Skoja inte med en clown

Man blir ju glad ibland..
Jeanschefen frågade mig idag om jag visste varför kannibaler inte äter clowner, och det visste jag inte såklart.

På tal om det med clowner så åt jag lunch med mina kollegor idag.
En av dem gick iväg för att göra ett ärende (läs kanske gå och pudra näsan) och vi som satt kvar vid borde skojade om att vi kanske skulle tramsa till det med hennes mat (läs det var mest jag som tramsade) och då kom jag och tänka på ett litet minne som jag vill dela med mig:

Du kanske har varit på läger någon gång?
Jag har varit det många gånger, och flest gånger har jag nog varit på Tannbäcksläger. Först som deltagare och sen som ledare.
Den här gången jag tänker på så var jag där som ledare, eller kanske till och med hjälpledare. För att du ska få hela bilden ska jag förklara hierarkin på Tannbäckslägrets struktur:
1. Deltagare. Man fick börja vara på läger typ när man gick i lågstadiet och man längtade till när man fick börja åka på läger.
2. Äldre deltagare. Man är i mellanstadieåldern och får kanske vara vice gruppledare för sitt lilla lag i tävlingarna eller när man hade kökstjänst.
3. Pre-hjälpledare. Man är fortfarande i deltagaråldern (alltså runt sjätteklassåldern) men man har lite för få kompisar bland de Äldre deltagarna men man har kompisar i Hjälpledaråldern så därför får man vara Pre-hjälpledare. Rättigheterna är desamma som för Hjälpledarna men man har inget egentligt ansvar.
4. Hjälpledare. Man är för gammal för att vara deltagare men man gillar att vara på läger alldeles för mycket så man vill inte sluta gå, så då blir man Hjälpledare. Hjälpledare har ett visst ansvar för sitt lilla lag och får även vara medansvarig vid vissa av måltidernas förberedande samt vid diskningar. Som Hjälpledare är man även med vid samlingarna och de är även de som först springer ut på nattjakterna av de Äldre deltagarna.
5. Matansvarig. Denna person har mest makt samtidigt som den inte har något egentligt ansvar förutom köket. Kanske en av de viktigaste personerna på ett läger.
6. Ledare. Dessa personer är vuxna och några har sina barn med på lägret. Andra är bara engagerade vuxna och de offrar ofta sin semester för att vara på läger. De har ett stort ansvar på lägret och springer nattjakt mest sista natten.
7. Lägergeneralens man. En person med kanske det bästa jobbet. Det krävs rätt person för den här positionen, och på Tannbäckslägret var det rätt person. Han ansvarade även för väckningen.
8. Lägerchefen. En person med övergripande ansvar. Bör spela gitarr eftersom det är hon som kör den långa välkomstsången i början på lägret. Och har koll på allt.

Just det här lägret var jag hjälpledare. Hade varit det ett par år och kallades kanske Senior Hjälpledare men det gjorde egentligen ingen skillnad.
Vi hade ätit middag och jag och någon eller några (jag vet att det finns de som förmodligen minns det här bättre, och jag ber om ursäkt om jag minns fel.) satt kvar vid ett av borden. En av Ledarna, som även var clown på vissa av kvällssamlingarna, kom och satte sig med en filochflingortallrik.
Han hann ta någon tugga när nån kom in och sa att han hade telefon, så han gick iväg. Vi som satt kvar kom på den briljanta idéen att salta hans mat så det gjorde vi.
Vi kunde knappt hålla oss för skratt när han kom tillbaka - men plötsligt insåg vi att han var onormalt lågmäld och han verkade lite nedslagen..
Han tog en tugga, tittade på skeden, suckade, ställde sig upp, tog med tallriken och gick bort till diskbänken och hällde ut filtallriken.

Det var inte den reaktionen vi eftersökte. Jag insåg att han förmodligen hade fått ett telefonsamtal av den inte så muntra sorten och att han kanske inte riktigt var in the mood för ett practical joke och sen dess har jag ofta tänkt på den här situationen när jag har varit practical joke-sugen.

Idag så gjorde jag inte något med min kollegas mat. Jag vill inte att den skulle smaka lustigt. Som clowner.