Skrocken skall segra?

Jag träffar en del kunder i mitt jobb.
Vissa träffar man mer än andra - vi kan kalla dem stamkunder.
Andra ser man för första gången - de kan vi kalla för förstagångskunder.
Sen finns det de som kommer ibland - de kan vi kalla iblandkunder.
Det finns trevliga kunder inom alla ovanstående kategorier och sen finns det kunder som man (läs jag) har något lite svårare för. Mest på grund av deras sätt och bemötande och eftersom det är ett beteende så kan de ju ändra sig (hoppas bara nån säger det till dem…)
I morse tänkte jag på en iblandkund. Som är av det lite svårare slaget att möta (eftersom jag har lite svårt för hennes sätt). Hon besökte oss i somras ett par gånger med sin familj (tur för henne att hon har några som gillar henne) och ett par veckor var hon på gränsen att avancera till stamkund.
Jag tänkte på, i morse, att det var lite skönt att hon inte kommit och handlat fika av mig på ett tag - eftersom hon har en förmåga att sno min energi som jag är så rädd om.

Vem tror ni kommer, mitt i den lilla lunchrusningen vi hade idag, med sitt energistjälande beteende?
Jo, självklart den personen som jag glatt mig åt att ha "saknat" den senaste tiden! Och vet du vad det värsta var? Jo, hon hade lärt sina kompisar hur man gör för att sno min energi!
Men jag försökte vara proffessionell och ge henne det hon önskade och sen lovade jag mig själv att aldrig igen tänka på sånt som jag INTE vill ska hända - för uppenbarligen så blir det alltid så.

Sen ville jag gå på kalasmiddag hos Bettan - och då blev det så.
Tydligen funkar skrocken och viljans makt åt båda håll.