Det finns saker jag ogillar. En av de värsta grejerna är att handla. Mat. Och sånt.
Varför? Jo, det kan jag berätta om:
1. Kundvagn. Har man nån gång en tia i fickan så att man kan köra kundvagn? Nej. Aldrig, och alltså är man fövisad till korgar. De med hjul är okej, men de brukar vobbla lite mycket och det gillar vi inte.
2. Inköpslista. Att skriva och att följa, det är jättesvårt. Idag hade jag turen att få en smsad till mig (ja, jag är tolv år och helt handlingsförlamad) och som tur var så fanns det bara ett tiotal varor med på listan. Men säg den gång du (läs jag) har handlat utan att glömma något även om jag har haft en lista. Säg.
3. Bröd. Varför finns det så sjukt många brödsorter och vilken ska man välja? Idag tog jag hjälp av twitter för att få tips - och det fick jag. @mojbro och @mar_wie FTW! Men varför måste det finnas så många olika sorter och varför kommer jag aldrig ihåg vilket vi brukar köpa?
4. Att varor inte finns där man tror att de ska finnas. Tex Kaviar. Jag går runt butiken ungefär 4 varv för att leta reda på kaviar och så finns den nån helt annanstans. Jättejobbigt. Och när man har frågat personalen ett par tre gånger så börjar det ju ta emot att fråga igen, om ni fattar vad jag menar.
5. Glömsel A. Att man (läs jag) kommer på när jag är borta vid flingorna att jag har glömt plocka med tomater, som såklart är i andra änden av butiken. När jag väl hämtat tomaterna och gått tillbaka till flingorna så saknas mjölken i korgen, och det vet ju vem som helst att den finns längst in i butiken.
6. Kassakön. Det värsta när man står i kön (eller i samlingen av folk precis framför kön) är att man snart är framme hos kassörskpersonen. Känslan av att man förmodligen har glömt något är inte heller så trevlig, men den går ju inte att göra så mycket åt förrän man kommit hem och inser att man missat nåt - men den finns ju ändå där. En jobbig grej är ju annars det här med särpinnen som man lägger mellan mina och kunden efter/före sig - fast det kan vi ta upp i ett annat inlägg. Om vi kommer ihåg det.
7. Framme hos kassörskpersonen. Här ligger ångesten i huruvida man har pengar på kortet eller inte och om man glömmer att dra ICA-kortet eller inte. Idag var jag på Willy's, och där har vi inget kort och det kändes befriande. (Det fanns även pengar på kortet, så vi kan strunta i den här punkten egentligen.) (Eller så stannar vi till lite och pratar om det här att jag fick tolka kassörskan till en kund. Kunden, som kanske var utbytesstudent från ett annat land hade köpt kanske kyckling för 24 kronor (trodde hon) men det visade sig att man var tvungen att köpa andra varor för minst 95 kronor. Det kunde inte kassörskan förmedla, så då hoppade jag in. Pro bono.)
8. Efter betalningen. Då inser man såklart att man har glömt att ta kassar. Varje gång. En gång på CG så hade jag köpt en hel kundvagn fullsmockad med grejer och så glömde jag kassar. Jag blev så arg på mig själv att jag packade ner grejerna i kundvagnen och körde ut den till bilen, packade in varorna (på lösvikt så att säga) i bilen och fick således när jag kom hem bära in pinal för pinal. Idag fick jag en kasse av kunden bakom fastän jag kanske hade varor för två.
9. Varubandet. Mitt värsta. Det här är varför jag aldrig vill handla mat egentligen. Varför MÅSTE kassörskpersonalen trimma det här bandet så att alla mina varor trycks längst ner i fållan så att det blir som ett råttfällespel av alltihop? Det gör mig så stressad och arg så jag inte vet var jag ska ta vägen. Och personen i kassan kan bara missbruka sin makt och håna mig genom att aldrig stänga av bandet. Aldrig.
Om man läser inlägget ser man att det oftast är jag som är orsaken till att problematisera handlingen. Jag vet. Jag vet också att min fru får handla oftare än mig och det är ju inte rättvist. Jag vet det eftersom hon brukar säga det till mig. Med rätta.
Så mitt mål är att om en tid kunna skriva ett inlägg om hur bra det går att handla mat.
Det är mitt mål.
Men just idag var jag kass på att handla.
(Och det finns ungefär hur många ordvitsar man skulle kunna jobba med i det här: Kass - kasse. Mål att handla mat - Handla ett mål mat. Och så vidare. Men jag går inte den vägen ikväll. Varsågoda.)
tisdag 10 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Quick fix: Skaffa ICA-kort o kör självscanning (eller pippare som dotter L envisas med att basunera ut över hela affären). Simple as that.
SvaraRaderaKan det vara så att min fru har ICA-kortet i sin plånka? Det kan vara så.
SvaraRaderaOch så undrar jag varför fyraåringar alltid måste ha så höga röster när det kanske inte passar sig helt?