tisdag 28 februari 2012

Ett brev till mina barn

Hej Leonard, Signe och Henry,

Ni kan ju inte läsa, men jag ville ändå bara skriva ett litet brev till er.
Jag tycker så väldigt mycket om er.
Det är inte så roligt att vara magsjuka, det förstår jag på er. Ni är tappra, det ska ni veta.
Ni är väldigt roliga.
Leonard, du med dina klurigheter och snällheter som du fixar runt med. När du springer runt och tänker - jag gillar det verkligen! Blir du aldrig anfådd?
Henry, din energi. Jag hoppas att du har kul här hos oss.
Signe, du fantasirika. Jag tror du kommer klara allt.

Sen vi då. Er mamma och jag. Vi försöker så gott vi kan. (Hon är en väldigt bra mamma, eran mamma - det har ni märkt va?)
Jag är bara väldigt trött emellanåt. När ni leker och stojar så är det som om ljudet blir pilar som skjuts in i mina öron, min hud är så tunn.
Henry - du vill ju bara göra grejer som är lite utmanande. Förlåt mig för att jag säger nej så ofta. Du är världens finaste. Dina pigga ögon.
Leonard - dina frågor tjatar hål på min hjärna. Sluta aldrig fråga, jag vill orka svara dig som en pappa ska försöka kunna. Jag är stolt över dig.
Signe - din envishet gör mig galen. Fortsätt så, du kommer gå långt med den. Du är världens bästa på att kramas.

Jag vet inte riktigt varför jag mår såhär. Varför jag ena dagen är världens "bästa" pappa för att nästa sekund bli en tråkfarsa utan nån humor.
Bara så ni vet så försöker jag komma på vad det är för nåt som gör det så, och jag vill också att det ska bli bra snart. Jättesnart.
För jag vill att ni ska ha en bra pappa som orkar med. Som vill leka, som vill laga mat med er, som vill måla och kladda med er, som vill gå ut i skogen tillsammans med er, som vill ta med er till slalombackar och badhus, som vill vara med er. Som pappa.
En som ni kan komma till om ni funderar nåt. En som kan försöka hjälpa er.

Så vill jag bara säga att ni inte ska ta på er nån skuld för hur jag mår.
Aldrig.
Jag tycker om er.

Kram Pappa

7 kommentarer:

  1. Ville bara säga att det var väldigt fint skrivet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då vill jag gärna säga tack.

      Radera
  2. Du vet var vi bor va? På det stället finns nån som varit och ibland fortfarande är i samma kostym som du, och då menar jag bildligt, bli inte orolig ;) När jag var i din kostym hade jag svårt att prata om det. Jag hoppas att du har lättare för det. Och om du vill prata med nån annan än terran och frugan, så finns det en ordpolis här som väldigt gärna lånar ut ett öra eller två, och det är INTE bara som jag säjer. Kanske vi kan dela erfarenheter och förhoppningsvis bli hjälpt av det. Fundera på det ett tag du, och så hör du av dig, men bara om du känner för det :) Kramar /Ordpolisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet EXAKT var ni bor! Om jag säger såhär: "Vi hörs!" vad säger du då?
      Kram

      Radera
  3. Då säjer jag Trevligt!! /OP

    SvaraRadera
  4. Tårarna rinner när jag läser detta. För att jag får en känsla av igenkänning, och för att det är så rasande vackert skrivet. Hang in there. Barnen klarar det för att du klarar det. Så måste det vara? Kom ihåg att spara detta till dem! (Brevet, inte min kommentar.) Kram till dig och din älskade familj! De vet att du älskar dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska klara det, såklart. Vi är många som känner lika, märker jag. Vi får stötta varandra? Kram och torka tårarna nu.

      Radera