onsdag 10 november 2010

Välkommen till KLIB

"Bekräftelse är den starkaste drivkraften för att göra bra saker."

Åh, jag har verkligen haft den här rubriken liggandes i mitt huvud länge nu och bara väntat på att inlägget ska få födas ut - och så vet jag inte hur jag ska börja. Men jag kanske kan skriva lite hur jag tänker?

Vissa människor har svårt för det här med uppmuntran. De kanske inte gillar att ge komplimanger eftersom de inte vill att den personen som får komplimangen ska bli uppblåst och dryg - vad vet jag?
Många (tror jag)(inklusive mig själv) har svårt att ta emot uppmuntran - eller kanske mer komplimanger - eftersom de inte vill verka förmer än andra, för det är ju lite fult att tycka så.

När man twittrar så är det väldigt många som retwittrar positiva tweets som de har fått från vänner eller fans - och vissa verkar störa sig på det. Jag har börjat gilla det jättemycket. Att folk gör så alltså.

Igår så skrev jag ett inlägg om det här med skrivkramp och jag fick jättemånga fina kommentarer och uppmuntrande ord och idag så har det varit en finfin dag! Sen att det fortsatte med att jag chattade med en fd kollega och hon berättade att hon och en annan kollega utnämnt mig till "Hotellbranschens bästa kollega" gjorde ju inte det hela sämre... men det är svårt att ta in det och sen skriva det här (men det känns bra.)

Jag tycker det är svårt att skriva om sånt här eftersom det känns som om jag bara är ute och fiskar efter fina ord om mig själv, men det är inte syftet med den här nya föreningen som vi startar här på Kavelmora Ink ikväll.

KLIB står för Klubben för Inbördes Beundran.

Jag tycker inte vi ska vara rädda för att uppmuntra varandra när vi gör nåt bra - för jag tror vi växer när vi hör att det vi gör är bra. Därför startar jag ikväll den här föreningen, där vi kan gilla det vi och andra gör!

Så du som läser det här: Du är jätteduktig som har läst ända hit idag! Kanon, verkligen.

Och så kära KLIBare, nu går vi ut och vågar uppmuntra oss!

10 kommentarer:

  1. Gert (eller modedoktorn?)10 november 2010 20:57

    ÄNTLIGEN!

    SvaraRadera
  2. Jag lär mig... sakta men säkert. Nu snöskottning. (Visst hette han den där tyske doktorn också Gert?)

    SvaraRadera
  3. KLIB for life! Ska nog tatuera in det i nacken tror jag...

    SvaraRadera
  4. Tack för uppmuntran, det var en fin text!

    SvaraRadera
  5. Tack Daniel. Jag blir glad att du gillade den! Och den är till dig eftersom du är så bra.

    SvaraRadera
  6. Nu börjar du komma igång Fredrik. Bra där. Bra.

    SvaraRadera
  7. Tack doktorn. Jag lär mig, sakta men säkert…

    SvaraRadera
  8. Ja det är bra Frippers, ta det i din egen takt. I början var du lite gnällig och larvade bort varenda komplimang ang denna trevliga blogg, men nu börjar det lossna tror jag? (Tur att du inte tog namnet KIB förresten. Så hette bibblan på KI och det hade inte känts lika relaxed för mig...)

    SvaraRadera
  9. Tack igen. Jag tror jag mår bättre när jag trampar lite lagom på Jante även om det känns lite märkligt att få så fina ord skrivna om det jag knåpat ihop.
    Hja, det var tur med namnet! Det hade kanske sabbat så mycket att jag tappat dig som läsare - och det hade varit fruktansvärt. Jag vill verkligen att det här ska vara ett relaxed ställe - lite som ett café med sköna fotöljer med glossiga magasin på borden - inte nåt stressande unibibliotek med dåliga vibbar!
    Hälsa han med tidningarna också att vi ses här i "kavlis" om två veckor (om inte förr). Tack igen för dina ord. /Frippep

    SvaraRadera