söndag 1 maj 2011

Valborg i Smedsbo.

Och så fick jag ur mig en massa arghet igår.
Här.
När jag i stället hade kunnat skriva en massa trevligheter om gårdagskvällen.

Men vem är det som bestämmer när man ska skriva saker eller inte? Jag kanske?
Ja, vi kör på det. Även om det är lite otroligt.

Igår alltså. Vilken afton. Valborgsmässoafton.

Tänk solnedgång. Tänk Dalarna. Tänk lite kylig luft. Tänk att du packar bussen med tre halvspeedade barn iklädda "gå-på-braskolls-kläder" och mössa. Tänk att du kör till grannbyn och parkerar lite halvt på en tomt - lite halvt på en parkering. Tänk att du innan du parkerat har passerat en hel del folk som promenerar mot eldplatsen, med tydlig valborgsstämning i blicken.

Tänk att du lastar ur barnen ur bilen och möter nya kompisar som du besökt tidigare i veckan, över ett parti grillkorv och lite barnlek. Tänk att du stegar ut på ängen som är sådär ojämn som en äng ska vara, och i mitten är kasen.

Tänk att du ser dina grannar parkera ute på vägen. Tänk att du möter dina barns ena dagbarnvårdare och tänk hur glada dina barn blir av att se henne. Tänk att det bara kryllar av trevliga, vårfirande människor med leenden på läpparna.

Tänk att det cyklar omkring barn på ängen. Tänk att du ser jultidningsförsäljande barn på ängen. (Alltså de är lediga nu, det är ju inte säsong direkt.) Tänk att de packar upp snoddas och kaffetermosar på det vita campingbordet i hörnet av ängen.

Tänk att du ser en "öppnaförskolanfröken" från en annan grannbys öppna förskola, men att du inte hinner annat än att hälsa på henne lite flyktigt.

Tänk att du får syn på en annan "bystuge-familj", och att en av dem är en fd Gästbloggare här på Kavelmora Ink och det enda du kan tänka på är hur skönt starstruck man kan bli av sköna människor.

Tänk att elden äntligen tänds. Tänk att det går en kille runt brasan med en vattenkanna och en pinne, och att han trummar på vattenkannan (för att antingen trumma in våren alt hålla oss braskollare alerta på att det inte är lämpligt att gå för nära). Tänk att elden slocknar. Ganska snabbt.

Tänk att dina barn under tiden springer omkring och leker med sina kompisar och bara njuter, skrattar och njuter. Och gråter. Men skrattar igen. Tänk.

Tänk att du har så många trevliga människor att prata med så du nästan inte hinner ställa dig i fikakön för att köpa en korv med bröd och saft till dina barn för tjugan inkl kaffe och snoddas. Men att du ändå lyckas hamna i kön och får köpa ditt fika. I vårkylan.

Tänk att du sen tvingas leja den egentligen lediga dagbarnvårdaren att följa med till bilen för att du överhuvudtaget ska få med barnen till bilen - och att det är hennes förtjänst att du får in dem i den samma.

Tänk sen att du får rulla hem i solnedgång och att dina barn somnar på fem röda när ni väl kommit hem.

Och så kryddar du den här historien lite, så får du en liten svag bild av hur vårt valborgsfirande var i år.

4 kommentarer:

  1. Modedoktorn2 maj 2011 07:15

    Jaaaaa, äntligen börjar du fatta vem som bestämmer!

    Låter riktigt, riktigt mysigt...

    SvaraRadera
  2. Ja, snart så fattar jag nog...

    Och det var riktigt mysigt. Riktigt.

    SvaraRadera
  3. nu är du en sån där måns... men det är dig väl förunnat

    SvaraRadera
  4. tack Daniel. Jag lär mig.

    SvaraRadera