Vi skulle kunna skylla på att det var därför som det här inlägget publicerades först nu, men det hade inte varit hela sanningen. We'll leave it at that.
När en hämtar ved så lyfts det ju på en hel del vedträn. En del går ner i korgen på en gång medan en del, som kanske är för stora, för långa eller för korta, läggs åt sidan.
Där tror en ju att de ska få ligga en stund, liksom i fred - men förbluffande snabbt är en där och lyfter i samma vedpinne som just lagts bort.
Är det inte märkligt, så säg!?
Jag tycker det är mycket konstigt och skulle gärna se att det kanske blir en diskussion här i kommentarsfältet kring detta märkliga fenomen. Så känn er fria att dryfta era tankar på varför refuserade vedpinnar inte ger sig så lätt - väl mött i kommentarsfältet!
1. De tänker "nej nu måste vi hänga med här, annars barkar det av mot skogen".
SvaraRadera2. De tänker att "vi är gjorda av bättre kaliber och fibrer, vi har stomme".
3. De tänker att "här kan vi ju inte ligga och förmultna. Den där brasan där inne i huset ser varm och skön ut".