Idag gjorde min kompis Marcus mig glad när han skickade den här bilden. Jag fattar inte hur han gjorde det, men han gjorde det.
Jag har fortsatt skrivkramp i min hjärna och det beror på en hel massa grejer. Osäkerhet på vad jag kan dela, dålig självkänsla som är helt obefogad, tankar på att det kanske inte är så himla intressant att läsa om vad jag har att säga.
Och så vidare.
Emellanåt så mår jag fint, känner mig glad och stark. Nästa sekund - verkligen NÄSTA SEKUND, så är det tråk och låghet. Jag vet att det gråa gör att färgen syns bättre, det har min smarta kompis sagt, men det är ändå alltid roligare att skriva i pastell. Att göra saker i pastell.
Det går liksom inte att hindra det här heller. Men jag försöker härda ut skrivkrampen och bergochdalbanan och så kanske det glimtar till ibland här på Kavelmora Ink.
För det finns glädjeämnen också. Som att vi bor i paradiset, till exempel. Och får vi bara slippa den här magsjukan så kan vi ju räkna oss som friska (nåja) också.
Och ibland så kommer det ju en bild skickad på twittern, och då blir man ju glad.
måndag 27 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar