En till person att tacka.
Min fru.
Kalaset, den här helgen, det här livet - hade inte blivit så mycket utan dig. Inget alls faktiskt.
Jag är kass på att säga det, det vet jag. Men jag tänker det så ofta.
Tretton år and counting har du stått ut med mig. Du behöver mer än guldstjärnor för det.
Önskar att jag kunde ge dig en knippe guld och ett par gröna skogar, men just nu är jag lite kort om just dom grejerna.
Vad jag i dagsläget kan ge dig är nå mycket mindre än vad du förtjänar, men jag jobbar på det.
Tack för att du är den du är.
söndag 12 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Och så får du inte glömma att du har ett vackert hjärta du med. Att vi jobbar ju som team. Att nästa gång är det jag som ligger och svamlar i feberyra och hör hur du donar med barn och allt som behöver göras. Att jag kan falla ich du tar emot, precis som en teambuildningsövning. För att vi litar på varandra. För att det va väl det vi kom överens om den där varma sommardagen 2002 då vi sa "ja,tack" till varandra? Eller? (och så gick fina föräldrarna liksom in i dealen) Men grym på att fixa barnkalas, jorå, det e jag allt :)
SvaraRadera