Mopeder och Synkronicitet

Den här internetsidan verkar inte leverera i realtid. Inte i barcatid heller, så här i El Clasico-tider.
Igår skrev jag om i förrgår och idag kommer jag skriva om igår. Nu vet ni förutsättningarna.

Även om det var vilodagen igår så jobbade jag. (Idag hade jag vilodag, till skillnad mot för flera som tydligen jobbade idag.)
Jag pendlar med bil till jobbet. Det är ca 27 km enkel väg. Sträckan kan variera något beroende på om man har mer eller mindre bråttom till/från jobbet då vägen är mycket kurvig. Igår valde jag att ta med min kära frus bilnyckel till bilen som stod här i Kavelmora även fast jag var på mitt jobb, och det var inte så bra. Tur att jag hittar fram och tillbaka ganska bra nu för tiden.

27 km. I timmen. Kan en moped gå. Då kör man lagligt. I alla fall gjorde man det på min tid om man körde runt 30 km/timme.
Igår tänkte jag på min gamla moped. En Crescent Sachs Compact. En fin gammal moped; såg ut som en grå damcykel med stor sadel och fet ram. Jättefin.
Jag minns när jag köpte den. Den stod under en presenning hemma hos min hockeyspelskompis som brukade kasta tennisbollar i ansiktet på mig, och den bara väntade på mig.
Vi skrev kontrakt. 1500 kronor och 50 öre kostade den. Kontraktet kan ha skrivits med blyerts, jag minns inte säkert men det kan ha varit så.

När jag köpte den var jag för ung. Jag var fjorton försomrar men jag köpte den på våren. Min syster frågade om hon fick låna den av mig, för hon skulle pryda ett skyltfönster nere på stan, bredvid Domus.
Självklart fick hon det.
Men så en dag ringde de från kontoret som hade skyltfönstret. Mopeden luktade bensin, och de undrade om vi kunde flytta på den.
Absolut kunde jag det. Så jag körde hem den. Typ i början av maj.
Jag minns hur vinden fläktade i mitt ansikte, eftersom jag hade lånat en gammal hjälm som bara var hjälm - inget annat. Och jag njöt.

Igår så kom en av våra stamkunder in för att köpa latte.
Som vanligt frågade jag hur läget var och om han skulle göra nåt kul.
- Ja, jag ska åka och hämta en moped, svarade han.
- Jaha, vad då för moped? frågade jag med förväntan i rösten och mycket riktigt.
- Jag har för mig att det var nån Sachs... Compact tror jag?

Vad är oddsen på det? Att jag på morgonen har åkt till jobbet (och hem och tillbaka), tänkt på min gamla moped och så ska den här människan åka och köpa en sån! Skjukt, om du frågar mig.

Tror ni det slutar där?
Nej, just det. Jag har ju en kollega på helgen också.
När jag berättar för henne om den här absurt härliga interaktionen så säger hon sådär nonchalant som vissa bara kan:
- Jamen en sån moped har vi stående i vårt garage hemma hos Mamma.

Skjukt. Och jag stavar fel med flit för att jag får det.

Men ändå helt galet. Igen liksom. Vad är oddsen?

Jag vet inte.
Och på eftermiddagen så kommer Stammisen in och jag frågar om den såg fin ut, och det gjorde den.

Fast det var inte en Crescent Sachs Compact.