Min mamma och pappa är på besök.
De bor i vanliga fall i Storuman - alltså på gränsen till norra Sverige där lagar och regler inte är som i det vanliga Sverige. Där uppe härskar Renarna, Laestadianerna och Skoterfantasterna. I sagd ordning.
Nu är hursomhelst mina föräldrar här, och de har självklart gjort sig hemmastadda även om de tagit med sig vissa seder från hemma.
Idag så hjälpte min pappa mig att rensa garaget på skräp. Det rörde sig nog om 200 kubik skräp tror jag, men vi (läs min pappa) tog tag i det och packade allt i säckar och tillslut så kom vi iväg till tippen.
För dig som känner min pappa så vet du att han är uppväxt vid fjällets fot med skogen som sin närmsta granne. Han föddes i en by där man får sin första kniv precis efter man har börjat dricka välling och sen blir den som fastgjuten vid höften tills man byter byxor.
Idag var han iklädd kniv.
Även när vi åkte till tippen.
Som är en folksamling.
Tydligen finns det lag på att man inte får ha kniv i folksamlingar.
Förresten - är en bank en folksamling?
Jag har hört om en man som gick in på en bank, tillsammans med sin fru. Det här kan ha varit på en bank i ett litet samhälle lite längre upp i landet, men det förtäljer inte riktigt historien..
Nåväl.
De skulle åtgärda något på den här banken och frun satt kvar på väntebänken medans mannen gick fram till tjänstemannen/kvinnan bakom disken.
Frun höll på att sätta något i halsen när hon insåg att mannen hade kniv på sig!
Hur skulle hon göra för att inte polisen skulle komma in och haffa hennes man?
Hon tog på sig sin diskreta gångstil och släntrade nonchalant fram till sin man och tog till det allra mest diskreta sättet att påkalla sin mans uppmärksamhet utan att någon skulle uppfatta situationen som hotfull eller suspekt: hon pratade swahili.
"Kuvuta Jacket chini si kisu kuonekana!"
Ingen fattade nånting. Det verkade nog inte alls konstigt att en kvinna gick fram till sin man och började tala ett ganska ovanligt språk, bara sådär.
Som tur var fattade mannen läget och drog diskret ner sin jacka och avslutade sitt ärende vid disken.
Sen gick de. Och kanske tog mannen av kniven.
Ja, det är lurigt det där med knivlagen. Nästan så den är lite knivig att förstå sig på.
lördag 23 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det var ganska långt och ganska kul. Fortsätt så!
SvaraRaderaKepsmannen?
SvaraRaderaMm, ses ikväll kanske i ck?
SvaraRaderaSom du märkte sågs vi inte... OM jag hade haft en bra telefon hade jag sett din kommentar tidigare och då hade jag kunnat svara tidigare - sorry. Eller så kanske du tyckte det var bra? Nåväl. Jag tyckte det var tråkigt att inte träffa dig - men nån gång i framtiden kanske?
SvaraRaderaPs. En stor ära att du kommenterar. Tack. Ds.