söndag 19 februari 2012

En helg som ett manuskript

Fredag:
Scen 1
Jag åker till djursjukhuset med Scott. Han ska bli kastrerad, vaccinerad och tatuerad. Skriver ett tweet om att "han inte har en aning vad som väntar". Får tillbaka ett roligt tweet av en av Sveriges roligaste: "Han lär ju märka det när han ska komma till skott."
Ridå.

Scen 2
En man kommer in på mitt kontor. Han har ett paket som han ger till mig. Jag ger honom en kram.
Ridå.

Scen 3
Min fru skickar ett meddelande. Jag får åka och hämta vår son. Han blir min assistent för resten av dagen.
Ridå.

Scen 4
På Spåret-final. En resa handlar om stan där vi hade vår bröllopsfest. Sista resan tar jag på tio poäng. Knappt 30 poäng. Under eftertexterna äter jag och min fru upp det som var i paketet från scen 2.
Ridå.

Lördag:
Scen 1
Grått. Vi får besök av Nigge med son. Fina samtal utspelas och glada barn stimmar omkring. Vi äter pannkakor.
Ridå.

Scen 2
På eftermiddagen lämnar Nigge med son Kavelmora och Killen med den stora hallen kommer. Han har sin familj med sig. Barn börjar leka, vuxna börjar prata - stämningen bibehåller den lätthet som Nigge bidrog till under förmiddagen. Mat äts och Mästersnickaren kommer in och blir bjuden på finkaffe.
Barn läggs.
Ridå.

Scen 3
Melodifestivalen sätts igång och jag längtar efter Sherlock.
Till slut tar eländet slut och Sherlock börjar. Jag sitter i fåtöljen och de andra sitter i soffan. Då hörs steg och en av gossarna från den andra familjen trippar in i rummet.
Ridå.

Scen 4
I hallen kläs barn på. Inte Timeusbarn, utan barn från familjen med den ännu större hallen kläs på under båd klagan och tystnad. Så vips, 22.05, går jag ut för första gången den här lördagen då jag försöker hjälpa till med att bära ut ett av pojkbarnen de har med sig.
Bilen med vännerna vinkas av och vi återvänder till Sherlock.
Ridå.

Söndag:
Scen 1
Barn vaknar och jag kliver upp. Något trött, men soluppgången lyser och hjälper upp humöret något. Vi avnjuter bolibompa och frukost, och jag märker att man verkligen behöver en kaviartub om man ska äta en äggmacka.
Ridå.

Scen 2
Vi packar in oss i bilen för att åka till Svärfarsch. På vägen dit blir det lite komik när jag glömmer bort att svänga på ett ställe, så vi måste vända - barnen i baksätet vill bara åka till Mojmoj och så är kaoset igång. Lite sådär charmigt och knasigt.
Vi anländer Hökviken och kliver ur bilen.
Ridå.

Scen 3
Väl inne är det härligt kaos. Tre kusiner rumstrerar omkring. Ett glas har gått i kras och Scott är rädd för dammsugarn så han springer omkring och tokar sig. Det är liv och rörelse och vi sätter oss för att ge barnen mat. Sen fortsätter scenen in i lunchen och vi äter gott. Tårta till dessert då två av personerna i huset har fyllt/fyller år. Gott.
Jag går och sätter mig framför TV'n med yngste sonen som är nyvaken. Det är fotboll på.
Ridå.

Scen 4
Jag sitter och småslumrar framför fotbollen. De andra ska gå ut. Jag sitter kvar i fåtöljen och min svägerska sitter i soffan och följer fotbollen med brinnande intresse (?). Jag slumrar som sagt till och vaknar väl egentligen inte till ordentligt förrän de andra kommer in.
Ridå.

Scen 5
Jag är tydligen spöke och Henry och Signe är Rorri Racerbil och Cissi. De skrattar så de kiknar och jag tänker att all energi som töms ur dem är bra energi.
Vi packar till slut på dem deras kläder och sen säger vi hej då till alla.
Ridå.

Epilog
Vi kommer hem och lägger barnen. Värmer köttfärspajen från igår och kollar på Kontoret. Jag går iväg och startar datorn och hon kollar på Så ska det låta.
Ljuv, lite melankolisk musik och sen panorerar kameran över ett mörkt men vackert Kavelmora.
Eftertexterna börjar rulla.
Publiken lämnar salongen.

4 kommentarer:

  1. Helgen. I delikata scener. Tack.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lite som en beskrivning tänkte jag. Inte så mycket bortklippt heller?

      Radera
  2. Snyggt grepp! Du borde bli nåt inom filmen tänker jag nu. Sen att du namndroppade lilla mig är ju megastort! Keep on keeping on du Kavelmora-Scorsese.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack alltså. Jag bara leker lite, det är roligast då. (Och du är varken liten fysiskt eller ej, det säger jag då bara!)

      Radera