt termos med snutkaffe (originalkaffe?) och hon tog sin kopp och gick.
En minut senare kom hon tillbaka och klagade på att kaffet var kallt och gick tillbaka till sin plats.
Jag blev förbryllad och kände att jag var tvungen att kolla så att det inte hade blivit nåt fel på vår kaffetunna, så jag hällde upp en kopp. (Det är en av fördelarna med mitt jobb, man får ta sig en kopp kaffe lite nu och då.)
Jag brände mig på tungan. Inte för att koppen var extra varm, utan det var kaffet som svedde min tungspets.
Nu till en liten delavslutning i den här lektionen.
1. Pruta inte på sånt som du egentligen inte ska köpa. Pannkakorna är främst till barnen, och de kostar bara 20 kronor.
2. Om du ska pruta på något, betala inte med en femhundring för det kan sticka i ögonen på vissa.
3. Undvik att ha mjölk i kaffet om du vill att det ska vara hett. Alternativet, köp en Latte så du får varm mjölk. Den kostar bara 10 kronor extra.
Läxan till mig eller till dig som kanske jobbar på fik eller vill jobba på fik:
Vill du veta hur ditt möte med kunden har gått, vimlar det av indikationer. Den tydligaste är:
Om brickan står i brickvagnen när de gått så har mötet gått bra.
Om brickan står kvar på bordet när de gått så är det bara för dig att bära ut den i diskrummet. Skönt så.
Hoppas att den här lektionen har varit till nytta för dig. Om du har frågor eller synpunkter så går det bra att ställa dem i kommentarsfältet alternatvit komma ut till mig på fiket jag jobbar på.
Välkommen och tack för idag.
onsdag 17 november 2010
Sauce Bearnaise
Hej,
Jag har varit på Firma fest.
Det var jätte trevligt.
Jag hade tagit ett foto på min mat för att visa det här, men det verkar inte ha blivit något med det. Negativt.
Min mat var Fläsk filé och Pommes Frites, Haricot vertes, en Champinjon och Sauce Bearnaise. Rätten hette Bishops Special och jag var mycket intresserad av den här saucen som för mig var lite okänd.
Den var jätte god.
Maten får fyra av fem toasts.
Sällskapet får fler.
Och sen var det roligt att vi fick ha bystuge konferens också. Det var kul.
Tack för mig.
Hej då.
Jag har varit på Firma fest.
Det var jätte trevligt.
Jag hade tagit ett foto på min mat för att visa det här, men det verkar inte ha blivit något med det. Negativt.
Min mat var Fläsk filé och Pommes Frites, Haricot vertes, en Champinjon och Sauce Bearnaise. Rätten hette Bishops Special och jag var mycket intresserad av den här saucen som för mig var lite okänd.
Den var jätte god.
Maten får fyra av fem toasts.
Sällskapet får fler.
Och sen var det roligt att vi fick ha bystuge konferens också. Det var kul.
Tack för mig.
Hej då.
tisdag 16 november 2010
Stress om tablån
Tänkte skriva om det här med stress.
Ett brännande ämne som det är många som lider av, jag inkluderat. Jag tycker det är dags att skriva om det nu.
Ni vet den här stressen som infinner sig när man inser att man missar något. Som verkar jätteroligt. Som man missar.
Det har den senaste perioden hänt vid ett flertal tillfällen och jag har lidit enormt varje gång.
Det handlar om TV-program.
Min husfru och jag har en TV-tablå med lite olika program som vi brukar kolla på. På måndagar är det prio på CSI och ibland nåt kul program med Filip och Fredrik, på tisdagar är det House (och Desperate Houswives som spelas in på hårddisken för min frus skull), på onsdagar är jag ganska ledig eftersom det är Grey's Anatomy (som INTE får kompromissas med för då blir min fru VANSINNIG) men vi brukar spela in Berg flyttar in och kolla på det en annan dag. Torsdagen är ofta helt fri, TV-mässigt, men på fredagen är Idol en lågoddsare. Sen kan det även zappas över till Skavlan, men det är lite olika. Helgerna har länge varit vikta åt La Liga men det har även kunnat handla om någon långfilm i brist på dåliga matcher... Sen var ju "Så mycket bättre"ett ganska bra program, på lördagen men det har inte tatuerats in i tablån riktigt.
MEN. Så kommer det information från alla möjliga håll och kanter att jag missar en massa bra program! Programmet om Glada Hudik-teatern och Elvis och nu senast "Felix stör en ingenjör". Igår kom två (2) kommentarer från vänner på ett av de sociala nätverk jag använder att det var ett genialt program - OCH JAG MISSADE DET!
"Jamen det är väl inget problem - det är ju bara att kolla på SVT Play eller TV4 Play eller Kanal 5 Play eller nån av de andra Playkanalerna?" kanske du tänker.
Ja, men jag kan inte det. För jag har inte tid! Nedladdningstiderna med vårt mobila bredband gör att det inte funkar liksom... och sen så har jag ju alla av mina andra program att kolla på! Och så behöver jag ju uppdatera mig på mina sociala nätverk! Och så behöver jag ju kanske ta hand om våra barn! Och så kanske jag behöver jobba!
Så jag hinner inte. Utan blir stressad, av att jag missar något. Det gillar jag inte. Varken att missa något och sen att veta att jag missar det jag missar - det är störtjobbigt!
Hur ska man välja när allt är och verkar så grymt bra? Det är så stressande att jag finner inte ord!
Och förresten TV, ska inte det vara avkopplande? Svar på det?
Ett brännande ämne som det är många som lider av, jag inkluderat. Jag tycker det är dags att skriva om det nu.
Ni vet den här stressen som infinner sig när man inser att man missar något. Som verkar jätteroligt. Som man missar.
Det har den senaste perioden hänt vid ett flertal tillfällen och jag har lidit enormt varje gång.
Det handlar om TV-program.
Min husfru och jag har en TV-tablå med lite olika program som vi brukar kolla på. På måndagar är det prio på CSI och ibland nåt kul program med Filip och Fredrik, på tisdagar är det House (och Desperate Houswives som spelas in på hårddisken för min frus skull), på onsdagar är jag ganska ledig eftersom det är Grey's Anatomy (som INTE får kompromissas med för då blir min fru VANSINNIG) men vi brukar spela in Berg flyttar in och kolla på det en annan dag. Torsdagen är ofta helt fri, TV-mässigt, men på fredagen är Idol en lågoddsare. Sen kan det även zappas över till Skavlan, men det är lite olika. Helgerna har länge varit vikta åt La Liga men det har även kunnat handla om någon långfilm i brist på dåliga matcher... Sen var ju "Så mycket bättre"ett ganska bra program, på lördagen men det har inte tatuerats in i tablån riktigt.
MEN. Så kommer det information från alla möjliga håll och kanter att jag missar en massa bra program! Programmet om Glada Hudik-teatern och Elvis och nu senast "Felix stör en ingenjör". Igår kom två (2) kommentarer från vänner på ett av de sociala nätverk jag använder att det var ett genialt program - OCH JAG MISSADE DET!
"Jamen det är väl inget problem - det är ju bara att kolla på SVT Play eller TV4 Play eller Kanal 5 Play eller nån av de andra Playkanalerna?" kanske du tänker.
Ja, men jag kan inte det. För jag har inte tid! Nedladdningstiderna med vårt mobila bredband gör att det inte funkar liksom... och sen så har jag ju alla av mina andra program att kolla på! Och så behöver jag ju uppdatera mig på mina sociala nätverk! Och så behöver jag ju kanske ta hand om våra barn! Och så kanske jag behöver jobba!
Så jag hinner inte. Utan blir stressad, av att jag missar något. Det gillar jag inte. Varken att missa något och sen att veta att jag missar det jag missar - det är störtjobbigt!
Hur ska man välja när allt är och verkar så grymt bra? Det är så stressande att jag finner inte ord!
Och förresten TV, ska inte det vara avkopplande? Svar på det?
måndag 15 november 2010
Motvals
Förr i världen så var jag sjukt motvals. Vissa saker tyckte jag var onödiga, och då struntade jag i dem. Högaktningsfullt. Man skulle kunna tro att det var jag som myntade uttrycket "Internet, nej, det blir nog bara mest en fluga...", så motvals var jag.
Tänkte skriva lite om de sakerna här på Internet. Kanske blir det i kronologisk ordning, vi får se. Jag börjar nu i alla fall.
Klassfester. Det var aldrig min kopp te. Trodde jag. När jag gick i mellanstadiet. Jag brukade sitta hemma med en skål popcorn som jag kryddat med Aromat (denna gudomliga krydda) och en halv liter saft. Själv. Och lite knubbig.
Men så en gång gick jag på klassfest, jag tror det var hemma hos Anders A. Det var disco och jag var väl inte den vanaste av dansare direkt, men när jag fått ett par glas coca cola innaför min jumper så började jag också dansa. Tryckare var ganska mysigt, och när det blev sista dansen bjöds jag upp av Emma. Hon frågade chans på mig - och jag frös till is utan att få fram ett ord. Det var ju inte riktigt vad jag hade väntat mig och jag ville inte säga ja - och inte heller nej. Vad gör man då, som tafatt elvaåring utan särskild social kompetens och utan erfarenhet från liknande situationer?
Man ber om betänketid. Tills det rann ut i sanden... tog nog bara ett par månader.
Men nu då? Hur är det med klassfester nuförtiden? Tja, nu går jag ju inte i skolan längre och således inte heller på klassfester - men jag har i alla fall börjat gå. I lördags var det och på onsdag blir det - och jag gillar det mer än att sitta ensam hemma med en skål aromatpopcorn och lite saft.
Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig?
SMS. Jag hävdade med en dåres bestämdhet att om man inte kunde ödsla energin på att ringa och säga vad man ville ha sagt, så kunde det lika gärna vara osagt! SMS, den mest opersonliga och osociala sättet att kommunicera med vänner - på gränsen till respektlöst. Och snålt!
Men nu då? Ja, jag vet inte var det började nånstans men nu kan man säga att jag har ändrat inställning.
Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig?
Statusrader. Jag tyckte det var lite fånigt i början. Varför skulle man hålla på med sånt?
Men nu då? Jag säger inget så har jag ingenting sagt.
Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig?
Nu till något som jag fortfarande är lite motvals till.
Smileys. Varför? Det ser ju så nördigt ut med alla dessa glada gubbar som blinkar och räcker ut tungorna och tummen upp som man inte förstår vad det betyder och figurer som ser ut som grisar och allt annat märkligt! Varför kan man inte med sina ord beskriva vad man tycker eller känner?
Eller?
Så kommer det bli som med allt annat jag skrivit om... att jag kommer massanvända smileys och kanske bara skriver dessa inlägg i form av glada gubbar!
Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.
;-)
Tänkte skriva lite om de sakerna här på Internet. Kanske blir det i kronologisk ordning, vi får se. Jag börjar nu i alla fall.
Klassfester. Det var aldrig min kopp te. Trodde jag. När jag gick i mellanstadiet. Jag brukade sitta hemma med en skål popcorn som jag kryddat med Aromat (denna gudomliga krydda) och en halv liter saft. Själv. Och lite knubbig.
Men så en gång gick jag på klassfest, jag tror det var hemma hos Anders A. Det var disco och jag var väl inte den vanaste av dansare direkt, men när jag fått ett par glas coca cola innaför min jumper så började jag också dansa. Tryckare var ganska mysigt, och när det blev sista dansen bjöds jag upp av Emma. Hon frågade chans på mig - och jag frös till is utan att få fram ett ord. Det var ju inte riktigt vad jag hade väntat mig och jag ville inte säga ja - och inte heller nej. Vad gör man då, som tafatt elvaåring utan särskild social kompetens och utan erfarenhet från liknande situationer?
Man ber om betänketid. Tills det rann ut i sanden... tog nog bara ett par månader.
Men nu då? Hur är det med klassfester nuförtiden? Tja, nu går jag ju inte i skolan längre och således inte heller på klassfester - men jag har i alla fall börjat gå. I lördags var det och på onsdag blir det - och jag gillar det mer än att sitta ensam hemma med en skål aromatpopcorn och lite saft.
Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig?
SMS. Jag hävdade med en dåres bestämdhet att om man inte kunde ödsla energin på att ringa och säga vad man ville ha sagt, så kunde det lika gärna vara osagt! SMS, den mest opersonliga och osociala sättet att kommunicera med vänner - på gränsen till respektlöst. Och snålt!
Men nu då? Ja, jag vet inte var det började nånstans men nu kan man säga att jag har ändrat inställning.
Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig?
Statusrader. Jag tyckte det var lite fånigt i början. Varför skulle man hålla på med sånt?
Men nu då? Jag säger inget så har jag ingenting sagt.
Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig?
Nu till något som jag fortfarande är lite motvals till.
Smileys. Varför? Det ser ju så nördigt ut med alla dessa glada gubbar som blinkar och räcker ut tungorna och tummen upp som man inte förstår vad det betyder och figurer som ser ut som grisar och allt annat märkligt! Varför kan man inte med sina ord beskriva vad man tycker eller känner?
Eller?
Så kommer det bli som med allt annat jag skrivit om... att jag kommer massanvända smileys och kanske bara skriver dessa inlägg i form av glada gubbar!
Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.
;-)
Korta inlägg, del III
Känns lite som att jag twittrar, fast jag kan om jag vill skriva fler än 140 tecken. Undra vilka långa ord jag ska köra med så att det blir längre än ett tweet...?
Hyponeurokostiskadiafragmakontravibrationer var länge det längsta ordet jag kände till. Jag tror däremot att jag inte kan stava till det - så antingen är det här ett för kort eller för långt inlägg - eller så är det bara ett felstavat inlägg.
So sue me!
Hyponeurokostiskadiafragmakontravibrationer var länge det längsta ordet jag kände till. Jag tror däremot att jag inte kan stava till det - så antingen är det här ett för kort eller för långt inlägg - eller så är det bara ett felstavat inlägg.
So sue me!
Korta inlägg, del II
SMSade med min och mina syskons pappa imorse. Kändes lite fränt, och som att vi fick kontakt. De 42 åren som skiljer oss kändes färre - och det var han som gjorde tidsresan.
söndag 14 november 2010
Farsdagsresumé
Paket på köksbordet - två tidningar och en trisslott. (Ingen vinst)
Glada barn.
En ny follower på twitter.
Lämning av två barn hos svärföräldrar.
Vilodagsjobb med humor och lärdomar - ostkakans dag idag bland annat.
Vid arbetsdagens slut, söndagsfärd inkl mat hos/till svärföräldrar.
Samtal med pappa - det är ju som sagt fars dag!
Hemfärd med dubbla barn i baksätet. Ingen somnar ordentligt.
Sövningsförsök i stereo under flertal timmar - jag mest med son framför fotbollsunderhållning. Zlatanmål (du vet vad jag tycker om honom).
Nu är det nog bara jag vaken på min dag.
En bra dag.
Glada barn.
En ny follower på twitter.
Lämning av två barn hos svärföräldrar.
Vilodagsjobb med humor och lärdomar - ostkakans dag idag bland annat.
Vid arbetsdagens slut, söndagsfärd inkl mat hos/till svärföräldrar.
Samtal med pappa - det är ju som sagt fars dag!
Hemfärd med dubbla barn i baksätet. Ingen somnar ordentligt.
Sövningsförsök i stereo under flertal timmar - jag mest med son framför fotbollsunderhållning. Zlatanmål (du vet vad jag tycker om honom).
Nu är det nog bara jag vaken på min dag.
En bra dag.
lördag 13 november 2010
Skrocken skall segra?
Jag träffar en del kunder i mitt jobb.
Vissa träffar man mer än andra - vi kan kalla dem stamkunder.
Andra ser man för första gången - de kan vi kalla för förstagångskunder.
Sen finns det de som kommer ibland - de kan vi kalla iblandkunder.
Det finns trevliga kunder inom alla ovanstående kategorier och sen finns det kunder som man (läs jag) har något lite svårare för. Mest på grund av deras sätt och bemötande och eftersom det är ett beteende så kan de ju ändra sig (hoppas bara nån säger det till dem…)
I morse tänkte jag på en iblandkund. Som är av det lite svårare slaget att möta (eftersom jag har lite svårt för hennes sätt). Hon besökte oss i somras ett par gånger med sin familj (tur för henne att hon har några som gillar henne) och ett par veckor var hon på gränsen att avancera till stamkund.
Jag tänkte på, i morse, att det var lite skönt att hon inte kommit och handlat fika av mig på ett tag - eftersom hon har en förmåga att sno min energi som jag är så rädd om.
Vem tror ni kommer, mitt i den lilla lunchrusningen vi hade idag, med sitt energistjälande beteende?
Jo, självklart den personen som jag glatt mig åt att ha "saknat" den senaste tiden! Och vet du vad det värsta var? Jo, hon hade lärt sina kompisar hur man gör för att sno min energi!
Men jag försökte vara proffessionell och ge henne det hon önskade och sen lovade jag mig själv att aldrig igen tänka på sånt som jag INTE vill ska hända - för uppenbarligen så blir det alltid så.
Sen ville jag gå på kalasmiddag hos Bettan - och då blev det så.
Tydligen funkar skrocken och viljans makt åt båda håll.
Vissa träffar man mer än andra - vi kan kalla dem stamkunder.
Andra ser man för första gången - de kan vi kalla för förstagångskunder.
Sen finns det de som kommer ibland - de kan vi kalla iblandkunder.
Det finns trevliga kunder inom alla ovanstående kategorier och sen finns det kunder som man (läs jag) har något lite svårare för. Mest på grund av deras sätt och bemötande och eftersom det är ett beteende så kan de ju ändra sig (hoppas bara nån säger det till dem…)
I morse tänkte jag på en iblandkund. Som är av det lite svårare slaget att möta (eftersom jag har lite svårt för hennes sätt). Hon besökte oss i somras ett par gånger med sin familj (tur för henne att hon har några som gillar henne) och ett par veckor var hon på gränsen att avancera till stamkund.
Jag tänkte på, i morse, att det var lite skönt att hon inte kommit och handlat fika av mig på ett tag - eftersom hon har en förmåga att sno min energi som jag är så rädd om.
Vem tror ni kommer, mitt i den lilla lunchrusningen vi hade idag, med sitt energistjälande beteende?
Jo, självklart den personen som jag glatt mig åt att ha "saknat" den senaste tiden! Och vet du vad det värsta var? Jo, hon hade lärt sina kompisar hur man gör för att sno min energi!
Men jag försökte vara proffessionell och ge henne det hon önskade och sen lovade jag mig själv att aldrig igen tänka på sånt som jag INTE vill ska hända - för uppenbarligen så blir det alltid så.
Sen ville jag gå på kalasmiddag hos Bettan - och då blev det så.
Tydligen funkar skrocken och viljans makt åt båda håll.
fredag 12 november 2010
Fredag igen.
Tomt hus. Sånär som på mig och katten.
Märkligt att man inte saknar kossorna förrän båsen är tomma...
Märkligt att man inte saknar kossorna förrän båsen är tomma...
torsdag 11 november 2010
Det behövs inte mycket ibland på en torsdag
Idag var det lite roligt att kepsmannen ringde (eller mycket) och sen var det lite roligt att sig/hen inte gillade att promenera i snö.
Det gjorde min dag.
Det gjorde min dag.
onsdag 10 november 2010
Välkommen till KLIB
"Bekräftelse är den starkaste drivkraften för att göra bra saker."
Åh, jag har verkligen haft den här rubriken liggandes i mitt huvud länge nu och bara väntat på att inlägget ska få födas ut - och så vet jag inte hur jag ska börja. Men jag kanske kan skriva lite hur jag tänker?
Vissa människor har svårt för det här med uppmuntran. De kanske inte gillar att ge komplimanger eftersom de inte vill att den personen som får komplimangen ska bli uppblåst och dryg - vad vet jag?
Många (tror jag)(inklusive mig själv) har svårt att ta emot uppmuntran - eller kanske mer komplimanger - eftersom de inte vill verka förmer än andra, för det är ju lite fult att tycka så.
När man twittrar så är det väldigt många som retwittrar positiva tweets som de har fått från vänner eller fans - och vissa verkar störa sig på det. Jag har börjat gilla det jättemycket. Att folk gör så alltså.
Igår så skrev jag ett inlägg om det här med skrivkramp och jag fick jättemånga fina kommentarer och uppmuntrande ord och idag så har det varit en finfin dag! Sen att det fortsatte med att jag chattade med en fd kollega och hon berättade att hon och en annan kollega utnämnt mig till "Hotellbranschens bästa kollega" gjorde ju inte det hela sämre... men det är svårt att ta in det och sen skriva det här (men det känns bra.)
Jag tycker det är svårt att skriva om sånt här eftersom det känns som om jag bara är ute och fiskar efter fina ord om mig själv, men det är inte syftet med den här nya föreningen som vi startar här på Kavelmora Ink ikväll.
KLIB står för Klubben för Inbördes Beundran.
Jag tycker inte vi ska vara rädda för att uppmuntra varandra när vi gör nåt bra - för jag tror vi växer när vi hör att det vi gör är bra. Därför startar jag ikväll den här föreningen, där vi kan gilla det vi och andra gör!
Så du som läser det här: Du är jätteduktig som har läst ända hit idag! Kanon, verkligen.
Och så kära KLIBare, nu går vi ut och vågar uppmuntra oss!
Åh, jag har verkligen haft den här rubriken liggandes i mitt huvud länge nu och bara väntat på att inlägget ska få födas ut - och så vet jag inte hur jag ska börja. Men jag kanske kan skriva lite hur jag tänker?
Vissa människor har svårt för det här med uppmuntran. De kanske inte gillar att ge komplimanger eftersom de inte vill att den personen som får komplimangen ska bli uppblåst och dryg - vad vet jag?
Många (tror jag)(inklusive mig själv) har svårt att ta emot uppmuntran - eller kanske mer komplimanger - eftersom de inte vill verka förmer än andra, för det är ju lite fult att tycka så.
När man twittrar så är det väldigt många som retwittrar positiva tweets som de har fått från vänner eller fans - och vissa verkar störa sig på det. Jag har börjat gilla det jättemycket. Att folk gör så alltså.
Igår så skrev jag ett inlägg om det här med skrivkramp och jag fick jättemånga fina kommentarer och uppmuntrande ord och idag så har det varit en finfin dag! Sen att det fortsatte med att jag chattade med en fd kollega och hon berättade att hon och en annan kollega utnämnt mig till "Hotellbranschens bästa kollega" gjorde ju inte det hela sämre... men det är svårt att ta in det och sen skriva det här (men det känns bra.)
Jag tycker det är svårt att skriva om sånt här eftersom det känns som om jag bara är ute och fiskar efter fina ord om mig själv, men det är inte syftet med den här nya föreningen som vi startar här på Kavelmora Ink ikväll.
KLIB står för Klubben för Inbördes Beundran.
Jag tycker inte vi ska vara rädda för att uppmuntra varandra när vi gör nåt bra - för jag tror vi växer när vi hör att det vi gör är bra. Därför startar jag ikväll den här föreningen, där vi kan gilla det vi och andra gör!
Så du som läser det här: Du är jätteduktig som har läst ända hit idag! Kanon, verkligen.
Och så kära KLIBare, nu går vi ut och vågar uppmuntra oss!
tisdag 9 november 2010
Inspiration i byrålådan?
Jag har ju kommit på att det är roligt det här med att skriva på Internet, sådär som kändisarna och alla andra gör. Och det har ju gått ganska bra de här 260+ inläggen som har skrivits - ungefär ett om dagen.
Det har varit lite olika stil på inläggen och ofta (läs nästan alltid) har det speglat humör eller intresse just för stunden och jag har alltid strävat efter att underhålla mig själv och på ett terapeutiskt sätt få ut saker ur mina tankar. Gärna med humor.
Min husfru har ju som de flesta andra vuxit upp nånstans, och hennes föräldrahem har ett grannhus. Där har det under hela hennes uppväxt bott en familj och mannen i den familjen är pensionerad journalist. Vi brukar träffa dem ibland och han är en mycket intressant man och jag uppslattar att lyssna på och samtala med honom.
Han har kanske jobbat 250 år som journalist och borde väl veta det här med skrivning tänker jag..
Jag har de senaste dagarna fått sjuk skrivkramp. Det är så märkligt och jag vet inte vad det beror på - för tankarna är desamma hela tiden, och alltså borde de väl behöva komma ut nån stans? (Jag tänker att här vore en toppenplats, men det verkar inte tankarna tänka.)
Han, grannjournalisten, pratade nån gång om hur vanligt det var med inspiration i byrålådan.
Nu vet jag ju vad det är för något, och kanske inget som är att rekommendera när vi har en massa småbarn springande runtomkring här huset, öppnandes varje byrålåda eller tvättmaskin som finns tillgänglig så jag kommer nog inte skaffa nån sån inspiration.
Men det vore sjukt smidigt att ha en sån låda. Med lite olika roliga idéer som kunde funka här på Kavelmora Ink.
Men jag har ingen sån låda. Typiskt alltså. Och inget finns det i den lådan heller.
Det har varit lite olika stil på inläggen och ofta (läs nästan alltid) har det speglat humör eller intresse just för stunden och jag har alltid strävat efter att underhålla mig själv och på ett terapeutiskt sätt få ut saker ur mina tankar. Gärna med humor.
Min husfru har ju som de flesta andra vuxit upp nånstans, och hennes föräldrahem har ett grannhus. Där har det under hela hennes uppväxt bott en familj och mannen i den familjen är pensionerad journalist. Vi brukar träffa dem ibland och han är en mycket intressant man och jag uppslattar att lyssna på och samtala med honom.
Han har kanske jobbat 250 år som journalist och borde väl veta det här med skrivning tänker jag..
Jag har de senaste dagarna fått sjuk skrivkramp. Det är så märkligt och jag vet inte vad det beror på - för tankarna är desamma hela tiden, och alltså borde de väl behöva komma ut nån stans? (Jag tänker att här vore en toppenplats, men det verkar inte tankarna tänka.)
Han, grannjournalisten, pratade nån gång om hur vanligt det var med inspiration i byrålådan.
Nu vet jag ju vad det är för något, och kanske inget som är att rekommendera när vi har en massa småbarn springande runtomkring här huset, öppnandes varje byrålåda eller tvättmaskin som finns tillgänglig så jag kommer nog inte skaffa nån sån inspiration.
Men det vore sjukt smidigt att ha en sån låda. Med lite olika roliga idéer som kunde funka här på Kavelmora Ink.
Men jag har ingen sån låda. Typiskt alltså. Och inget finns det i den lådan heller.
Det här med syftningsfel, del II
Hej igen.
Vill bara upplysa dig som läser att jag nog kommer fortsätta syfta fel här på Kavelmora Ink. Jag är ett hopplöst fall, och det känns lite surt för en språkpolis som mig att inse att jag har syftningsproblem.
Förlåt om jag stör.
Med vänliga hälsningar.
Vill bara upplysa dig som läser att jag nog kommer fortsätta syfta fel här på Kavelmora Ink. Jag är ett hopplöst fall, och det känns lite surt för en språkpolis som mig att inse att jag har syftningsproblem.
Förlåt om jag stör.
Med vänliga hälsningar.
måndag 8 november 2010
Förtydligande på syftningsfel
Hej.
Förra inläggets rubrik blev ju lite tokig. Alla fick ju alltså läsa inlägget - det var bara en liten fråga till Andreas Carlsson som ändå hade kunnat höras om jag hade fått fråga den i radio.
Sorry om det blev nåt missförstånd, det var inte meningen.
Vi hörs.
Förra inläggets rubrik blev ju lite tokig. Alla fick ju alltså läsa inlägget - det var bara en liten fråga till Andreas Carlsson som ändå hade kunnat höras om jag hade fått fråga den i radio.
Sorry om det blev nåt missförstånd, det var inte meningen.
Vi hörs.
söndag 7 november 2010
En fråga bara till Andreas Carlsson
Lyssnade på återvinningsintervjun i P3 i fredags när jag jobbade. Andreas Carlsson (kanske känd från Idoljuryn?) var gäst och jag kom på en fråga som jag inte fick chansen att ställa, eftersom jag gjorde panini eller kokosbollar med pärlsocker eller helt enkelt inte var Hanna Fahl utan bara baristade i Sågmyra.
Eftersom han kanske läser det här, eftersom det finns på hela Internet det här med Kavelmora Ink, så ställer jag frågan och hoppas på svar.
- Hej Andreas. Jag tycker du är duktig på det du gör och jag är själv en liten kis som knåpar på en blogg här på Internet och jag undrar en sak. De inlägg som jag skriver lägger jag alltid ut, oavsett nivå. Hur är det med dina låtar? Hur många skriver du per, låt säga månad, som du väljer att INTE ge till nån världstjärna eller är allt du skriver så bra så du inte behöver kasta något?
Jag vill på inget sätt likna mig vid dig eller det du gör - för det vore orättvist mot dig att liknas vid en simpel bloggare som lägger ut alla sina inlägg, oavsett nivå - men jag skulle bara vilja veta hur du tänker. Tacksam för svar, och hälsa gärna Bagge.
Tack för att du tagit dig tid att läsa det här.
Med vänliga hälsningar,
Fredrik
Eftersom han kanske läser det här, eftersom det finns på hela Internet det här med Kavelmora Ink, så ställer jag frågan och hoppas på svar.
- Hej Andreas. Jag tycker du är duktig på det du gör och jag är själv en liten kis som knåpar på en blogg här på Internet och jag undrar en sak. De inlägg som jag skriver lägger jag alltid ut, oavsett nivå. Hur är det med dina låtar? Hur många skriver du per, låt säga månad, som du väljer att INTE ge till nån världstjärna eller är allt du skriver så bra så du inte behöver kasta något?
Jag vill på inget sätt likna mig vid dig eller det du gör - för det vore orättvist mot dig att liknas vid en simpel bloggare som lägger ut alla sina inlägg, oavsett nivå - men jag skulle bara vilja veta hur du tänker. Tacksam för svar, och hälsa gärna Bagge.
Tack för att du tagit dig tid att läsa det här.
Med vänliga hälsningar,
Fredrik
Kavelmorasöndag - korvgrillning
Jag skriver att jag gillar min fru mycket. Eftersom hon inte läser min blogg så får hon ju aldrig veta det, men driver man två bloggar så måste man väl inse fakta att hon inte hinner med den här tramsiga bloggen...
Men fördelen med att ha en så duktig skribent i familjen är ju att man kan fråga om vad man ska skriva när man inte riktigt kan komma på nåt själv. Jag verkar nämligen ha tappat bort inspirationen, och nån i byrålådan har jag aldrig egentligen haft. Då är det bra att ha en husfru som kan säga åt en vad man ska skriva!
"Vad tycker du att jag ska skriva nu, Helena?"
"Tja... du kan ju skriva om att jag.. eller vänta. Du kanske kan skriva om korvgrillning!"
Jamen dåså. Här har ni, upon request eller på order - välj själva:
Idag så hade vi en fri söndag. En vilodag. Solen sken och vi bjöds på sovmorgon. FET sovmorgon, ända till 07.40 fick jag sova! Jag vet, det är helt galet. Men sant faktiskt.
Soliga dagar i Kavelmora avnjuts bäst utomhus. Gärna vid grillplatsen, i goda vänners lag. Fick ett sms faktiskt när vi stod där ute och täljde stickor som bäst: "God fm. Hur var det med korv gillande idag.. får vi titta ut en vända?"
Jag gillar verkligen korv (även om inte alla kanske gör det). Han som skrev smset gillar att skoja med ord och även om det var oplanerat med stavningen så blev det klockrent.
Det finns mycket att skriva om korvgrillning och jag brukar gärna prata om det ämnet, eftersom det är ett ämne som är glödhett närhelst det pratas om.
Falukorv, Denniskorv, Vahettere-korvar, ja, listan kan göras lång.
Min favorit är nog ändå oslagbart Falukorven. Inte bara för att jag nu bor i Falun, utan helt enkelt för att den är så gammeldags god! Helst ska den grillas på pinne och gärna bara avnjutas med ketchup - direkt från pinnen.
Hja, så här blir det när superbloggerskan får önska. Fast ingen skugga ska falla på henne eftersom det är jag som knappat på tangenterna - så klandra inte henne nu bara!
Kanske ska jag skaffa lite inspiration och lägga det i byrålådan...
Men fördelen med att ha en så duktig skribent i familjen är ju att man kan fråga om vad man ska skriva när man inte riktigt kan komma på nåt själv. Jag verkar nämligen ha tappat bort inspirationen, och nån i byrålådan har jag aldrig egentligen haft. Då är det bra att ha en husfru som kan säga åt en vad man ska skriva!
"Vad tycker du att jag ska skriva nu, Helena?"
"Tja... du kan ju skriva om att jag.. eller vänta. Du kanske kan skriva om korvgrillning!"
Jamen dåså. Här har ni, upon request eller på order - välj själva:
Idag så hade vi en fri söndag. En vilodag. Solen sken och vi bjöds på sovmorgon. FET sovmorgon, ända till 07.40 fick jag sova! Jag vet, det är helt galet. Men sant faktiskt.
Soliga dagar i Kavelmora avnjuts bäst utomhus. Gärna vid grillplatsen, i goda vänners lag. Fick ett sms faktiskt när vi stod där ute och täljde stickor som bäst: "God fm. Hur var det med korv gillande idag.. får vi titta ut en vända?"
Jag gillar verkligen korv (även om inte alla kanske gör det). Han som skrev smset gillar att skoja med ord och även om det var oplanerat med stavningen så blev det klockrent.
Det finns mycket att skriva om korvgrillning och jag brukar gärna prata om det ämnet, eftersom det är ett ämne som är glödhett närhelst det pratas om.
Falukorv, Denniskorv, Vahettere-korvar, ja, listan kan göras lång.
Min favorit är nog ändå oslagbart Falukorven. Inte bara för att jag nu bor i Falun, utan helt enkelt för att den är så gammeldags god! Helst ska den grillas på pinne och gärna bara avnjutas med ketchup - direkt från pinnen.
Hja, så här blir det när superbloggerskan får önska. Fast ingen skugga ska falla på henne eftersom det är jag som knappat på tangenterna - så klandra inte henne nu bara!
Kanske ska jag skaffa lite inspiration och lägga det i byrålådan...
lördag 6 november 2010
Mellanrummet …
… har blivit Leonards rum.
"Jag äj nöjd" säger fyraåringen när Kavelmoranytt talar med honom.
Sovmorgon
Jag gillar det här att man blir supernöjd med att få sovmorgon till kvart över sju en lördagsmorgon. Det känns lite som att man vunnit 25 kr på triss - ni vet den känslan? Man vinner fast man inte får NÅNTING egentligen.
Härligt.
Härligt.
fredag 5 november 2010
torsdag 4 november 2010
Skoja inte med en clown
Man blir ju glad ibland..
Jeanschefen frågade mig idag om jag visste varför kannibaler inte äter clowner, och det visste jag inte såklart.
På tal om det med clowner så åt jag lunch med mina kollegor idag.
En av dem gick iväg för att göra ett ärende (läs kanske gå och pudra näsan) och vi som satt kvar vid borde skojade om att vi kanske skulle tramsa till det med hennes mat (läs det var mest jag som tramsade) och då kom jag och tänka på ett litet minne som jag vill dela med mig:
Du kanske har varit på läger någon gång?
Jag har varit det många gånger, och flest gånger har jag nog varit på Tannbäcksläger. Först som deltagare och sen som ledare.
Den här gången jag tänker på så var jag där som ledare, eller kanske till och med hjälpledare. För att du ska få hela bilden ska jag förklara hierarkin på Tannbäckslägrets struktur:
1. Deltagare. Man fick börja vara på läger typ när man gick i lågstadiet och man längtade till när man fick börja åka på läger.
2. Äldre deltagare. Man är i mellanstadieåldern och får kanske vara vice gruppledare för sitt lilla lag i tävlingarna eller när man hade kökstjänst.
3. Pre-hjälpledare. Man är fortfarande i deltagaråldern (alltså runt sjätteklassåldern) men man har lite för få kompisar bland de Äldre deltagarna men man har kompisar i Hjälpledaråldern så därför får man vara Pre-hjälpledare. Rättigheterna är desamma som för Hjälpledarna men man har inget egentligt ansvar.
4. Hjälpledare. Man är för gammal för att vara deltagare men man gillar att vara på läger alldeles för mycket så man vill inte sluta gå, så då blir man Hjälpledare. Hjälpledare har ett visst ansvar för sitt lilla lag och får även vara medansvarig vid vissa av måltidernas förberedande samt vid diskningar. Som Hjälpledare är man även med vid samlingarna och de är även de som först springer ut på nattjakterna av de Äldre deltagarna.
5. Matansvarig. Denna person har mest makt samtidigt som den inte har något egentligt ansvar förutom köket. Kanske en av de viktigaste personerna på ett läger.
6. Ledare. Dessa personer är vuxna och några har sina barn med på lägret. Andra är bara engagerade vuxna och de offrar ofta sin semester för att vara på läger. De har ett stort ansvar på lägret och springer nattjakt mest sista natten.
7. Lägergeneralens man. En person med kanske det bästa jobbet. Det krävs rätt person för den här positionen, och på Tannbäckslägret var det rätt person. Han ansvarade även för väckningen.
8. Lägerchefen. En person med övergripande ansvar. Bör spela gitarr eftersom det är hon som kör den långa välkomstsången i början på lägret. Och har koll på allt.
Just det här lägret var jag hjälpledare. Hade varit det ett par år och kallades kanske Senior Hjälpledare men det gjorde egentligen ingen skillnad.
Vi hade ätit middag och jag och någon eller några (jag vet att det finns de som förmodligen minns det här bättre, och jag ber om ursäkt om jag minns fel.) satt kvar vid ett av borden. En av Ledarna, som även var clown på vissa av kvällssamlingarna, kom och satte sig med en filochflingortallrik.
Han hann ta någon tugga när nån kom in och sa att han hade telefon, så han gick iväg. Vi som satt kvar kom på den briljanta idéen att salta hans mat så det gjorde vi.
Vi kunde knappt hålla oss för skratt när han kom tillbaka - men plötsligt insåg vi att han var onormalt lågmäld och han verkade lite nedslagen..
Han tog en tugga, tittade på skeden, suckade, ställde sig upp, tog med tallriken och gick bort till diskbänken och hällde ut filtallriken.
Det var inte den reaktionen vi eftersökte. Jag insåg att han förmodligen hade fått ett telefonsamtal av den inte så muntra sorten och att han kanske inte riktigt var in the mood för ett practical joke och sen dess har jag ofta tänkt på den här situationen när jag har varit practical joke-sugen.
Idag så gjorde jag inte något med min kollegas mat. Jag vill inte att den skulle smaka lustigt. Som clowner.
Jeanschefen frågade mig idag om jag visste varför kannibaler inte äter clowner, och det visste jag inte såklart.
På tal om det med clowner så åt jag lunch med mina kollegor idag.
En av dem gick iväg för att göra ett ärende (läs kanske gå och pudra näsan) och vi som satt kvar vid borde skojade om att vi kanske skulle tramsa till det med hennes mat (läs det var mest jag som tramsade) och då kom jag och tänka på ett litet minne som jag vill dela med mig:
Du kanske har varit på läger någon gång?
Jag har varit det många gånger, och flest gånger har jag nog varit på Tannbäcksläger. Först som deltagare och sen som ledare.
Den här gången jag tänker på så var jag där som ledare, eller kanske till och med hjälpledare. För att du ska få hela bilden ska jag förklara hierarkin på Tannbäckslägrets struktur:
1. Deltagare. Man fick börja vara på läger typ när man gick i lågstadiet och man längtade till när man fick börja åka på läger.
2. Äldre deltagare. Man är i mellanstadieåldern och får kanske vara vice gruppledare för sitt lilla lag i tävlingarna eller när man hade kökstjänst.
3. Pre-hjälpledare. Man är fortfarande i deltagaråldern (alltså runt sjätteklassåldern) men man har lite för få kompisar bland de Äldre deltagarna men man har kompisar i Hjälpledaråldern så därför får man vara Pre-hjälpledare. Rättigheterna är desamma som för Hjälpledarna men man har inget egentligt ansvar.
4. Hjälpledare. Man är för gammal för att vara deltagare men man gillar att vara på läger alldeles för mycket så man vill inte sluta gå, så då blir man Hjälpledare. Hjälpledare har ett visst ansvar för sitt lilla lag och får även vara medansvarig vid vissa av måltidernas förberedande samt vid diskningar. Som Hjälpledare är man även med vid samlingarna och de är även de som först springer ut på nattjakterna av de Äldre deltagarna.
5. Matansvarig. Denna person har mest makt samtidigt som den inte har något egentligt ansvar förutom köket. Kanske en av de viktigaste personerna på ett läger.
6. Ledare. Dessa personer är vuxna och några har sina barn med på lägret. Andra är bara engagerade vuxna och de offrar ofta sin semester för att vara på läger. De har ett stort ansvar på lägret och springer nattjakt mest sista natten.
7. Lägergeneralens man. En person med kanske det bästa jobbet. Det krävs rätt person för den här positionen, och på Tannbäckslägret var det rätt person. Han ansvarade även för väckningen.
8. Lägerchefen. En person med övergripande ansvar. Bör spela gitarr eftersom det är hon som kör den långa välkomstsången i början på lägret. Och har koll på allt.
Just det här lägret var jag hjälpledare. Hade varit det ett par år och kallades kanske Senior Hjälpledare men det gjorde egentligen ingen skillnad.
Vi hade ätit middag och jag och någon eller några (jag vet att det finns de som förmodligen minns det här bättre, och jag ber om ursäkt om jag minns fel.) satt kvar vid ett av borden. En av Ledarna, som även var clown på vissa av kvällssamlingarna, kom och satte sig med en filochflingortallrik.
Han hann ta någon tugga när nån kom in och sa att han hade telefon, så han gick iväg. Vi som satt kvar kom på den briljanta idéen att salta hans mat så det gjorde vi.
Vi kunde knappt hålla oss för skratt när han kom tillbaka - men plötsligt insåg vi att han var onormalt lågmäld och han verkade lite nedslagen..
Han tog en tugga, tittade på skeden, suckade, ställde sig upp, tog med tallriken och gick bort till diskbänken och hällde ut filtallriken.
Det var inte den reaktionen vi eftersökte. Jag insåg att han förmodligen hade fått ett telefonsamtal av den inte så muntra sorten och att han kanske inte riktigt var in the mood för ett practical joke och sen dess har jag ofta tänkt på den här situationen när jag har varit practical joke-sugen.
Idag så gjorde jag inte något med min kollegas mat. Jag vill inte att den skulle smaka lustigt. Som clowner.
tisdag 2 november 2010
Körövning med krydda för lycka
Fotboll är SÅ roligt att kolla på när det är underhållande. Ikväll var det fantastiskt underhållande och det var jätteroligt! Sen att MVP (i mitt tycke) var svensk med en fräsig frisyr gjorde ju inte det hela sämre..
Den här kvällen handlade annars om körövning. Ja, det stämmer.
Inte körövning för mig men för min kära husfru. Hon gillar det här med att sjunga, och det gör väl jag också egentligen.
Förr så var jag ju faktiskt med i en gospelkör och när man minns tillbaka så var det ju ganska kul att vara med i kör. Kanske var det för att jag även då brukade skoja och tramsa så mycket som jag kunde - samtidigt som jag försökte hålla mig väl med "Sångfröken Linda" och käka Fisherman's Friend för att kunna komma upp på de höga tenortonerna.
Men tillbaka till ikväll.
Hon, den här snygga som jag bor med, skulle alltså åka på körövning. Klockan sju.
För dig som har missat det så har vi begåvats med lite telningar som ibland är mer än en handfull (engelsk stavning, obs.) och särskilt runt sjusnåret brukar det vara lite hektiskt.
Tackolov för Teletubbies.
Alltså själva Teletubbies tror jag är lite luriga och jag är ganska säker på att de har ett hypnotiskt och manipulativt budskap som ingen egentligen fattar - men de gör sitt jobb!
Sig/Hen parkerades där medan Leod installerades framför Pippi på andra TV'n och så åkte husfrun.
Nervös och lite skakig blandade jag vällingen (och då passade det ju att jag var skakig) samtidigt som jag höll alla tummar jag hade över och så lockade jag med småmänniskorna upp till deras sovrum. Normalt brukar vi ju alltså vara två personer som gör den här manövern, men idag fick jag multitaska och agera för två.
Och det gick bra. Över förväntan bra. Riktigt gammeldags bra - till skillnad mot för förra veckan när jag ändå hade mina föräldrar som assistenter på kvällen här Helena åkte på massage...
Jämför man fotboll och barn som somnar lätt och huruvida det ena är roligare än det andra så vinner nog barn som somnar lätt.
Men om man lägger till en bra fotbollsmatch till barn som somnar lätt så har man en toppenkväll!
Och räcker inte det så är det bara att minnas tillbaka till Rejoice-tiden och HÄPP - så har du en riktigt lyckad kväll!
Den här kvällen handlade annars om körövning. Ja, det stämmer.
Inte körövning för mig men för min kära husfru. Hon gillar det här med att sjunga, och det gör väl jag också egentligen.
Förr så var jag ju faktiskt med i en gospelkör och när man minns tillbaka så var det ju ganska kul att vara med i kör. Kanske var det för att jag även då brukade skoja och tramsa så mycket som jag kunde - samtidigt som jag försökte hålla mig väl med "Sångfröken Linda" och käka Fisherman's Friend för att kunna komma upp på de höga tenortonerna.
Men tillbaka till ikväll.
Hon, den här snygga som jag bor med, skulle alltså åka på körövning. Klockan sju.
För dig som har missat det så har vi begåvats med lite telningar som ibland är mer än en handfull (engelsk stavning, obs.) och särskilt runt sjusnåret brukar det vara lite hektiskt.
Tackolov för Teletubbies.
Alltså själva Teletubbies tror jag är lite luriga och jag är ganska säker på att de har ett hypnotiskt och manipulativt budskap som ingen egentligen fattar - men de gör sitt jobb!
Sig/Hen parkerades där medan Leod installerades framför Pippi på andra TV'n och så åkte husfrun.
Nervös och lite skakig blandade jag vällingen (och då passade det ju att jag var skakig) samtidigt som jag höll alla tummar jag hade över och så lockade jag med småmänniskorna upp till deras sovrum. Normalt brukar vi ju alltså vara två personer som gör den här manövern, men idag fick jag multitaska och agera för två.
Och det gick bra. Över förväntan bra. Riktigt gammeldags bra - till skillnad mot för förra veckan när jag ändå hade mina föräldrar som assistenter på kvällen här Helena åkte på massage...
Jämför man fotboll och barn som somnar lätt och huruvida det ena är roligare än det andra så vinner nog barn som somnar lätt.
Men om man lägger till en bra fotbollsmatch till barn som somnar lätt så har man en toppenkväll!
Och räcker inte det så är det bara att minnas tillbaka till Rejoice-tiden och HÄPP - så har du en riktigt lyckad kväll!
Utvärdering
Testade att fråga "Kaffe Original eller Kaffe Special?" till första kunden idag.
Det gick sådär.
Istället för att bara låta henne ta lite bryggkaffe så stod vi och konverserade kring kaffealternativ i flera minuter.
Slutsats: Inte hundra procent bra namn.
Men jag ger inte upp. Och jag hoppas du inte heller gör det.
Det gick sådär.
Istället för att bara låta henne ta lite bryggkaffe så stod vi och konverserade kring kaffealternativ i flera minuter.
Slutsats: Inte hundra procent bra namn.
Men jag ger inte upp. Och jag hoppas du inte heller gör det.
måndag 1 november 2010
Frysa ihjäl eller svettas ihjäl. Vad väljer du?
Min husfru jobbar på kontor.
Vi var där idag. Hela Cirkus Timeus gick dit efter att vi hade "mayhemat" banken i en knapp halvtimme. Varför måste det alltid vara så varmt överallt? Har inte lokaler som välkomnar barnfamiljer nåt som kan liknas vid AC? Man måste alltid svettas ihjäl litegrann, särskilt när man oroar sig för att inredning ska gå sönder. Det skulle nog underlätta om man inte var så varm...
Hursomhelst.
På husfruns jobb var det lite svalare. Vi tog vägen förbi där för att byta filter på Singo. Vår stackars bankman, som för övrigt hade slips (och i min värld så blir allt lite varmare med slips), måste ha njutit hejdlöst när han öppnade dörren ut till kontorslandskapet av att äntligen få andas frisk luft - samtidigt som han nog både glatt sig och förargat sig över att ha erbjudit oss ett separat mötesrum...
Eftersom det var lite svalare bestämde vi oss för att värma oss med en liten kopp kaffe från personalrummet (eller vaddå "eftersom det var lite svalare..." Vi var kaffesugna helt enkelt. Who am I kidding med lite flashigt bloggskrivande?).
Personalrummet ligger en trappa upp, och vi bestämde oss för att ta trappan.
Vi kom upp innan resten av kollegorna hann upp, men helt plötsligt så vällde de in.
Ja, först hade Cirkus Timeus vällt in och börjat med sin sedvanliga crazy show, spexande och springande om vartannat.
Jag försökte hälsa trevligt på husfruns kollegor samtidigt som jag oroade mig att kidsen skulle riva hela fikarummet samtidigt som jag ville verka lite oberörd - man vill ju inte framstå som en okontrollinnehavande förälder i det där forumet! Det räcker ju med ett hembesök per dag, om man säger som så...
Tur att våra barn är söta. (Det har de från sin mor.)
"Åh, vilka lockar de har!" ... "Men vad glada de verkar..." (Jo, jag tackar jag. Just nu kanske?) "Tänk vad fina de är, är det inte mysigt med de när de är såhär små?" ...
Ja, såhär lät det från glada kvinnor i varierande åldrar (det var faktiskt de som pratade med oss, de två män jag mötte hälsade bara nickande) som förmodligen hade utflugna barn där hemma.
Och jag blev varm igen. Varm i hjärtat. Inte svettvarm, utan bara skönt stoltvarm.
Fastän de springer runt och vimsar på och kastar sig på golvet och åmar sig och klänger och drar i allt så blir jag stolt. Att vi har begåvats med våra barn och att de är som de är. Även om jag sliter mitt grånande hår av frustration större delen av tiden när de bråkar och gnäller så är det som bortblåst när jag tänker ett steg till och värmen sprider sig i hjärtat.
Den värmen är skön.
Vi var där idag. Hela Cirkus Timeus gick dit efter att vi hade "mayhemat" banken i en knapp halvtimme. Varför måste det alltid vara så varmt överallt? Har inte lokaler som välkomnar barnfamiljer nåt som kan liknas vid AC? Man måste alltid svettas ihjäl litegrann, särskilt när man oroar sig för att inredning ska gå sönder. Det skulle nog underlätta om man inte var så varm...
Hursomhelst.
På husfruns jobb var det lite svalare. Vi tog vägen förbi där för att byta filter på Singo. Vår stackars bankman, som för övrigt hade slips (och i min värld så blir allt lite varmare med slips), måste ha njutit hejdlöst när han öppnade dörren ut till kontorslandskapet av att äntligen få andas frisk luft - samtidigt som han nog både glatt sig och förargat sig över att ha erbjudit oss ett separat mötesrum...
Eftersom det var lite svalare bestämde vi oss för att värma oss med en liten kopp kaffe från personalrummet (eller vaddå "eftersom det var lite svalare..." Vi var kaffesugna helt enkelt. Who am I kidding med lite flashigt bloggskrivande?).
Personalrummet ligger en trappa upp, och vi bestämde oss för att ta trappan.
Vi kom upp innan resten av kollegorna hann upp, men helt plötsligt så vällde de in.
Ja, först hade Cirkus Timeus vällt in och börjat med sin sedvanliga crazy show, spexande och springande om vartannat.
Jag försökte hälsa trevligt på husfruns kollegor samtidigt som jag oroade mig att kidsen skulle riva hela fikarummet samtidigt som jag ville verka lite oberörd - man vill ju inte framstå som en okontrollinnehavande förälder i det där forumet! Det räcker ju med ett hembesök per dag, om man säger som så...
Tur att våra barn är söta. (Det har de från sin mor.)
"Åh, vilka lockar de har!" ... "Men vad glada de verkar..." (Jo, jag tackar jag. Just nu kanske?) "Tänk vad fina de är, är det inte mysigt med de när de är såhär små?" ...
Ja, såhär lät det från glada kvinnor i varierande åldrar (det var faktiskt de som pratade med oss, de två män jag mötte hälsade bara nickande) som förmodligen hade utflugna barn där hemma.
Och jag blev varm igen. Varm i hjärtat. Inte svettvarm, utan bara skönt stoltvarm.
Fastän de springer runt och vimsar på och kastar sig på golvet och åmar sig och klänger och drar i allt så blir jag stolt. Att vi har begåvats med våra barn och att de är som de är. Även om jag sliter mitt grånande hår av frustration större delen av tiden när de bråkar och gnäller så är det som bortblåst när jag tänker ett steg till och värmen sprider sig i hjärtat.
Den värmen är skön.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
