Motvals

Förr i världen så var jag sjukt motvals. Vissa saker tyckte jag var onödiga, och då struntade jag i dem. Högaktningsfullt. Man skulle kunna tro att det var jag som myntade uttrycket "Internet, nej, det blir nog bara mest en fluga...", så motvals var jag.
Tänkte skriva lite om de sakerna här på Internet. Kanske blir det i kronologisk ordning, vi får se. Jag börjar nu i alla fall.

Klassfester. Det var aldrig min kopp te. Trodde jag. När jag gick i mellanstadiet. Jag brukade sitta hemma med en skål popcorn som jag kryddat med Aromat (denna gudomliga krydda) och en halv liter saft. Själv. Och lite knubbig.
Men så en gång gick jag på klassfest, jag tror det var hemma hos Anders A. Det var disco och jag var väl inte den vanaste av dansare direkt, men när jag fått ett par glas coca cola innaför min jumper så började jag också dansa. Tryckare var ganska mysigt, och när det blev sista dansen bjöds jag upp av Emma. Hon frågade chans på mig - och jag frös till is utan att få fram ett ord. Det var ju inte riktigt vad jag hade väntat mig och jag ville inte säga ja - och inte heller nej. Vad gör man då, som tafatt elvaåring utan särskild social kompetens och utan erfarenhet från liknande situationer?
Man ber om betänketid. Tills det rann ut i sanden... tog nog bara ett par månader.

Men nu då? Hur är det med klassfester nuförtiden? Tja, nu går jag ju inte i skolan längre och således inte heller på klassfester - men jag har i alla fall börjat gå. I lördags var det och på onsdag blir det - och jag gillar det mer än att sitta ensam hemma med en skål aromatpopcorn och lite saft.
Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig?

SMS. Jag hävdade med en dåres bestämdhet att om man inte kunde ödsla energin på att ringa och säga vad man ville ha sagt, så kunde det lika gärna vara osagt! SMS, den mest opersonliga och osociala sättet att kommunicera med vänner - på gränsen till respektlöst. Och snålt!

Men nu då? Ja, jag vet inte var det började nånstans men nu kan man säga att jag har ändrat inställning.
Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig?

Statusrader. Jag tyckte det var lite fånigt i början. Varför skulle man hålla på med sånt?
Men nu då? Jag säger inget så har jag ingenting sagt.
Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig?

Nu till något som jag fortfarande är lite motvals till.
Smileys. Varför? Det ser ju så nördigt ut med alla dessa glada gubbar som blinkar och räcker ut tungorna och tummen upp som man inte förstår vad det betyder och figurer som ser ut som grisar och allt annat märkligt! Varför kan man inte med sina ord beskriva vad man tycker eller känner?
Eller?
Så kommer det bli som med allt annat jag skrivit om... att jag kommer massanvända smileys och kanske bara skriver dessa inlägg i form av glada gubbar!

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.
;-)