tisdag 3 maj 2011

MILK

Du som känner mig sen förr vet ju att jag var lite knubbig på den tiden. Om jag hade kunnat det här med data så hade jag sett till att lägga in nån bild, men om du kollar på den här fast byter ut glasögonen mot runda så har du en ganska bra bild. (Bra bok för övrigt - läs.)
Du som känner mig nu vet ju att jag fortfarande inte klassas som spinkig, men det gör inte så mycket. Det är inte min rondör vi ska tala om utan om nåt helt annat.

Idag kom det in två grabbar för att köpa fika. Snickerskaka med vaniljsås. Inkl sockerfibrer. De såg lite ut som jag gjorde förr i världen; runda, snälla och mesiga.
De köpte sitt fika och satte sig vid ett bord.

Fem minuter senare kom tjejerna. Två söta, med mjukisbyxor, skateskor och lite halvsportiga jackor.

Då minns jag. Hur jag och min snygge kompis N brukade sitta och fika på Lappis. Han - snygg och populär, jag - knubbig och inte lika populär.
Vi hade några tjejer som vi var lite kära i. Tre stycken, för att vara exakt. (Egentligen så var det fler, men just den här perioden var det tre som var lite extra.) Vi var typ 12 år gamla.
Vi hade en kod. På Lappis så fick man fika gratis (om ens pappa var pastor), och det bestod oftast av en tekaka med ost och skinka och ett litet tetrapak mjölk.
Koden för tjejerna var MILK. Initialerna bildade koden, och vi kunde säga den här koden sinsemellan och ingen förstod vad vi pratade om. Bara jag och min kompis.

Ibland kom två av tjejerna i koden ut till Lappis och då var det lycka. Ibland brukade vi till och med få sitta och fika tillsammans med dem - dubbel lycka. Men vi kunde kolla på varandra, min kompis och jag och säga koden. Utan att de här tjejerna visste att vi var kära i dem. Eller så visste de, jag vet inte. Vi var typ 12.

Den tredje tjejen i koden var en lite äldre tjej - den vackraste i hela skolkatalogen. Henne pratade jag aldrig med, men jag har för mig att hon en gång för ett par år sedan kom till ett hotell som jag jobbade på men jag presenterade mig aldrig. Hon hade man och barn och var fortfarande snygg. Hon kände inte igen mig. Är jag ganska säker på.

Jag blev aldrig ihop med nån i koden. Min kompis blev det säkert.

Idag tänkte jag om de här grabbarna hade nån kod för tjejerna de satt och fikade med.
Och så blev jag glad för att det var så fint att de knubbiga killarna fick fika med de söta tjejerna.

För det gillar knubbiga killar.

17 kommentarer:

  1. Namn! ;)

    Men jo, lappis. vilket ställe. jag och min vapendragare hade nog inget kodspråk. men känner igen känslan från fikabordet. jag var dock aldrig där så tidigt som 12 år tror jag utan debuterade som 14åring tror jag.

    Anyway så var för mig den brutalaste känslan att lyckas tajma in själva bänksättandet i mötena på så sätt att man helt oplanerat hamnade bredvid någon som ens hjärta bultade extra hårt för.

    det väcker två intressanta frågor.
    1. Hur lyckades man nånsin under de där förutsättningarna ta in ens nått av det som sas i mötena?
    2. Är det därför Gudstjänster är så tråkiga nuförtiden eftersom den elektriska laddningen i bänkarna saknas.

    På konfirmandlägren som jag ska jobba på i sommar finns en urgammal regel om att i kapellet sitter pojkarna till höger och flickorna till vänster. alltså könsseparation...

    Det finns säkert bra grejer med det, men för mig så är det en skymf mot allt heligt och jag är säker på att man längtar mindre till andakterna när det är så där...  

    SvaraRadera
  2. Jag tänker att de som ingick i koden får röja sina identiteter själva...
    Och mina svar på dina frågor:
    1. Jag tog aldrig in något. Satt bara och tänkte på tjejer.
    2. Absolut! Fast det är ganska nice att sitta bredvid sin fru också.

    Vad gäller de här reglerna på ditt konfirmationsläger tänker jag att det väl borde vara lämpligt att rebella lite? Eller är det för osvenskt? Ofinskt?
    Hursomhelst så är jag säker på att du kommer elektrifiera lägren hur bra som helst! Skulle nästan vilja konfirmera mig av bara den anledningen; att få ha dig som ledare.

    SvaraRadera
  3. Modedoktorn4 maj 2011 09:55

    Åh, att hamna på rätt plats i bänken var ju en konstart! Lika spännande varje gång. Och man hoppades att mötesledaren skulle säga "nu är det många som vill sitta, kan ni tränga ihop er lite till?"

    De knubbiga killarna hade nog en bra dag igår? F.ö. var det MKT hög feel good-faktor på detta inlägg! Man blir liksom lite mysig i hela sig när man läser...

    SvaraRadera
  4. Tyvärr börjar jag ha använt alla mina rebellkort... Tror inte att omvärlden skulle fixa en sån gigantisk förändring... Här är till coh med klockslag heliga.

    Vet dom alltså om att dom var milk?, och destum är det lite obehagligt att det är lite likt en annan kod. Men det hade ni ju ingen koll på när ni var 12.

    Hoppas på mycket elektricitet i er kyrkbänk.
    Men sen blir jag lite orolig för din andliga hälsa när jag inser att du inte är konfirmerad... Du är säkert dessutom barndöpt (typ 9år?) så du skulle behöva en konfirmation.
    Du är i alla fall skjukt välkommen om du blir sugen!

    SvaraRadera
  5. Modedoktorn - jag kan tänka mig att du och dina medsystrar hade bra koll på bänksittarkonsten... och grabbarna lär ju ha flockats!
    Kul att du mådde bra av inlägget. Det är lite det jag mår bra av!

    Daniel - klart de inte vet att de är koden och jag visste inte vad den andra förkortningen var..
    Jag säger som Maggio vad gäller inbjudan. Jag behöver det.

    SvaraRadera
  6. Hallå! "knubbig och inte lika populär." nu är du elak med dig själv!

    SvaraRadera
  7. Vilket inlägg alltså! Jag kan riktigt höra hur tältgruset knastrar under fötterna!

    SvaraRadera
  8. Men jag fattar inte... 3 tjejer fyra initialer...
    bara förnamn? och ett dubbelnamn?
    *funderar*

    SvaraRadera
  9. Koden är bara två tjejer va? Vild gissning. Fast är nr 2 den jag tror så stämmer det inte med det där med man och barn. Ifall det inte var ganska nyss du träffade henne. Men vad vet jag?

    SvaraRadera
  10. S - Jag är inte elak mot mig själv, bara ärlig.

    Miriams första kommentar - Ska du säga! (Men kul att du gillart, du vet ju hur gruset brukar knastra.)

    Daniel och Miriams andra kommentar - Tre tjejer. Eftersom jag sagt att de själva får träda fram om de vågar så ska jag inte ge för mycket ledtrådar men det innefattar mest förnamn och ett efternamn.
    Och Miriam, det kan ha varit någon annan som jag träffade nu för ett par år sedan. Men jag tror det var samma person. Fast vad vet jag?

    SvaraRadera
  11. Vet inte varför jag ska försöka bidra med något här, men i likhet med Daniel finner jag visst obehaglig likhet med en annan kod som är så lik att det är lätt att ta fel om man inte är uppmärksam! Ett par grejer i övrigt:

    * Jag är faktiskt konfirmerad. Jag fick en synt (true story!!)
    * Fikagrejen med knubbiga 12-åriga pojkar var samma grej som spinkiga 12-åriga pojkar i Aspeboda socken förr i tin. Fast med den skillnaden att här fanns inga fik. Försvårade hela grejen gravt.

    Ang. nämnda Maggio trodde jag först du syftade på Välkommen in, men efter att jag fått tänka efter så har jag listat ut att det är spåret efter den som åsyftades. Som en liten sidolektion kan du gärna lyssna av invitlåten och Elton Johns "Are You Ready For Love". Jag tror Veronica får akta sig för musikpolisen framöver!

    Ursäkta utbroderingen. Jag har befunnit mig i internetskugga i flera dar. Gokväll.

    SvaraRadera
  12. Mr. N här... Ja Milk det var tider d :) Hade nästan glömt det. Kan ju meddela att det inte är lika lätt att få gratis fika under de senaste åren ;)

    SvaraRadera
  13. Förresten så hade (eller har?) jag å min kompispingla gester för olika pojkar. Väldans roligt.

    SvaraRadera
  14. Är det troligt att jag känner nån? Hör L och K ihop?

    SvaraRadera
  15. Nigge - Du bidrar alltid. Alltid. Snälla, sluta aldrig skriva. Det vore fruktansvärt.

    * Helt fantastiskt. Att du fick en synt är bara för bra. Jag skrattade så jag inte visste vad jag skulle göra. True story.
    * Spinkiga killar och knubbiga killar är egentligen samma sak, bara tvärsom. Märkligt det där, men kul att det verkar som om de ändå får de finaste fruarna som går i ett par skor!

    Sen musiken. Elton vs Maggio, hon lär passa sig (även om jag tycker att hon är bra) när P3's musikpoliser sätter efter henne. Och om vi nån gång hade ett radioprogram så skulle du få vara ansvarig för musiken. Bland annat.

    Ursäkta sent svar. Gonatt.

    Mr N - Minnen är härliga. Vet du hur många myggbett jag fick när vi cyklade och hälsade på MI? Och minns du att jag tänkte att 'vi får väl vända när vi kommer fram till Vilhelmina...' den där soliga sommardagen när jag brände mina axlar i linnet jag fått av Berni. Sen att man tror att Kassörssöner och Pastorssöner ska få gratis fika for life - det verkar alltså inte vara nåt med det längre?

    Miriam - Delge oss. Tack.

    Daniel - Jag vill inte avslöja nåt i det här forumet. Sök dina svar annorstädes. *blink blink*

    SvaraRadera
  16. För det är här vi avslöjar saker va, haha? Jag kan dock avslöja att det vi pratade om här hemma innan vi somnade var MILK. Vad vore livet utan bloggar?

    SvaraRadera
  17. Miriam, jag säger såhär: Vad vore livet utan din blogg?
    Och jag tycker absolut att det är här man ska avslöja saker, så varsågod! Kommentarsfältet är ditt!!
    Sen tycker jag att du och din man ska prata om viktigare saker innan ni somnar, men det är ju min åsikt. (Och så längtar jag tills vi får ihop en bloggträff.)

    SvaraRadera