Ni vet min fobi för frisörer?
Jag tycker det är läskigt, för jag vet aldrig hur jag ska säga till frisören hur jag vill att det ska se ut för jag vet liksom aldrig hur jag vill att det ska se ut.
Så därför bokar jag tid väldigt sällan. Sist jag klippte mig var den 23 december 2010, och det märktes lite att det var ett tag sedan.
Men idag var det dags. Jag har laddat hela veckan och på twittran har jag fått peppningar och facebook har varit mycket generösa med frisyrtips och jag hade lyckats få tid hos samma frisör som klippte mig förra gången. Jag kände mig trygg.
Fast mitt på dagen idag hade salongen ringt och lämnat ett meddelande. Hon, min frisör, hade fått lite tjall på sina bokningar och låg efter i tidsschemat och undrade om det var okej att hennes kollega klippte mig.
Jag frös till. Kanske lite av att det var lite kallt i köket på jobbet, men även lite eftersom jag fick en obehagskänsla i min maggrop.
Jag ville helst få det avklarat utan att gå igenom det.
Jag ville helst att min syster som heter nästan samma sak som jag skulle klippa mig, även om hon ibland kunde slinta till och nagga mig lite i örat.
Jag hade gjort mycket för att låta min syster Berní klippa mig som den gången hon gjorde det sista kvällen på sommarlovet ett år.
Vi satt uppe i mitt rum. Det var sen kväll och våra föräldrar hade gått och lagt sig. Jag hade bestämt mig för att raka bort allt mitt tjocka hår, och min syster skulle göra det.
Hon satte maskinen mot mitt huvud och surret började. Hon körde med rakmaskinen upp från pannan och det fanns ingen återvändo.
Hon började skratta. Hon skrattade så hon kiknade och vek sig dubbel, sådär som man gör när man skrattar riktigt mycket.
Jag minns inte om jag skrattade. Men det gjorde jag säkert.
- Du ser ut som en krigsfånge! sa hon och kiknade igen av skratt.
Morgonen därpå, när jag gick ner till köket där Mamma och Pappa satt och åt frukost möttes jag av Mammas patenterade förvåning:
- Mäh! Hur ser du ut?!
Det var en bra start på det läsåret. Vill jag minnas.
Men jag klippte mig inte så idag. Det blev bara som en vanlig frisyr, lite prydlig och sådär.
Och jag överlevde. Det var faktiskt rätt trevligt att klippa sig.
Ska nog göra det igen i år. #haircut2011B
fredag 6 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar