Blogg 100. Del XLIII. Gåvor

Idag spelade jag tennis.

Det gick som det brukar men vi ska ha i åtanke att det faktiskt finns proffs som förlorar med 2-0 i set och kanske bara lyckas få ett gem på en hel match. Faktiskt.

Men jag fick inte bara stryk. Jag fick ett par shorts av han som vann över mig. Splitternya. Han sa att det var för hans egen skull som han gav mig dom eftersom han stört sig på att jag, eftersom jag inte haft fickor på mina shorts, bara har lagt bollarna på golvet bakom min baslinje och det har gjort att han inte har kunnat slå bollarna som han velat. Jag vet inte om jag tror på att det är hela sanningen men jag känner att jag inte är personen att ifrågasätta. Det var väldigt fina shorts.

Det är ganska svårt att ta emot gåvor. Det tycker jag i alla fall. Jag hinner liksom bli generad och tänka att "oj, det här var ju pinsamt" och så får jag svårt att ta emot gåvan.

Löjligt, när en tänker efter.

Jag brukar tänka såhär också: "men oj, om jag får den här fina presenten, hur ska jag kunna återgälda den och vad ska jag köpa som jag kan ge tillbaka så att vi blir kvitt?" och så kan jag inte riktigt sluta tänka så. Men det gör inget att en tänker så, för att vilja försöka återgälda eller ge vidare är ett fint drag hos folk, tror jag.

Det är inte bara min tenniskompis som har gett mig saker, det är många som gjort det. När jag räknar efter så är det väldigt många som ger mig saker till höger och till vänster. Och med saker så menar jag allt: skratt, värme, glädje, omtanke och ibland shorts. Och annat.

För det är jag väldigt tacksam. Sådär tacksam att jag är osäker på hur jag ska kunna återgälda och jag tycker nästan att det är lite pinsamt att jag får så mycket fint hela tiden. Så tacksam.

Och hur läskigt och obekvämt jag inombords tycker det är att få alla de här sakerna är jag väldigt glad för dem. Och för alla som ger till mig.

Så nu är målet att både ta chansen att ge nåt tillbaka till dom som gett mig eller paya it forward samt att få in första serven nästa gång jag spelar tennis.