Dagens Caféskola. Från gårdagen. Lite av en revival.

Igår gjorde jag ett besök på ett café. Det var min fru och vår gemensamt äldste son.
Först gick vi in på ett trevligt café som dessvärre saknade bakverk innehållande choklad. Men jag kände Baristan.
Här kom vi till ett dilemma. Hur skulle vi nu göra? Skulle vi smyga ut och inte låtsas om att sonen hade plockat upp en glass ur frysen och förmodligen skulle misstycka om vi lämnade etablissemanget? Skulle vi välja att stanna kvar, trots att det inte fanns något som attraherade våra (min frus) smakpreferenser och avnjuta ett sällsynt cafébesök med en fadd smak av missnöje? HUR GÖRA?

I ett sånt här läge skulle man behöva en Caféskola, hann jag tänka innan jag insåg att den Caféskola jag känner till är nedlagd. Finns det någon ny? Jag vet inte.

Men det har ju funnits en Caféskola, hann jag också tänka - så nu gällde det bara att minnas vad man skulle göra i sådana här situationer! Snabbt!

Attityden.

Det var ett ord som direkt kom till mig. Att vara trevlig. Det kunde väl inte gå fel då?
Så jag gick fram till Baristan, som jag känner.
Hälsade och tyckte ånyo att det är drygt med namndyslexi eftersom jag inte kom på hans namn på rak arm. Frågade om det fanns något mer chokladigt än det som fanns i montern, eftersom vi (min fru) var väldigt sugen på det. Han, serviceminded som han var, gick in i köket och kom ut med en årstidskaka. Som vi inte var sugen på.
Så här drabbades vi av ännu ett dilemma: Baristan hade gjort sig till, lämnat sin comfort zone bakom kassan för att go the extra mile för oss - och så kom han tillbaka med något som vi inte ville ha! Hur skulle vi göra nu, utan att han skulle bli ledsen (to our faces).
Jag tog till attityden igen.
Sa som det var. Att vi inte var sugna på kakan men att vi gärna kom tillbaka en annan gång. Samtidigt log jag och pratade vidare lite om hur trevligt det är med cafébesök men att det inte händer så ofta..
Och jag upplevde det som att Baristan förstod oss!
Vi kramades, slängde slängkyssar och lovade att skriva vykort till varandra. Eller vad skriver jag?! Det gjorde vi ju inte. Jag spårar ju ur här! Ursäkta.
Vi sa hejdå och så gick vi. Med en trevlig attityd.

Och på nästa café fanns det chokladbakverk. Och en cheesecake som fick en trea av Baristan och av mig.

En lyckad Caféupplevelse. Tur att Caféskolan har funnits.