Både min terapeut och andra brukar säga att jag inte ska slå ner på mig själv med egenriktade kommentarer om hur dålig jag är, men ikväll hade både han och andra hållit med mig. Jag var inte bra, på riktigt alltså.
Och då är det lätt att undra om en nån gång egentligen har varit bra på innebandy, eller better yet - ens kunnat spela innebandy. Kan det vara så att pannbandet och tröjan med nummer 50 på ryggen har förblindat folk att tro att jag faktiskt har kunnat spela innebandy? Oklart.
Men så kommer jag på den där matchen under Duvan Cup (may it rest in peace) när vi mötte Eii Saa Peittää och jag stänkte in fyra mål. Då var jag riktigt bra, faktiskt.
Men det var då, och nu är nu.
Fast jag är väl inte ensam om att leva på gamla meriter? (Och idag hade jag min tröja med 50 på ryggen. Allt för konsten.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar